fredag 7 november 2008

Klicka på bilden och läs först, jag hittar ingen länk.

Nu får somliga på kulturmediaparnassen lugna ner sig ett par hekto.

Jag tycker Lars Norén verkar helt normal.
Vem känner sig inte lite sådär barnsligt omnipotent ibland?
Skillnaden ligger i att få eller ingen gräver i det, ens erkänner det.
Däri bestå hans konstnärskap.

Och mer ändå, jag tror han har ett sundare förhållande till sig själv och sitt skapande än de flesta. Han verkar dessutom ha en sällsynt kontakt med sitt sinne, med det enkla ifrågasättandet av allt möjligt som är oundgängligt för en konstnär samt i allra högsta grad vara medveten om vikten av frånvaron av censur för den fria tanken. Det är bisarrt att han anklagades för det tragiska efterspelet till 7:3, som om det var en händelseförloppsrisk han kalylerat med.
Det anmärkningsvärda är att han verkligen sökt sätta sina fria tankarna på pränt, i all sin sköna förskräcklighet.
Jag är glad för det.
Men jag är å andra sidan inte omnämnd.

Däremot skulle jag gärna jobba på Folkan i framtiden.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ja eller hur....

Anders Sparring sa...

En grej som Linder missar tycker jag är detta enkla: Lars Norén är en lysande dramatiker. En av de störtsa på 90-talet. Den ende levande svensken som kan kallas "väldsförfattare". Så om han odlar genikult kring sig själv, är det kanske inte så konstigt. Han har ju rätt.

Anders Sparring sa...

På 1900-talet ska de stå....inte 90.

Skatan sa...

"Skillnaden ligger i att få eller ingen gräver i det, ens erkänner det.
Däri bestå hans konstnärskap"

Håller helt och hållet med dig. Och "normal" ... är för övrigt ett subjektivt omdöme.

Peter Barlach sa...

Anders: Då är det alltså meningen att det ska stå "väldsförfattare".

Jag ordmärker inte, jag hatar bloggordmärkare och särskilt i kommentarsfält, men jag kunde inte låta bli.

Äh, skit i mig.

Kälek.

Huskorset sa...

Sparring: Så sant.
Strängt taget är det väl Stoopendaal som missar det , men Linder verkar hålla med i allt väsentligt.
Frågan uppstår såklart: Är Linder omnämnd? ...

Skatan: Visst är epitetet "normal" en subjektiv bedömning. Jag tänkte det som ett (lätt skämtsamt) "mot-epitet" till den storhetsvansinne-hatt som Stoopendaal pressar ner över örona på Norén (och då får vi komma ihåg vilket framträdande drag i dramatikerns appearance dessa öron är. Vad han har jobbat, Stoopendaal! ;)).

Peter & Anders: Välds-förbättrare är ett mycket roligt ord!