fredag 31 oktober 2008

Kall, blöt och gra*tis!



När Inspicienten fått krabba av en fiskande kompis och delar med sig, prompt hävdandes att dylika inte ätes i hans hushåll, då är man böjd att faktiskt säga att man bor på Bästkusten.

...and there he was.

Det gick så fint hos Pappa & K så jag vågade knappt tro det.

(Förutom då det faktum att han nödvändigt skulle larva ut på gårdsplanen när elektrikern kom, den andra dagen vi var där, drullade omkull eftersom han sket i att ta med sig kryckan och kunde sedan inte stödja på det benet han fått en ny höftkula i, när han bröt lårbenshalsen strax efter cancerbeskedet, och ville icke åka till akuten förrän distriktssköterskan kom och å det strängaste rekommenderade honom att göra det. K ringde när hon kom ut från sjukan och meddelade att han opereras på tisdag. Spricka i lårbenet. Envisa gubbe!)

Men dessförinnan var det...lätt. Lätt, kul och varmt. Vi fick tid att bara småprata en hel del, han och jag. Det var fint. Som Citymorsan och Lovely Godiva påpekade, i kommentarerna till förra inlägget, det är inte alls nödvändigt att reda ut allt. Vissa saker får man lämna därhän och blicka framåt.

För två-tre år sedan, när han just kommit ur depressionen satt vi på Lejonet&Björnen med ongarna och käkade glass. Det var en fin dag i april, han hade varit med och hämtat på dagis. Han berättade att det var så mycket som försvunnit ur minnet, som bara var borta. Det oroade honom.
"Om jag kunde begripa varför jag inte kommer ihåg..."
Jag tog mod till mig, tänkte att det må bära eller brista, jag måste ge honom det här och sa för första gången på mycket länge till min far vad jag tänkte.
"Men det är väl en jävla tur, Pappa. Så sur som du var."
Han tittade upp och på en sekund var jag all-systems-go, beredd på strid. Så skrattade han till.
"Ja. Det har du fan rätt i"

tisdag 28 oktober 2008

Oh Father, where art thou?

Min Pappa visade sig inte ha varit den idiot han betett sig som i över 20 år, utan helt enkelt deprimerad. Han kom ur depressionen för två år sedan, jag hann knappt fatta att han "kommit tillbaka från min prepubertala ålder", och så fick han cancer.
I morgon åker jag till Skåne ett par dagar med ongarna, det kan bli tunnsått här. Vi ska hälsa på honom och hans K, samt Mamma/Mormor. Pappa mår bättre, värdena går upp. Men ingen kan säga något om något här i livet och döden och jag vill försöka se till att mina barn kommer att minnas honom.

Jag har varit så arg på honom.
Jag har varit så arg för att jag envist fortfarit att älska honom även när jag ville, verkligen ville, sluta med det.
Jag är så rädd att han ska bli dum igen.
Jag är rädd för att sörja alla år som som gått, gått åt helvete.
Jag är glad att han är tillfreds igen.
Men jag vet inte vad jag ska göra.
Jag tar det jävligt lugnt i vår relation.
För lugnt.
Han ska dö, men han vet nog inte om det.
Och jag vågar inte hitta tillbaka till honom.
Jag står helt still, livrädd att den sköra tråd vi funnit ska brista.
Jag vågar inte snurra upp den till ett fint nystan, jag är så rädd att när han är borta kommer det att kännas ogjort, eftersom det under alla dessa år varit en sådan kamp med honom och mig, och det skulle göra så jävla ont.
Ont. Det gör det ju ändå.

Jag förstår att jag borde. Jag tror att jag vill. Jag vet inte om jag vågar.

Den ivern minns jag

Höstlov på Jonseredsskolan.
Jag och småkillarna ska åka in och hälsa på på Underbara Kooperativet i stan idag och Sexåringens bästis därifrån ska följa med oss hem. Det har varit bestämt i flera veckor å-han-har-längtaaaat.

Sexåringen brukar vara seg på morgonen. Så inte idag.
Han kom in och började fråga när vi ska åka någon gång strax efter 05.00.
Han har hängt mig i hasorna sedan klockan ringde, 07.00.
Han har frågat sju gånger hur många timmar det är kvar.
Han stod nära nära mig när jag åt min frukost. Själv hade han ätit sin för en timme sedan.
Han klädde på sig utan tjat.
Han hänger över min axel i detta nu.
"Hur många minuter är det kvar? Vi åker ju aldrig!"
Han gläder sig som ett barn.
Duh.

måndag 27 oktober 2008

Money talks, bullshit walks

Det är knepigt, det där med åsikter och att försöka säga något viktigt från en scen/låt/skrift. Sticker man ut hakan får man lättare på käft - även om man får hjärtliga skratt och applåder också.
Ibland är underhållning enbart underhållning, det sticker jag inte under någon stol, men det finns en klar parallell till mina (och JCs, haha!)(se förra inlägget) åsikter om Settman i Sparrings frågeställning, som jag länkar till ovan:
Dagens - ändock varierade - kulturutbud är genomsyrat av en slags vilja att vara omtyckt av alla.
För att sälja så mycket som möjligt, är min gissning. Så klart, det klandrar jag inte många kämpande kulturarbetare för att de vill.
Men resultatet blir i många fall underhållning som byxljummet tidsfördriv istället för tankeväckande samhällsomvandlande diskussion.

JC 4 P

Översteprästen i min alldeles egna TV-religion har talat.
Han gör det något mer nyanserat, underbyggt och insatt än jag gjorde, men det är ju å andra sidan hans jobb.

söndag 26 oktober 2008

Söndag eftermiddag

Lillkillen sitter och leker på golvet med nån pryttel, Filmstjärnan stökar i köket.
"När kommer min pappa och hämtar mig?"

Huskorset i behov av en smakfull utrensning


Vem behöver 62 kokböcker?
Det är ju högoktanigt vansinne att någon äger 62 kokböcker (alla syns inte på bilden, det finns fler i en annan hylla) (jo, det är sant).
Det är i ännu högre grad koko att människan inte kan komma fram till att det är fler än ett par stycken av dessa 62 kokböcker som hon skulle kunna tänka sig att göra sig av med.
Idiotin fullbordas när vederbörande dessutom sätter en ära i att aldrig i helvete till punkt och pricka följa ett recept.

TLR mår däremot bra av en snabb bantning då och då. Vissa recept begriper jag inte varför jag sparat. Andra förstår jag precis varför och somliga blir jag enormt uppiggad av att enbart återse.

fredag 24 oktober 2008

Dagens skörd.



Mitt liv i en postlåda:
Jag är mamma.
Jag är arbetssökande.
Jag bloggar. (Tack för vinsten, Fredrik)

Ain´t life dandy.

torsdag 23 oktober 2008

Första gången var så klart värst, men jag vänjer mig aldrig.

07.24.
Solen strilar trevligt in genom de nästan kala grenarna utanför fönstret.
Barnen äter frukost, jag själv är halvvägs genom min egen.

En distinkt stank sprider sig kring kaviarägget.
Jaha. Suck.
In på muggen med onge och byta blöja.
Okoncentrerad, morgontrött, slinter...fan.
På handen. Mellan fingrarna, i de små vecken på handens knogar, under naglarna - det är värst. Mest frekvent har för mig varit på ovansidan, gärna på ett finger, i övergången mellan nagel, nagelband och hud.

Underligt. Insidan av handen borde ligga sämst till i sådana här situationer. Den har varit märkligt förskonad.

Tre omgångar tvål och nagelborste, alkogel och så tillbaka till frukosten, som om inget har hänt.

Men inte blir det någon bra dag inte.

onsdag 22 oktober 2008

Jaha, och den här knorren står väl heller inte i Sthlmsupplagan, kan jag tro.



Jag anar en serie inlägg här.

Skärpning, s´il vous plaît!

Beträffande ”traditionellt kvinnliga choser och gester”:
Att sluta le och lägga huvudet på sned för att behaga är inte samma sak som renons på allt vad hövlighet och hyfs och respekt för andra människor innebär. Upptäck kraften i en vänligt kritisk världsåskådning!

lördag 18 oktober 2008

"Lika säkert som att Béan skär sig första gången"

...är ett av Huskorsets egenpåhittade favorituttryck. F´låt, det var ett av Huskorsets favorituttryck.

I afton serverade Filmstjärnan en perfekt béarnaisesås. Han har aldrig gjort dylik förut.

Jag måste nog åka och storhandla.

Årgång 2008



Ställes på sval plats i sex veckor att puttra ihop sig till angenäm styrka och smak.

Nu ni! Här får ni extra!

This one goes out to Ströbaek, som idogt samåker till Säffle sedan hans egen bil kajkade, men även till människor som tillbringar långa stunder med andra människor i bilar samt sådana som tycker det är kul med ordlekar, vitsar och annat litterärt skoj. Resten kan sluta läsa nu.
Alla ni andra – välkomna till paradiset. Jag har ordleken för er. Upphovsmännen är mina klanmedlemmar (eg. föräldragrupps-kompisar, men det låter så…ja.) Citymorsan och Papa Hugebrain. Jag har entusiastiskt spritt den i flera år, men först nu får den det forum den förtjänar. Man behöver vara minst två och vi kallar den ”Jag har en Etta…”:

Meningen är att finna på nya sammansatta ord. Det första ledet kallas ”etta” och det andra ”tvåa”. Således skulle i ordet rävsax ordet ”räv” vara ”Ettan” och ordet sax ”Tvåan”.
När jag kommer på ett ord som skulle passa som etta i ett sammansatt ord säger jag: ”Jag har en Etta.” Om personen jag riktar mig till är med på noterna säger han/hon ”Jag har en Tvåa”.
Då säger jag ” ett två tre: [Ettan-]". Den andra personen fyller i direkt (utan att hinna tänka efter och därmed censurera sig själv) med : ” [-tvåan]".
Sedan skrattar vi. Ja, inte alltid, men ibland infinner sig de mest intrikata bilder och ordet får sin förklaring. Det är ibland det roligaste, när vi får tänka efter ordentligt för att det nya ordet ska få sin förklaring. Det kanske t.o.m. måste sättas i ett sammanhang. Då skimrar betydelsen och jag undrar hur i all sin dar detta självlysande ord kunnat hålla sig undan offentligheten så länge.

Ett sådant ord är ”ben–svek” , som förtydligas i följande kontext: En person klagar över baksmälla:
”Jag hade bestämt att jag skulle gå direkt hem igår, men vilket jädra bensvek! Likförbannat satt jag plötsligt där på efterfest med brända popcorn, ljummen folkis och hela middevitten.”
Tyvärr kan jag inte åta mig äran för detta underbara ord, den tillhör Druvsockret från Vårberg. En ”homo-kyl” är den garderob som bögarna på Grönland kommer ut ur. Ordet ”attack-hora” talar för sig själv och ” fläsk-cancer” vill jag verkligen inte att någon ska behöva råka ut för.

Naturligtvis är det så att det är de mest laddade orden som får störst effekt, men om jag bara blurpar ur mig ord som ”hora” och ”kuk” självdör leken snart. Det krävs en viss stilkänsla och ett lingvistiskt ansvar. Det är inte alls nödvändigt att helt avhålla sig från de runda orden, men de måste användas med en viss finess. En tvåa av kallibern ”-fjång” smäller oftast högre än en ”knull-” etta.

Den här leken borde läras ut i skolan! Dels för att främja den språkliga kreativiteten, men inte minst också för att hitta alla de ord som inte finns men som vore hysteriskt kul om de fanns. Eller som man saknat utan att veta att de behövdes, som ordet ”Sop-Juice”. Jag och Filmstjärnan uppfann det i en bil en gång, någonstans i Hälsingland. Sop-Juice är sörjan som bildas underst i slaskhinken och ibland läcker ut om påsen är trasig. Så klart. Jag förstår inte hur vi klarat oss utan det så länge.

torsdag 16 oktober 2008

(Men jag har inte läst Odysseus.)



En bloggkavle hastas genom etern: "Hur ser den mittersta mitten på din bokhylla ut?"

Det passar ju fantastiskt bra, eftersom jag ju just har byggt mig en ny bokhylla som jag gärna showar off innan den besudlas av barnahänder samt Filmstjärnas sinne för oordning (läs: annat system än mitt).

Now: Feel free att fortsätta!

Huskorset kastar sig ut i det okända - okrrigerad bloggsnutt


Det häer är mitt nya tanfgetbord och min nya lilla trädlösa mus.
Det känns bra att skriva på, gott om plats och mycket bättre sdöe rygg och axlar, men det är somm ni dser, krökt ovh mina fingarr rör sig lite ovant över det. Det tar en stund att lära sig var allt sitter och jag är ganska irriterad över stt det blit små skitfelk hela tiden.

§hos m°iss Gitleett handlade det om tangentbord (inte minst bland kommentareran) för ett ag dedan och jag undrar nu givetvis vilken sort det är jag har och huruvida dert är en tuff sort eller inte. Någon som vet?

Övrig extremt intressant information: Det "klickar" inte om tangenterna när jag skriber, det 2kleckar" dovt, UNGERFÄR SAMMA LJUD (hoppla) som när man hamrar på tangernaterna på en strömlös synt av billigare sort. Plastisgt,, men ganska trivdsatmt. Det hörs liksom att man jobbar.
Tyvärr verakr det än så länge förlänga arebetet med dubbelst så lång korrtid.
Utom just i det här fallet,

onsdag 15 oktober 2008

Människans dualitet



Hur kan det komma sig att jag, som är så vidsynt, avskyr poker men älskar yatzy?

Platt-TV

Peter Settman blir mer och mer lik en vaxdocka av sig själv med någon sorts blandkomplex av Lennartar Swahn och Hyland.
Peter ger folket vad han tror folket vill ha. Som Hyland.
På ett kul vis. Som Swahn, men utan Swahns intelligenta skärpa.

Jag tror dock att Peter är intelligent, nota bene. Jag tror däremot att han medvetet ger en del av hjärnan semester när det ska programledas nuförtiden. Det verkar som om att han inte tycker det är så kul. Han skrattar åt saker som inte är riktigt så roliga. För att till varje pris behålla sin jovialiska framtoning och försvara sin plats i etern? En tv-personlighet som breddar sig - på bekostnad av den spjutspetsfunktion som tagit honom dit han är idag. Det är i varje fall det jag ser.

Förut tyckte jag om honom. Han var en trygghet i rutan. Han lärde Jarl Alfredius att ”gå in” rubrikerna i Aktuellt. Han var en klippa i en Melodifestival. "Hans" bolag Baluba har gjort flera jävligt bra produktioner.

Men det har hänt något. Det har det.

tisdag 14 oktober 2008

David har gjort det igen.

När David Nessle skriver skälver Internet ner i sina allra minsta kretskort.

Nu har jag sågat i plåt.



Och dito i trä. Dubbelt så många gånger som jag trodde att jag skulle behöva såga. Eftersom det visade sig att den vägg jag så ordentligt tagit mått efter, innan jag satte cirkelsågen i de sju hyllplanen...var sned. Göra om, göra rätt.

Alltför närgången och intensiv noggrannhet straffar sig nästan alltid, tycks det mig.
Ett par steg tillbaka, se till helheten och så höfta lite, skall hädanefter bliva min melodi.

måndag 13 oktober 2008

I morgon ska jag såga i plåt. Elfa-rännor är dyrt.

Nu har det varit häcken-för-full-för-blogg här i huset ett par dagar. Vi har bytt plats på vardagsrummet och matrummet.
Ja, möblerna, då. Och sladdarna, de satans sladdarna. 2008! Allvarligt talat!
Men.
Det blev så jävla bra, va.
Plötsligt fick allt plats och det blev en hörna över till hemmakontor, vilket vi haft i i fem olika lådor och hyllor sedan flytten hit (i december 07). Det är ett under att inte viktiga papper slängts, eldats upp, spillts på (jo, kanske några), ritats på eller bara rakt av försvunnit och att räkningar betalats i tid (i de allra flesta fall).
Bokhyllan är kvar. Det spar vi tills i morgon . Så här såg den ut innan vi satte upp den förra gången.

Men nu är Huskorset bra trött.

söndag 12 oktober 2008

Didn´t see that one coming - den här gången heller

"Mamma. Blir alla vuxna allergiska?"
"Nä."
"Men nästan alla?"
"Näe...det är inte så himla många, faktiskt, som blir det."
"Jag hoppas att jag blir allergisk."
"Jag hoppas inte att du blir det, för det kan vara ganska jobbigt att vara det. "
"Men jag hoppas att jag blir allergisk mot George Bush."
Jag vet att Snokis tvivlar på sanningshalten i ovanstående (samt i det här), men för mig står det tydligt att jag har närt en demokrat vid min barm.

"Du räcker till, la-laj la-laj la laj-laj"



Veckans Höjd(arna)-punkt!

fredag 10 oktober 2008

Stellan har så fel!



Fredagens lunch bestod av en len liten soppa på jordärtskocka och kantarell, från Filmstjärnans flinka fingrar. Dessa chips visade sig vara en ännu veritablare hit (än de redan är), serverade som sideorder till nämnda soppa.
Lyssna alltså inte på Stellan. Men läs gärna hans blogg.

Premiäränke-veckan är över!

För Filmstjärnan har nämligen premiääär i afton och jag ska få premiärmingla och se föreställningen och gå på premiärfest. Fuxen är min date för kvällen och jag gläder mig enormt efter en veckas ensamslit med älskade sketongar. Förmodligen kommer jag att blir förtörnad och gå i polemik här om recensionerna inte stämmer överens med min åsikt om shåvven, haha.

Men jag är lite sömnig.
Lillkillen var uppe och örlade i natt. Filmstjärnan tittade fel på klockan och gick upp och satte på en skiva för att ongen skulle kunna leka lite på sitt rum. Lillkillen blir överförtjust. Jag vaknar och börjar gorma. Båda två iförda öronproppar och halvt sovande grälar vi om saken tills jag kommer med det blytunga argumentet:
"Man kan inte vara uppe och lyssna på popmusik mitt i natten!"
Då fattar Filmstjärnan att klockan inte är morgon. Men eftersom det är han som har premiäääär fick det bli jag som ägnade en och en halv vargtimma åt att få Lillkillen att somna om igen. Men det gör jag ju. Eftersom jag älskar dem båda så innerligt.

torsdag 9 oktober 2008

onsdag 8 oktober 2008

Första bidraget till kokboken från "Värsta Maten" (min TV-show, ni vet)

Ju jobbigare och jävligare någonting ter sig medan det sker, desto bättre blir historien om händelsen efteråt. Det kan man tänka på när det är som värst!
Av Filmstjärnan har jag lärt mig detta kloka och för det är jag honom evigt tacksam. Före honom ville jag aldrig ens tänka på saker som gått fel. Huvva, evig tur att han came along.

Apropå det, Memoarerna lagade fisk idag.

Allt för Public Service

I morgon sitter landets alla litteraturkritiker, -vetare, -forskare, -etcetera på vänt i olika radio- och tv-studios landet över. Det fick jag lära mig av Godiva förra året, när jag var så förbluffad över Ann Wiktorin.
Och det är klart att det är så det går till (att jag inte kunde begripa det?): SVT ber ett gäng folk komma, de som har koll på de troligaste vinnarna.
Sedan får de som kan jättemycket om fel författare åka hem igen. Det är nog där man måste lägga ribban om man ska vara statlig television värd namnet. Det kostar att ha ribban högt. Men för vem - i det här fallet? Undrar om de som får åka hem utan en sekund i rutan får något betalt?
Det kanske anses räcka med äran att bli tillfrågad. Det är ju ändå Sveriges Television vi pratar om.


(...förresten, hur var det nu igen med ironi i skriven text?)

Eller hur.



måndag 6 oktober 2008

Äpplen



Mos den här gången. Värsta mattjatbloggen det här.
Oh, en programidé: "Värsta Maten" - Huskorset lagar trist mat på dåliga råvaror under sämsta sändningstid.

Eller så kollar vi på Barlach ikväll, på bästa sändningstid.

Have we come a long way or what!?

Jag fick ett mail med ett upprop som förtjänar spridning:
"Demokrati i praktiken!
Ämne: 250 miljoner kvinnor - och ingen duger?
Inom det närmaste året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas:
* En permanent ordförande för Europeiska rådet
* En representant för utrikes- och säkerhetspolitik
* En talman för parlamentet
* En ordförande för kommissionen
I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster.
Det är dags för förändring. Om uppropet får minst en miljon
underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt
principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget.
Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta
positionerna i EU, skriv under."
Klicka här för att underteckna.

Morsan och Filmstjärnan spelar Ful-Alfapet

Filmstjärnan har bl.a. lagt:
TEMOSADE ("De ble änna...")
och
NÄTEROT (Person som tillbringar mycket av sin tid porrsurfandes.)

Mamma försöker tappert men klarar inte riiiktigt att spränga gränserna. Men hon låter bli så stiligt så:
PUNGA
DANDY (Filmstjärnan fortsatte med att lägga till -MOB. En DANDYMOB. Den vill man inte råka ut för.)
SINTID (När korna går i sin har de...)
"Det är ett vardagligt uttryck."
sa hon. "Det använder man!"

Varje dag.

fredag 3 oktober 2008

Även Lillkillen är ett språkgeni

Mormor hälsar på och spelar Yatzy med Lillkillen. Eller - spelar och spelar, det är en radda tärningskast ackompanjerat av (helt godtyckliga) lyckogast från ongens håll av typen:

"Ja fick stoooo stait!!!"

och dylikt, han har hört mig och Sexåringen när vi spelar och lärt sig lite fackuttryck. Nyss var det Mormors tur att slå och knappt hade tärningarna landat förrän han glatt skrek:

"Hurraaa! Du fick ingentiiiing!"

Julklappstips till fru Sparring!

NYHET - T-SHIRT - FUCK YOU I DRIVE A VOLVO - Stl. XL

(klicka här för lite finfin "svensk gubbe-nostalgi")

torsdag 2 oktober 2008

(Han slickade en gång på sitt finger som vidrört kniven som delat frukterna och skrek i en kvart.)



Sexåring full av korvstoppningsförväntan:
"I min korv ska jag ha en hel stor såndär chili!"

Fett tråkig morsa:
"Oj då, men då kommer du inte att kunna äta den."

Envist glad, politiskt nyvaknad Sexåring:
"Den är till George Bush."

Well done, Steken

Jonas Magnusson, programledare. Foto: Ola Kjelbye

Nu blir det reklam. För public service. Om onsdagkvällarna går programmet Världens konflikter på SVT. (Mitt i ongarnas läggtid - men då finns oerhört praktiska svt play!) En konflikt någonstans ute i världen per program benas ut och görs begriplig. Dels genom nyhetsresearch och dels genom att programledaren Jonas - Steken - Magnusson åker runt i Sverige och träffar människor som flytt från de krigsdrabbade områdena och nu bor här. Han frågar, de berättar. Intervjuerna varvas med historiska fakta och nyhetsklipp. Det är enkelt och rakt berättat, informellt, väldigt personligt och väldigt drabbande.

Det bor en prins av en provins i Thailand jag aldrig hört talas om på Klostergården i Lund.

Konflikten i Darfur klarnade för mig för att jag fick träffa Yonis som bor i en etta i Norrköping.

Omfattningen av kriget i Kongo är ofattbar (5 miljoner dödade på 10 år, i programmet påpekade de att om kriget ägt rum i Europa skulle det ha kallats Tredje världskriget), men den gjordes vidrigt begriplig av mötet med en otrolig kvinna med det underbara namnet Divine Blessing. Hennes historia är bland de värsta och mest fantastiska jag har hört. Jag är övertygad om, att om Hollywood får nys om den så har vi ännu en svart dam som Oscarsvinnare. (Ursäkta den respektlösa utvikningen, det är väl skyddsmekanismen verfemdung som slår till i sinnet. Jag slänger in en ursäkt för rubriken också, nu när jag ändå håller på. ) Det programmet bara måste ni se.

Och det finns fler. Men det är brådis! Eftersom SVT inte har rättigheterna till alla arkivklippen ligger programmen bara kvar på svt play i 30 dagar, så håll er framme.

Kristallen för Kultur och Samhälle nästa år går till Steken, Marcos, Björn, Stina och Freddan. Solklart.

Jonsereds Körvfabrik

Förstoring av KÖTTKVARN KPL
Äntligen! På lördag smäller det. Käsekrainer, lammsalsicca och kanske, kanske en tysk citronkorv som jag tycker verkar intressant om tarmarna räcker. Den här gubben har några fantastiska recept!
Filmstjärnan har varit och beställt kött, späck och 10 meter fjälster i Saluhallen och två andra familjer är på ingång. De bidrar med bärs och efterrätt, är det sagt. Ongarna får dock hotdogs, dom är så petiga.

I julklapp fick Filmstjärnan en korvstoppningstillsats (med bl.a. korvhorn och köttkvarn och sån´t) till våra kära assistent. På lådan den kom i fanns bilder på jaktklädda män med gevär på ryggen som går med hundar i skogen.
Det finns en passertillsats också. Den är väldigt bra när man t.ex. ska göra äppelmos, man behöver nämligen bara dela äpplena i mindre bitar. Maskinen tar hand om skal, kärnhus, skaft - rubbet.
Förr såldes alla tillsatser i en enda tillsatslåda, men nuförtiden säljs de separat. Varför vet jag inte, men på passertillsatsens låda är det en bild på en glad dam i förkläde som smeker sin köksapparat.

onsdag 1 oktober 2008

"No, sorry. You can´t join unless you are a member"

Tänkte jag skulle hotta upp den gamla webläsaren som kom med burken, men som jag sällan använder. Ba´fatt.
Så jag laddade ner. Och fick meddelandet att det nya tuffa Safari 3:fjong kräver en Mac OS X 5. Whoops, jag har bara 4. Jaja, jag slänger väl det då.
Nähä. Det gick inte.
För jag hade inte "tillräcklig behörighet för Safari312UpdLeo.pkg".

Har länge hyst en pockande misstanke, men nu är jag säker:



Rubriksättarna på DN är göteborgare hela bunten!