torsdag 31 mars 2011

Dagen i siffror

2 st vändor till tippen med proppfull bil + släp
1 st gratis rostfri tvättlåda till källarrenoveringen, tack vare hemskt trevlig återvinningsbrutta som så tjänstvilligt tittade åt andra hållet just när vi passerade rostfria containern (!)
163 x antalet vändor till tippen spänn i pant för burkar o flaskor (!!)
0 äktenskapliga gräl (!!!)
Antal snälla o glada barn som lekte ninjor med bubbelmaskinen som kommit fram ut gömmorna: 2.
Antal utschasade Huskors: 1
Antal pigga och fräscha Filmstjärnor som körde dansstopp med ongar: 1

Sammanlagt: 333

Exakt! Det blev hälften så jävligt som jag trodde det skulle vara. Gôtt å va å´me´t.

onsdag 30 mars 2011

Inför källarrenovering

"Livspussel", my ass. Det liknar mer ett av hin håle ihopasatt femtonspel. Men, det är kul också och skönt! Här ska ni höra, nu blir det verkligen jätteintressant blogg. Verkligen. För idag har vi börjat med förberedelserna inför byggjobbarnas ankomst den 18:e april, och det med ett redigt nappatag:
Rensning i smatten vid takkupan för att sedan flytta upp kontor med två datorplatser dit.
Röjning i lillstugan inkl. isärskruvning av dubbelsäng, eftersom byggarna ska ha stugan som fika- & lunchrum, plus att tvättmaskinen, torktumlaren samt även faktiskt trappan (ner till källaren, den tas bort tillfälligt) ska förvaras där under renoveringen.

Halva Filmstjärnans och halva min garderob är utrensad (jag fick benägen hjälp av Araben för en tid sedan, ovärderligt - dylikt skall ickot utföras på egen hand). Kläderna ska skickas vidare till Änglaflyckten, den mest underbara kostymörska man kan tänka sig. Hon säger att hon har användning för precis allt mellan himmel och jord och då får hon bl.a. min salig faders gamla, fina frack. Jag har till på köpet sagt farväl till två par skor!

Det är så många högar av grejer nu, som ska åt olika håll, sparas, slängas, ges bort och HELVE vad dammigt allt är och spindlar överallt.

I morgon fortsätter vi, då ska allt som ska bort forslas iväg. Det står en gammal säng i trädgården, bland annat. Det ska regna i natt, hurra!

tisdag 29 mars 2011

Ja såhär har jag det

Igår var det ett härligt väder. Så fint och vårigt att Lillkillen glatt deklarerade att det nu minsann var dags att kissa ute i trädgården; vilket han också gjorde.
*
Eftersom bygg-gôbbarna som ska göra om i källaren har sagt att de kan dra i gång i påskveckan (och att de sedan kommer att vara klara till midsommar - tro´t den som vill) vidtages nu projekt Tömma Källaren: Kontor, allmänt bôs, gamla kläder som ska sparas eller inte ska sparas längre, glasburkar, badrumssaker, tavlor, säsongsbetonade attiraljer som uppblåsbara badleksaker och skridskor, m.m. Ni vet, ni känner igen grejen.
Under och bakom allt visar det sig - som vanligt när vi rensar i källaren - ha varit ypperlig biotop för allehanda spindelarter. Urf. Don´like´em.
Räknas "enorma spindlar i källaren" under rubriken "dolt fel"? Det är ju bara tre år sedan vi flyttade hit.
*
I förmiddags, innan jag gick igång ordentligt med ovan nämnda rensning smet jag genom ägna en lång stund åt att beställa fröer till sommarens nya rabatt. Det gick bra. Jag fick fri frakt.

söndag 27 mars 2011

Vi som hade så trevligt

Klev in i bastun på gymmet i fredags efter ett pass där jag slitit röv och kände mig rätt nöjd med mig själv.
Det satt en dam på nedersta bänken, vi nickade som man gör och jag satte mig. Hon sa typ "habla Espagnol?" och jag log urskuldande och sade "No". Hon pratade i sin tur inte engelska, men eftersom hon uppenbarligen ville förmedla någonting viktigt till mig så började vi gestikulera. Jag använde mig av några av de få ord jag kan på spanska samt av mina 270 högskolepoäng i scenisk gestaltning. Hon pekade på mig, nickade glatt och pekade på sig själv och slog ut med armarna, alltmedan hon talade på spanska. Detta växelbruk fortgick ett slag. Till slut förstod jag vad det var hon ville säga mig:
"Jag är från Cuba! Jag har också varit så där tjock som du är! Bra att du tränar!"

måndag 21 mars 2011

Ut med hi-tech, in med oldschool

Jag sitter nere i vår källare nu och skriver, vi har kontor där. Det är kallt som i en isbjörns rövhål för golvvärmen funkar inte.
(Vi ska göra om hela rasket nu under våren, men det lär jag återkomma till eftersom även badrum & tvättstuga finns här nere. Upplagt för finfin kaosblogg!)

Hursomhaver - i kontoret står även den illacka skrivaren. Jag kom just på lösningen på båda dessa problem. Om jag skaffar en gammal stencilapparat och kopplar den till en ångmaskin så blir det både varmt och utskrivet!
Naturligtvis ackompanjerat av Pierre Isacssson!

Eller så är den idén ett tecken på att det är dags att gå och knoppa nu.

Blod, hor och skitfilm

Hej. Mycket nu.
Tillbringade halva helgen med att se en amerikansk riktig skit-barnfilm tillsammans med ongarna som belöning för deras uppförande när Lillkillen i förra veckan sånär skar av sig vänster pekfinger med sin täljkniv som han fått av sin gudfar Kultursamen. Följande uttalas med lätt norrländskt idiom:
"I min värld är det så att när man fyller fem, då får man en täljkniv."
Men det ingick förstås en kurs i hur man hanterar denna: Alltid tälja ifrån sig, föräldrar ska vara med etc. etc.
Hur som haver vaktade den fruktansvärt oansvariga modern inte ordentligt - i samma ögonblick som Lillkillen glömde bort att man ju måste hålla vänsterhanden bakom kniven på pinnen man täljer på.
Ni får ursäkta att jag inte mobilbloggade, men det pumpade så om jag inte höll emot.

Vårdcentralen var stängd så vi två fick åka till primärvårdsakuten i Mölndal, medan SmålandsAmazonen (som var hos oss för att käka, vi var båda gräsänkor med ongar), Bullen och Katten tog med sig Åttaåringen hem till sig för en spontan-översovning.
Om ni kan er Göteborgsgeografi vet ni att jag lika gärna kunde åkt åt andra hållet och kommit en fjärdingsväg till Stockholm. Nej, nu överdriver jag. Men det är min blogg.

I Mölndal (alltså den tredje kommunen bort) klistrade de ihop Lillkillen (ja, så gör di nuförtiden, som tur var hade han missat senor och viktiga nerver), gav honom ett snyggt fingertuta-bandage som han riktigt fick visa upp på dagis (sin egen mor till straff och androms till varnagel) och vi var hemma till halv nio.

Så vi gick på bio i lördags. Både han och hans storebror hade verkligen varit duktiga, Lillkillen på sjukan och Åttaåringen när han till slut skärpte sig och gjorde sig i ordning för att tillbringa natten borta. Han bröt nämligen ihop när han märkte att ingenting fick hans mor att prioritera honom före lillebror i det läget.

Egentligen var det bara en halv skitfilm jag såg, eftersom nämnda lillebror behagade tröttna efter halva och började gnälla så pass att han och jag fick gå ut och sitta i foajén i femtio minuter och vänta på storebror och pappa - och då får man fan inte spela på mammas telefon, det kan jag bara tala om. Det var den dagen det var sol.

Den andra halvan av helgen ägnade jag åt att slåss med vår skrivare. Den lever på lånad tid om den fortsätter såhär. Saaatan i gatan säger jag bara.

Och idag har jag varit verktyg på HFF. Det vill säga skådespelare åt en regielev som en del i vederbörandes utbildning. För att beskriva detta värv myntade jag en gång det vanvördiga uttrycket "regihora". Jag har blivit äldre och klokare och är ännu mer ödmjuk (jaa-aa då!) numer, så klanglådan är intakt, s.a.s.

fredag 18 mars 2011

Bliss

Om jag inte uppdaterade så sällan här skulle jag kunna skriva att "om ni inte hör av mig i kväll har jag svimmat av hänförelse". Vi ska nämligen aftonen dennes gå på Rebecka Törnqvists turnépremiär på Konserthusets Stenhammarsal, jag och min Filmstjärna.

"Det ska bli jättekul" är liksom inte tillräckligt.
"Jag är en fjortis och hon är Håkan Hellström" kommer sanningen betydligt närmare.

"Om jag hade pengar, raba daba-daba, raba-daba-daba-daba-daj..."

"...skulle jag inhandla ett porträtt
inte något random, utan DETT-
a, skulle jag upphänga
Raba daba-daba, raba-daba-daba-daba-daj
Uppå hedersplatsen i mitt bo
Se´n jag skulle slå mig ner och glo"

Det gick för 600 tuss på Bukowskis i höstas - och nu kommer jag på att det har jag redan skrivit om, fast på en annan blogg, nämligen Godivas...
(research-paus)
...och där hittade jag inlägget. Som jag nu inser gör mitt eget till ett - ska vi säga "cover-inlägg"?

(För er som inte kan läsa kan jag iaf säga så mycket att hon där skriver att hon om hon finge välja en enda ur Buckankatalogen skulle hon välja ha den här tavlan. Sedan kom vi typ fram till att det man skulle ha råd med var "gris i läder" från Svenskt Tenn. "Gris i läder". Haha. Även ett halvår senare är det bra.)

tisdag 15 mars 2011

En Arab i Marängsvissen!

Min käraste vän Arabhästen har landat jordens knäck! Stora Teatern, det underbart vackra, vita, gamla teaterhuset i Göteborg, med guldläget mitt emellan Avenyn och Kungsportsplatsen, har länge stått tomt. Det ser ut som en ledsen marängsviss där det står och det är för sorgligt alltihop. Ett paradskepp på drift utan varken kapten, besättning eller ens en kurs. Ingen begriper varför - förutom att det är politiskt strategiskt viktigt på något sätt och stadens kulturjournalister ondgör sig ofta däröver.
Men nu är det klart - i allafall för en tid framöver, tills HIGAB/politikerna bestämmer sig för vem som ska få hålla i produktionen på allvar:
Den nya projektledaren är - som ni säkert redan gissat: Araben!
Tjo-fekkin-hooo!

lördag 12 mars 2011

fredag 11 mars 2011

Poplåten som frälsarkrans

Undrar hur det känns att vara så fruktansvärt begåvad, beläst och musikalisk som Green Gartside är. Det är (i princip) han som är bandet Scritti Politti.
Här en nyligen publicerad intervju.
Han var och är en av mina största idoler och dessutom var han snyggast på hela 80-talet. Kolla här bara:
I På Spåret-finalen i kväll kom den där frågan om vad den Uruguayanska guerillan från 60-70-& 80-talet kallade sig. När svaret kom kände jag igen det. Inte från nyheterna för tretti år sedan, utan från en Scritti-låt som börjar med texten "The Tupamaros got a platinumcard..."
Den verkliga innebörden i många av hans texter svischar över mitt huvud som måsar som retas, men jag begriper så mycket att de är sprängfyllda av filosofiska och politiska referenser. Detta till musik som är som de mest färgsprakande, godaste och vackraste små bakverk man kan tänka sig.

Det är med Scritti Politti som med Benny Andersson och Björn Ulvaeus: Man hör på harmonierna att det är de som komponerat.

Nu har Scritti Politti släppt en best-of-platta, naturligtvis med vrålsnyggt omslag (Det har de alltid. Alltid.) och med en obligatorisk ny låt - eller om det är två, jag kan inte diskografin utantill (och allt är inte med på Spotify). Men. I alla fall den ena av låtarna hade jag kommit ihåg om jag hört den förut.

Han har nämligen gjort det igen. En melodi och ett riff som letar sig in i min hjärnas vindlingar och går direkt på hjärtat och jag bara vet att det är han. Jag hörde den för första gången på gymmet häromdagen och det var årets haksläpp, kan jag lugnt säga. Dels platsen och dels upplevelsen: Jag kände i kroppen att det var något jävligt välbekant plötsligt och först därpå hörde jag att det var han som sjöng. Jag blev så sabla lycklig.

Låten formligen tvättar mitt sinne rent från tunga tankar och sorg. Eller snarare att sorgen liksom blir vacker och värdefull, precis som den egentligen är och det vet man fastän det inte känns så när det är som värst.
Så blir den det, sorgen. Vacker och värdefull. Genom en 24-karats popdänga som, I tell you, INGEN annan kunde ha gjort.
Den kanske inte säger detsamma till er, men jag tror att ni har andra artister, andra låtar, andra upplevelser som betyder lika mycket för er. Jag tror att ni förstår vad jag menar. Här får ni:

torsdag 10 mars 2011

Huskorset flyger igen

Eller ja, inte flyger, men skriver. På annat än blogg. Som ni kanske märker. Och det känns fan som att flyga. Jägarn vad kul det är. Tänk om jag kunde minnas det när jag inte ens förmår öppna ett visst worddokument. När jag vill så mycket så det låser sig. När prestationskraven snörper åt båd´ hals och lemmar och det blir inte så mycket som en rad.
Så det är det jag gör.
But I still love you.

Hinner ingenting

Måste leva också.

Igår på väg till osteopaten var jag sketlycklig en lång stund. Sedan såg jag ett träd i motljus, började grina och fick lov att sätta mig på en bänk i Kungsparken tills det gick över.

På lördag är det ett år sedan Huldran dog.

tisdag 8 mars 2011

Hur man får en osteopat att skratta

Min kropp är mör. Jag har varit hos Den Obarmhärtige Samariten igen. Han bände och vred och drog så det knakade så guusiförbarme. När han till sist vände mig på mage och tröck på diverse ställen på ryggen gjorde det så ont att jag ropte på mamma. Ganska högt också. Det var då han misslyckades med att kväva ett fniss. Men jag hörde honom allt.

Annars kan jag berätta att jag fått bakläxa på Rit-Ola-inlägget, så jag ska göra ett nytt försök i morgon.

söndag 6 mars 2011

I fädrens spår för framtida segrar!

Jag önskar eder en angenäm söndag med två strippar ur Rit-Olas fatabur, en är trevligt säsongsbetonad och den andre en skruvad och klassisk mattevits. Pappas gamla kompisar Biffen, Bananen & Galento kanske inte var något ultimat sällskap för en ung tjej. Men jag gillade dem, trots att jag någonstans långt inne kände att kvinnosynen och smygrasismen inte var helt fräsch och modern. Vissa saker och skämt var (och är) dock väldigt roliga, särskilt för en trettonåring.
(Lova mig bara att ni inte tittar på reklamen som kommer när ni klickar på bilderna. Den har med mobilens blogpress-app att göra, har jag i min enorma finurlighet räknat ut.)
Heja heja!
(MEN vilken crappy bild. Förlåt. Jag hinner inte tolka nu, jag kanske gör det sedan... Skrik om ni verkligen verkligen inte ser vad det står)

Grundhistorien av tankenöten nedan finns i en uppsjö av varianter, men den här måste höra till de främsta. Vi bläddrar fram den någon gång vartannat år och fnissar lite, jag kanske rentav har bloggat den förut? Ack ja, måhända. Men det struntar vi i. För den håller! Vassegoa:


Själv har jag nu ett kvickt ärende till min mor i Skåne och far hem igen i morgon.
Tjipp tjopp!

fredag 4 mars 2011

Smsa FIGGE till 72400!

Jag ser tydligt en likhet mellan romartidens gladiatorspel och kvällens Let's Dance: Figge har fått en muskelbristning i ljumsken och dansar ändå. Skillnaden är väl att jag inte, som romarna, vill se blod. Det, och att Figgsana har kläder på sig.

Han hade ont, det såg man, men hans geist, esprit och genomsköna personlighet går inte att ta miste på. Han dansade verkligen så gott han bara förmådde. Och kom inte och säg att det är en tävling om vem som dansar bäst, för det är det inte. Det är interaktiv tv-underhållning. Det är en modern gladiatortävling där kända ansikten drar publiken, fajtas och DU är kejsaren som får bestämma vem som får leva och vem som får dö.

Kom igen nu, släng in några sms! Figge ligger risigt till i kvällsdrakarnas undersökningar. Kalla, hårda människor med hjärtan av sten har röstat där, sådana är inte vi!
Vi ska bära hans trasiga ljumske som den sista droppen vatten!

Kulturogärning

Jag tillbringade ett år som utbytesstudent i USA, i de nordligare delarna av den amerikanska södern. Det minst ointressanta jag fick med mig därifrån var en serie mentala käftsmällar som det tagit en avsevärd del av livet att få rätsida på och repa sig ifrån. Det näst minst ointressanta var en lovande karriär som golfproffs (eller hur, det kan jag säga, för vi kommer aldrig att få veta hur bra jag kunde ha blivit). Tredjen minst ointressant var kunskapen om RiceKrispiesTreats. Det är en av de två absolut mest finesslösa sötsaker som någonsin uppfunnits, den delar pallplats med S'mores (Även de typiskt amerikanska. Marshmallows ingår i båda recepten, lustigt nog.), men de råkade jag aldrig på, utan har jag hört talas om först på senare år. De förstnämnda har jag och Åttaåringen i eftermiddag kläggat ihop till det s.k. fredagsmyset. Det var roligt att gegga, men varken han eller Lillkillen ville provsmaka när de var klara. Jag är stolt över dem.

Resten av mina erfarenheter av Nordkarolina var i princip lika ointressanta. Det är kanske tre människor som jag undrar lite över. Ingen av dem tillhör min värdfamilj, där mamman - har jag senare förstått - torde ha varit bipolär psykopat, utan att faktiskt överdriva så värst.
Trevlig helg!

Vårmodet är här! (eller möjligtvis "Dagens Outfink")

Jag har köpt en ny fettkappa:


(klicka INTE på bilderna för då blir det reklam. Det har blogpress-appen hittat på och det har jag INTE läst om i det finstilta och är INTE särskilt glad för. Men jag har inte haft tid att ta reda på hur man får bort det)
Ni får tro mig på mitt ord när jag säger att den Större hackspetten, kanske den som vi hört i tallen borta vid bäcken om sommarkvällarna, sitter bakom och hackar loss.
Så här såg han ut i den förra, fjolårs-(nej, förlåt: _Vintage_ heter det ju)kappan:


Klicka INTE. Lita på mig.

onsdag 2 mars 2011

Om gungor och karuseller, typ


Jag har länge fantiserat om att plantera julrosor i skuggrabatten åt öster. De är dock ganska dyra och oftast inte så stora som jag önskat mig. Skulle man hitta stora exemplar är de i konsekvensens namn såklart ännu dyrare.
Men så idag log lyckan åt mitt håll och jag hade ögonen med mig där jag knallade gatan fram, lyssnandes på Rebecka Törnqvists senaste skiva: Utanför den trevliga lilla blomsteraffären på Vasaplatsen satt, gömt i bladverket på 2 st stora Julrosor Helleborus "Orientalis Tutu", en skylt: Halva priset!
Jag slog till och står nu inför den tvivelaktigt trivsamma uppgiften att forsla hem dem via kollektivtrafiken. Tyvärr visar de sig just på grund av detta ändå bli kostsamma: Jag råkade blinka ut en av mina kontaktlinser på anslutningsbussen nyss, i villervallan av mobilbiljett som skulle uppvisas, handväska, träningsryggsäck, julrosor och "ivriga" medtrafikanter. Borta.
Å andra sidan - hade jag tagit bilen in till stan hade jag aldrig promenerat just där just idag.