måndag 31 augusti 2009

Och det är bara måndag

Det faller sig som så den här gången, att Filmstjärnan har premiärvecka samtidigt som jag hugger in på den beryktade femte repveckan.

Än så länge är det - intressant.

Figge rustar för marathon

Här.
Så bra skrivet.
...och här får du en låt, Figge!
...och en till, när vi ändå är igång. Men tanke på att du ska lära Storm lunta. Hehe.

How many times do they have to tell you that it´s perfectly fine for you to dance around naked when you´re all by yourself

Älskar den här, hett och innerligt.

söndag 30 augusti 2009

Spökborgtårta



Hur tänkte vi där?

Det var kräftskiva hos grannen i går, bestämt sedan länge.
Sexåringen blir sjuåring i morgon.
Idag tyckte vi tydligen, när vi bestämde det för en vecka sedan, var en passande dag att ha barnkalas.
Praise Resorb.

onsdag 26 augusti 2009

Veckobrevet från dagis anlände

I detta adobedokument, som så rart mailas ut till alla föräldrar med info om förskolekooperativets aktiviteter, får alltid några av barnen bidraga med tankar eller berätta om något de gjort på dagis. Den här veckan var Lillkillen och tre andra barn citerade. Han gjorde sina föräldrar stolta - och lite fundersamma:

Kajjan : "Igår lekte jag och Bettan i lekstugan."

Bettan: "Jag och Kajjan lekte i lekstugan."

Fabbe: "Jag har lekt Starwars och Spiderman med Lubbe, Bebbe och Gabbe."

Lillkillen: "Jag ska rita en klocka som ska leta efter döda män."


måndag 24 augusti 2009

Svar på en Figge-fråga

Käre Figge,
Jag var hela 16 år när jag började i Den Frivilliga Dramatiken (i motsats till den Tvångsmässiga då eller?) efter skoltid på torsdagar, dock på väldigt lokal nivå. Det kan vara det som räddat mitt förstånd. Annars verkar det ju gå åt helvete med musik.

Nu har jag skaffat mig ett liv!

Och upptäcker att jag plötsligt inte har tid med någonting annat.

söndag 23 augusti 2009

They're coming!


Tro det eller ej, men jag hittade Lilla Gulleplutten (eller om det nu är en av hans sjuttifjorton miljoner syskon) i bh:n nu när jag bytte om för natten. Någonting säger mig att det inte är sista gången. Detta betyder givetvis att vårt hus i sinom oändlig tid (jag vet att man inte egentligen kan skriva så, men jag tyckte det var småfilosofiskt och vackert, work with me here) kommer att vara fyllt upp till nocken av drivor av små Gullepluttar. Vad vill de mig? Hjälp!

Säsongens första knatteträning


Sexåringen lubbar av och an.
Jag och Lillkillen fikar.
"Lilla Gulleplutten" ligger i min hand. Den har just fått sitt namn av Lillkillen. Den är en liten grön gummiplutt, en av de sjuttifjorton miljoner små stötdämpare som konstgräset är fullt av.

Jorå satteee...


Jag hade ingen tändsticksask, men båda visade sig vara dubbelt så stora som de föreföll på bilderna i menyn.
Sockerchock-a-gogo!

Jag fostrar mina barn till goda glada konsumenter

Det är söndag och Filmstjärnan har åkt iväg på jobb i hufvudstaden hela dagen, men kommer tillbaka ikväll.

I morgon börjar Sexåringen skolan på riktigt, visserligen i samma skola där han nu gått förskoleklass ett år, men i alla fall. Om någon vecka fyller han sju.

Lillkillen gör inget annat än slår/river/biter sin storebror så fort han får lite tråkigt. Dessemellan är han gulligare än go´fikavetebröd.

Huskorset själv har tonvis med text att plugga eftersom Tyskans regimetod kräver detta. Inget jag opponerar mig emot, det är tvärtom en utmaning och faktiskt i klass med den jag bad om häromsistens. Med den skillnaden att jag inte tycker Tyskan är en crappy regissör. Jag fattar bara inte riktigt när jag ska ha tid att banka in all text så fort som jag skulle vilja.
Oh, well. En sak i taget.

Vad gör vi då denna sista skälvande lediga dag tillsammans?

Jo, vi åker in till Nordstan och kollar i den stora leksaksaffären, införskaffar lite livsförnödenheter såsom balsam och ansiktsvatten samt avslutar med en vända på Plikta, den bästa stadsparksbelägna lekplatsen i Göteborg.

Men största sannolikhet kommer vi även att äta korv med bröd.

Ursäkta men vad i hela helvetet har jag uppe att göra såhär dags???

fredag 21 augusti 2009

Godmorgon!

Vill bara upplysa om att jag, när jag en gång började blogga, tog ett beslut att inte ta bort inlägg. Alls.
Så då får man skylla sig själv. Å andra sidan blir konsekvensen av det att jag ändå håller mig lite i skinnet när jag sitter där klockan tre, bra på trycket och kollar bloggar.
Och skulle jag ångra mig så gör jag väl det då.

Ha en fin dag!

torsdag 20 augusti 2009

Ensemblekalas! *tillågg



* haha, men man ser ju ingenting!
Nu går jag o knoppar.
Spotify, hörni.
Fy fan vad bra.

Fylle inlägg? Jajamen. Natti.

alla som ser det här i morgon behöver nte bry sig omdet

Det har tydligen varit i säck innan det kom i påse

Har ni hört de grymt svängiga Bröderna Lindgren (här gästar den oförliknelige Ebbot som sångare)? Deras skiva Vuxen Barnmusik finns bl.a. på Spotify. Den är av samma kaliber som Jojje Wadenius och Barbro Lindgrens Goda´Goda´ - minns ni? - som jag lyssnade sönder som barn och trattar i mina ungar så fort jag kommer åt.

"Vänta nu..." säger ni."Lindgren? Bröderna Lindgren? Är det hennes...?" Jajamen, det är vad jag har hört.
Enjoy!


tisdag 18 augusti 2009

Johan Häggblom ska vara med i Robinson!

"Inte undra på att han inte är på teatern!" var Filmstjärnans kommentar till nyheten.

Tumhållning galore! Fast bäst vore det ju med support från insidan. Hur är det Figge? Har du några trådar att dra i?

Jag känner mig som en rörmokare som ringts in för att förlösa ett föl



Det är lika tjockt i skallen idag. Min hjärna är som Schengen, släpper inte in ett jota. Den är så full av tankar och intryck, så trött efter textanalys, samtal och påfläskande utan täckning (=säga mina repliker med full kraft utan att förstå dem), så tömd på driv.

Jag kände mig som en konstrobot när jag kom hem. Fattar ni, jag var så slut i roten att jag inte mäktade uppbåda kraft att avstyra Lillkillens idé om att han ville "jöja egna tvålaj" fast det var hög tid att laga kvällsmat, utan det föreföll mig betydligt enklare att plocka ner det färdigköpta pysslet från höga hyllan där han fått syn på det och dra igång. Med glitter och färg och hela baletten. Haha, jag gjorde tvål! Det hade jag aldrig trott. Fem fula, äckliga - och förmodligen usla - tvålar blev det. Men Lillkillen var nöjd.

Nu har jag dessutom pluggat in texten till hälften av morgondagens scener. Hur fan det nu fick plats.
Jag har världens svårroligaste jobb.
Jag är väldigt förvirrad, men på ett bra sätt.
Jag jobbar metodiskt men komplett godtyckligt.
Jag är glad i grunden, men känner ändå att detta (för mig) nya arbetssätt krattar manegen för en massiv ångesturladdning någon gång fram i...säg, sjätte repveckan (varför inte taaa den elfte september en vecka före premiär när Filmstjärnan dessutom dubbeljobbar? Värre saker har hänt det datumet), när allt det där jag listade för två dagar sedan kommer att komma upp. Plus den här (som jag kom på igår):
* Min karaktär är en idiot och jag hatar henne.
Ack, giv mig styrka tills dess. Men, som sagt, än så länge är jag skitglad. Inte minst för att Filmstjärnan köpt en ny fjärrkontroll.

söndag 16 augusti 2009

Huskorset putsar på glorian

Jag går och längtar till repetitionerna.
Det är en fantastiskt rar, generös och begåvad ensemble jag hamnat i. Vi är sex stycken, plus regissör. Tyskan som är regissören (svensk men ändå väldigt tysk om ni fattar) och så Viola, Vargen, Molle, Lady Chrystal och Mr Trib, som är mina medspelare.
En ovanligt opretentiös och samtidigt väldigt konstnärlig stämning råder (det omvända - en pretentiös och okonstnärlig stämning - vore ju jävligt trist, haha), folk bjussar på sig själva, man testar fritt till höger och vänster, det blir koko ibland och alldeles underbart ibland.

Det är faktiskt likt, men ändå stor skillnad från, i våras i Sundsvall.
Den sortens lyckträff händer å andra sidan bara kanske en gång på tio år i mitt arbetsfält. När man jobbar som jag gör, frilansande skådespelare, så får man (som jag skrivit om förut) lära sig att vänja sig vid att "bli av med jobbet" ett par gånger om året, ibland kanske man landar ett längre kontrakt på ett år eller två. Det är naturligtvis stressande, men betänk också att jag, om jag hamnar på en teater eller i en ensemble där jag inte trivs alls, bara behöver stå ut mellan fyra och sex månader innan jag lämnar det sammanhanget bakom mig. Jag hinner heller aldrig hamna i den sortens "lunk" man kan uppnå efter flera år på samma jobb, geografiskt sett. Det är lika delar underbart kreativt och komplett utmattande.
Baksidan är givetvis att den där "lunken" också alstrar ett lugn och en frihet att våga göra saker som man inte är säker på eller helt trygg med. Samt att man då tvingas hantera konflikter som man kan välja att ducka för om man bara ska vara kvar fem månader.

The pros and cons of everything.
Kunde jag välja, valde jag nog ändå en fast anställning. Konflikter är kul (haha, famous last words) ...för så vitt man lyckas hålla dem konstruktiva, får jag nog lägga till.
Det handlar om tillit. Jag använder hela mig själv i arbetet och därmed också den (oerhört kreativa, må jag säga) delen som stavas s-j-ä-l-v-f-ö-r-a-k-t. När den sticker upp sitt fula tryne får jag vara på min vakt så att jag inte pådyvlar mina medspelare åsikter som de inte alls hyser. Det är en snudd på andlig kamp; att kämpa benhårt för att fortsätta lita på att mina medspelare vill mig väl, snarare än att sätta dit mig - även om jag ser att de siktar rätt opp i krysset, s.a.s. Att komma ihåg att deras utspel - om jag känner mig orättvist eller personligt angripen menar jag - handlar om dem själva och inte om mig, och att samtidigt ändå försöka se om det finns något i det de säger som jag kan ta till mig av, som kan lära mig något.
När jag lyckas är det världens adrenalinkick, när jag misslyckas känns det bara som ett svart hål som slukar allt. Jag tappar tanken, skärpan, drivet, inspirationen, rubbet.
Vanligtvis händer det kring fjärde-femte repveckan för mig (normal reptid är åtta veckor) och det smått komiska förfarandet är som följer:
*Jag inser plötsligt att jag suger.
*Mina medspelare suger.
*Texten suger.
*Regissören suger alt. är en fullblodsidiot.
*Vad fan spelar vi det här för?
och
*Vem i hela helvetet ska komma och kolla på det här crappet?
Förr kunde det tillståndet hålla i sig i en-två veckor och det var helt vidrigt. Jag gick och spred sur energi omkring mig och det hände att jag ställde till ett jävla hallå på en repetition, men oftast tjatade jag "bara" hål i hôvvet på Filmstjärnan eller någon vän/kollega som inte var med i min ensemble.
Numera håller jag käft som en mussla i två-fem dagar(det tar alltså kortare tid!), gör det jag ska och bara står ut. Det har jag funnit vara mitt bästa sätt att hantera situationen. För det löser sig. Det gör det. Det har inte med någon eller någonting annat att göra än mig själv och mina egna dämåååner. Tillit igen. Till mig själv, att jag kan besegra mitt självförakt.

I Sundsvall hamnade jag i ett särdeles ovanligt sammanhang, eftersom jag flyttade 80 mil bort och inte kände en käft utom regissören Luke Skywalker. Den förutsättningen gjorde att jag och TandersBlomman och Duschen svetsades samman , vi hade bara varandra. Sedan gjorde det ju sitt till att de är fantastiska människor båda två. (Den fjärde ensemblemedlemmen, Funny Bones, var han med en fab person, men han var i samma situation som jag är här hemma - familj och hus och grejer - och deltog inte i det utomjobbsliga umgänget.)

Min nuvarande ensemble består också av godingar. Men nu har jag alltså ett privatliv och ett familjepussel att ta hänsyn till. Tar inte en öl efter repet, kan inte maratonkolla Star Wars en onsdagnatt, kan inte inte orka laga mat och käka ute eller ha spontan-BIB-kväll med Spotifyrace till halv fem på morgonen.
Men! Jag kan gosa, läsa högt, natta, lösa brödrakonflikter, vika tvätt, fika i hammocken, rensa ogräs, gräva rabatter, baka, kvällsprata med Filmstjärnan, ligga (yay!) och sucka lyckligt över mitt hem.
Samtidigt som jag arbetar med det roligaste jag vet i hela världen.
Gud vad jag är lyxvuxen.


lördag 15 augusti 2009

Mer FB-skämt

Alla möjliga (inklusive yours truly) har under dagen uppdaterat sin status till följande:
"Om någon vecka ska Fuglesang ut i rymden igen. När han kommer tillbaka ska alla ha klätt ut sig till apor. Det är viktigt att ni sprider informationen till era vänner och att alla är med, annars funkar inte skämtet."

Hihihi.

GOLFHAV

Det ordet innehåller alla initialerna till de sju dödssynderna:
Girighet
Otukt (vällust, sodomi, take your pick)
Lättja
Frosseri
Högmod
Avund
Vrede

Bra minneskrok.
Tänk vad man lär sig av sina Facebook-kompisars kompisar.


Kunde inte Bob hund spelat idag istället ?


Drack drinkar i afton med Islandshästen och Araben och gick sen upp och såg lite på Europe på Götaplatsen. Islandshästen älskade det. Jag trodde att jag skulle klara det bra, men det där är musik som får mig att känna mig som om jag ätit för mycket tårta.
Senare avnjöts en Hof och en finfin Jaqee på Kungstorget. Hon kan hon! Jag hann också se lite av Andra generationens spelning i Bältespännarparken innan det blev dags att skumpa hemåt på bussen.
Fin stämning i stan. Heja Kulturkalaset!

Är det Kulturkalas i Göteborg så är det.


Ongarna ger en fridansföreställning på den lediga lilla scenen vid hamnen nere vid Operan.
Vi har åkt cykeltaxi och rutschkana.
Ätit glass.
Kollat på Capoeira.
I morgon ska visst Översättarhelenas band The Sunday Loud Music Club spela någonstans. Tänk vad det är härligt med kultur!

torsdag 13 augusti 2009

Metrokrönikör excellerar i idioti

Det här är bara så jävla dumt. 80 meter per hushåll.
Men det han inte tar med i beräkningen är att det inte blir mer än så. 80 meter. That´s it.

Så vi halar fram trumfkortet Allemansrätten.
Med långpromenaderna.
Joggandet.
Fjällvandrandet.
Kanotpaddlandet.
Seglandet.
Kort sagt, friluftslevandet.

Pucko.

Eftertankens kranka blekhet

Hela bokmärkeslistan rök igår också. Fan.

Mackel i vardagen

Har försökt ladda ner nya Firefox ett antal gånger med samma resultat: Det kraschar och de är "hemskt ledsna" och "skickar en rapport" och "försök igen".
Igår ruttnade jag och slängde jag alltihop i papperskorgen, tömde och började på ny kula. Krasch igen. Så nu är jag tebaks på Safari. Suck.
Någon som har något tips eller ska burken in på service bara?


onsdag 12 augusti 2009

Gratis peeling

Det gick bra. Det var bara jordnötter som var farliga. Å andra sidan är dom sketafarliga. Så dom måste jag undvika. Men idag var det fritt hångel till, som sagt, både höger och vänster.

Efteråt bad jag killarna att till nästa gång vi repar den scenen kan dom väl vara snälla och raka sig.

Jävlar! Glömde.

På repetitionerna ska det hånglas. Då borstar man och flossar och gurglar ordentligt innan man ska till jobbet. Av respekt för sin motspelare mer än av omsorg om sina tänder.

Jag har idag flossat och idiotborstat tänderna två gånger plus sköljgurglat grundligt.
En av mina moatjéer (jodå, här ska det hånglas till båd´ höger och vänster) är nämligen starkt allergisk mot nötter. Jag käkar ofta en näve nötter i frukostyoghurten, så även i morse.

tisdag 11 augusti 2009

En undersåte har en skitbra idé här, hörni:



DUBBELBRÖLLOP!!!

But of course



För ni har väl undrat vad salongen hette där jag blonderade håret i vintras?
Det värmde ett kallt och trängtande Göteborgshjätta-i-exil at the time.

Tillkännagivande och Brasklapp

Jag börjar repa först efter lunch idag och tänker att jag ska prova en "ny" grej, blogga from the top of my head, alltså bara skriva nåt. Så som bloggskrivande så ofta beskrivs i media och som jag aldrig riktigt sympatiserat med. Jag har alltid haft ambitionen att när jag skriver ska det handla om något som har substans (om det sedan lyckats kan man väl diskutera). Ibland enbart för mig själv och det är gott så, men givetvis finns alltid förhoppningen att någon annan också kan ha glädje av det.

Nu för tiden är tiden knapp till välredigerade inlägg som tar två timmar att skriva. Brandtal och sånt. Men jag är så förtjust i bloggen och vill inte att den ska tyna bort. Så då blir det så här istället. Köra lite DQ-stylee, ett inlägg ska inte ta mer än tre minuter, eller vad det är han brukar säga.

Jag är inte helt bekväm med det här. Men jag ska prova.

söndag 9 augusti 2009

Tennbröllop numero 2 *uppdaterad m länk



Ja, jag vet att man inte ser så mycket, men man hör lite iallafall. Sexåringen fick spela trumma med asgrymma, fantastiska Band of Joy, han har aldrig varit så uppslukad av något i hela sitt lilla liv. Det är han och en kompis som viftar runt i mitten.
Vi är i Brekille igen. Huldran har ånyo ställt sitt hus och hem till förfogande. Jompen och Kultursamen firade tioårig bröllopsdag igår med ett sjujäkla underbart kalas. Jag la mig strax före fem i morse.
Nu kör vi hem till veckostädet på kooperativet.

fredag 7 augusti 2009

Huskorset mötte Lassie

John Hughes dog igår och Wikipedia är med på notorna.
Jag älskade Breakfast Club. Filmstjärnan älskade Chevy Chase.

I USA för tjugo år sedan hampade det sig så att jag träffade Jeffrey Jones (rektorn i Ferris Bueller´s day off, han spelade även kungen i Formans Amadeus) under värdfamiljens julfirande i i Florida. Han hörde till släkten. Jag fick låna hans badtofflor när jag skurit mig i foten på en vassvass snäcka.

torsdag 6 augusti 2009

System overload

Jag har läst, lyssnat, diskuterat, ifrågasatt, funderat, informerats i fyra dagar nu.Det är fruktansvärt roligt och kräver enormt mycket mer hjärnverksamhet än jag är van.
Resultat:
Den här gamla roliga samt den här låten (notera den unga Lauryn Hill i kören) är vad som ringer i huvudet när jag kommer hem, i en rolig men lätt oroande kombo.

Hegel, va. Vicken kille.



Jag sitter vid centralstationen efter kickoffen och väntar på min buss hem.
Jag tänker på Hegel och hans tankesystem som gör anspråk på att omfatta allt. Alla är en del av allt, frihet är att inse nödvändigheten och handla därefter. Tes - antites - Syntes. Och som det fan inte går att komma undan, hur man än vrider och vänder. Det är enormt och vackert och ofattbart, skrämmande och coolt på samma gång.
Då åker den här bussen förbi.

Filmstjärnan stekte pannbiffar mitt i natten när jag kom hem, av någon anledning, han var väl sugen. Sedan gick jag med glädje och städade kooperativet, det är vår vecka. Frihet i nödvändigheten!
Och hela tiden ljöd gospellåten "Oh, Happy Day!" i hjärnan.

Jag är antingen galen eller väldigt, väldigt glad.

onsdag 5 augusti 2009

Jag gillar min nya teater



Hela eftermiddagen har vi haft en fantastiskt intressant, kul och fascinerande föreläsning/diskussion om Hegel med idéhistorikern Michael Azar. Nu står teaterchefen på taket och grillar ramslökskorv till kickoffen. Det här blir finemang!

måndag 3 augusti 2009

Jodå, lite roligt är det allt



(ja visst ja) Efter:



Det regnar, så jag står under tak på förstubron och tar en rätt crappy bild på vad som är början på en ny rabatt. Den kommer att, vad det lider, fortsätta åt båda håll runt grusplanen: Lammöron, mörkrosa backnejlika, ljusrosa astilbe, blå riddarsporrar, fingerborgsblomma, stjärnflocka och i höst tänker jag peta ner diverse tulpanlökar.
FYI.

Nu går det åt helvete för bloggen och inte går den precis ner med flaggan i topp heller. Tjo!

För i morgon börjar allvaret igen.
Sexåringen börjar fritids och Lillkillen dagis, Filmstjärnan på Stadsteaaatern och jag har kollationering på förortsteatern.
Fast jag ska till Stadsteaaatern jag med, om ett halvår.
Jag har ju alltid sagt att om jag får jobb igen går bloggen bergis i putten, och nu blir det alltså upp till bevis om jag är en äkta bloggarsjäl eller om jag bara skrivit för att låtsas ha ett liv.
Jag gläder mig och fruktar om vartannat. Det känns bra. Spännande. Ovisst. Och kul. Skitkul.