tisdag 29 september 2009

Till Ting - en annan sorts Fe(na på att köra bil)

Så här ligger det till:
Uppfångning är det allra, allra svåraste.
Det, och backa med släp.
Fickparkering är en radda simpla visuella tricks, läsa trafiken är pure logic&attention, men uppfångning (och backa med släp) kan man bara när man - som Fredrik så riktigt beskriver i kommentarerna till ditt inlägg - blivit ett med sitt fordon. Det är bara övning och mod att hitta känslan som gäller. Klart att du kommer att klara det!

Och vet du vad, Ting? I en framtid kommer det att tändas ett litet ljus inom dig varje gång du parkerat i motlut och får göra en start-i-backe. För att du kan.
Hälsningar - En som vet

Och älvorna dansade bland solglittret på Säveån

Det är en kall, klar, ljuvlig höstmorgon och jag går med Lillkillen till dagis. Han kör sin sparkstötting, brallorna hänger på halv stång. Jag drar upp dem och rättar till.
"Bja" säger han,"annasch få´ ja´ jaggajjumpa".

Sedan fortsätter jag en vända runt Jonsered bara för att det är så skönt, så fint och för att det är najs att ha tagit en prommis på morgonen när man spelar dagföreställning. Idag är det dessutom dags för den beryktade "andra föreställningen".
Därtill ett faktum jag inte tänker bry mig så värst om: Tydligen kommer, i mitt tycke, Sveriges bästa teaterrecensent och kollar idag.
Vi ska spela brallerna av´an.

söndag 27 september 2009

Mitt nya skrivbordsunderlägg



Wille tilldelas härmed Huskorsets lilla medalj i gult sidenband med jadefärgad brokad.
(fanfar)

Jag har frågat och glömt lika många gånger hur phan man gör en skärmdump.
"Ändå sitter du och fotar datorn", säger ni.
"Just därför", säger jag, "men ni ser inte för jag har inte städat skrivbordet ordentligt".

Det är en skärmdump av en skärmdump som beskriver hur man gör en skärmdump.

Smeknamnet får onekligen en ny klang

Hammarbys supporterklubbs resegrupp sätter ner foten.

80-talsbönor


Fröken Fab, Sonen och Dottern hälsar på och vi mallar oss med skörden (Rosenböna).
Nu blir det äppelpaj med vaniljsås.

torsdag 24 september 2009

That´s premiärvecka for ya

Tack tack tack alla kära för glada tillrop i kommentarsfältet!

Jag har haft ett par komplett obloggbara dagar som jag tagit mig igenom tack vare Moder Solo, Filmstjärnan samt en tredje underbar och vidunderligt klok människa: Vår dramaturg Madame Mercury.
Jag blundade som jag sa, tog rejäl sats, hoppade - och totalkraschade. Ett fett magplask med svidande rött skinn, andnöd och chocktillstånd som följd. Hepp!
Madame Mercury var - och är - en alldeles lysande kompass på Tyskans stormiga hav. Viola och Mr Trib de finaste av klippor. Överhuvudtaget är jag väldigt glad för min ensemble.

Nu har jag kravlat mig upp på banan igen och med som souvenir har jag en alldeles ny rynka mellan ögonen, liten men ilsket röd och den rår inget teatersmink på verkar det.

Idag är det genrep, i morgon premiär.
Jag är skakig men vid gott mod.
Det ska nog bli något det här.

måndag 21 september 2009

Jobbar jobbar jobbar

Och är skitnervös.
Brukar inte vara det.
Brukar tycka att det är spännande och kul med premiär.
Men jag jobbar på det också.
Dubbla genomdrag i morgon, med och utan kostym (nä, inte nakna).
Det andra av dem är vårt första med publik.
Jag ska blunda och hoppa så jävla långt jag kan.

Jag har varit och köpt Valerina Forte nu.
Men ingen Losec.
Än.

söndag 20 september 2009

Det suger balle


Jag testar nattrafiken i afton.
Det har varit samkväm med ensemblen hemma hos Viola, konstnärliga diskussioner parat med uppsluppet umgänge (som måhända Lilla Blå skulle kalla det). Väldigt trevligt.
Men. Att stå stilla i Partille i fem minuter med öppna bussdörrar is not my idea of a good avslutning på kvällen. Det känns som om jag har hållit på att avsluta den här kvällen i två timmar nu. Ursäkta mig, men nästa gång blir det taxi. Minitaxi, eftersom karaoke-dito kostade en förmögenhet, men dock taxi. Alldeles precis nu frågade föraren "om jag jag skulle till Jonsered?" Ja, det är väl dit bussen går? Det här är bara för konstigt.

Tatueringen är gjord av Sjuåringen med en bläckpenna. Det är en hemskt fin dödskalle med hjärtan.

Nu är det sent. Ooh, I'm gonna pay för this.

lördag 19 september 2009

Lördagsmys


Nu är det dags. Sjuåringen fick Årtusendefalken i Lego när han fyllde häromsistens och det är ett jädra pyssel. Lillkillen och jag ritar. Philemon Arthur and the Dung skrålar på Spotify, ongarnas favoritmusik sedan några veckor. Det är dom som yours truly så fint har ritat.

Filmstjärnan repar, i kväll ska jag repa. Min karaktär Agnes ska hårdknådas, har regissör Tyskan meddelat. Ingen är gladare än jag. Agnes är en god människa som dessutom ger upp allt för sin man.
Svårt att berätta det där, 2009. Man vill ju inte göra en Anna Anka liksom.

torsdag 17 september 2009

Mina bloggvänner annonserar alltid så snällt ut sina bloggpauser. Här bara uppstår de. Oh, well.

Det här rollarbetet är det svåraste och mest omtumlande jag gjort på länge. Det är så enormt tankekrävande. Jag har gröt i hela huvudet och vill äta Valerina Forte och Losec, jag känner inte igen processen. Den ser annorlunda ut än jag är van vid. Det är ok, men otroligt omvälvande och jag tror det kommer att bita sig kvar länge i mig. Vilket resultatet blir är för tidigt att uttala sig om ännu.

Jag lägger energi på konstiga saker som att bada badkar och baka äppelpaj när jag får en stund över. Eller kanske inte, måhända det är det mest normala, under omständigheterna.

Lägg till detta: Pussel med Filmstjärnans och barnvaktstjejans tider, Sjuåringens fotbollsträningar, matcher, läxa, matsäck och gympakläder, möte på Lillkillens kooperativdagis, delade repdagar, inte delade repdagar, snälla grannar som rycker in en timma här och där. Allt ordnar sig.

Vi repar, har genomdrag och jag försöker i mitt huvud få ihop min väg genom föreställningen både i tid, rum och karaktär. Snart, om en dryg vecka, är det slut. Då börjar spelperioden, den omedelbara hysterin lägger sig, och vi börjar lira. Det kommer att kännas tomt.

Till dess använder jag den här låten som ankare.

lördag 12 september 2009

Just nu på Ritz


Releasekalas för Martin McFauls nya skiva. Ornitologen på congas och melodika.
Fint!

Who needs a SYO?


"Vad duktig du är, ska du bli trädgårdsmästare när du blir stor?"
"Mmm. Först ska jag bli ninja sen ska jag bli kock och sen trädgårdsmästare".

Huskorsets Stora medalj för Särskilda Insatser Vid Sveriges Köksbänkar i indigofärgat sidenband föräras Middagsfrid

Företaget Middagsfrid har ett fantastiskt koncept, de expanderar tydligen enormt och det undrar jag sannerligen inte på.
Vilken insats de gör för folkhälsan, familjesamvaron och matkulturen! Ut med halvfabrikaten, väck med tids-och inspirationsbrist-hämt-pizza och dito-thaimat! Fram för köksumgänge och vidgade matvyer!
Det kostar en slant, men sparar mycket tid, kraft och tänk. Dessutom: Hellre ned med mellanskillanden i deras fickor än i Ronald McDonalds.

fredag 11 september 2009

Huskorset målade Fan på väggen

Genomdraget gick under omständigheterna bra.
Jag är trött och nöjd.
I kväll ska jag få gå på kalas!

Huskorset självuppfyller sina profetior

FAN.
All systems go. Men vart?
Fjärde veckan back with a vengeance och i sprillans ny kostym.

Första genomdraget idag efter lunch.
Nu åker jag till jobbet. Eller inte. Jag tror det, i allafall. Men helt säkert är det inte.

Hjälp.


torsdag 10 september 2009

Ett par centiliter bara


Stenhård dag på jobbet.
Ensam med barnen.
Föräldramöte på skolan.

Jag är som utsketet äpplemos när jag kommer med ongarna till Biffteki som ska barnvakta. Hans SmålandsAmazon vet på råd.

onsdag 9 september 2009

Cirkeln blir snävare (och det är en bra grej)

Ok, jag tror jag är någonting på spåren nu.
Kanske att Tyskans arbete är dramat som ett konstverk mer än ett berättande med ett logiskt skeende där tanke följs av handling. Ickelinjärt, fragmentariskt, med en direktkanal in i centrala nervsystemet utan att passera comme-il-faut-tullen. Förbannat spännande.
Jag fattar om det här är oklart. Jag begriper det knappt själv.

"Fjärde-femte veckan" är i alla fall över för denna gång och var f.ö. ovanligt smärtfria. Lite lagom hushållsångest bara. Yay!

tisdag 8 september 2009

Just nu på Angereds Teater


Etiopisk kaffeceremoni. Insvepta i rökelse njuter vi supergott kaffe, nyrostat, sött och med en örtkrydda vi inte lyckades identifiera. Teatern gästas av två kollegor från Etiopien, en barnteaterchef och en nycirkus-direktör.
Ikväll har vi ombudsträff med 80 gymnasielärare vars elever ska komma och kolla på föreställningen. Vi spelar upp några scener och svarar på frågor och käkar middag. Tjo!

Hell-week day II


Vad kul att det första som händer är att rymdskeppet pajar.

söndag 6 september 2009

Söndag, kvällen före stormen


Stormästarmöte efter kvällsmaten. Filmstjärnan och Lillkillen försöker sig på domino.
I morgon brakar den här hösten igång på allvar. Filmstjärnan ska i två månader framåt filmstjärna sig utöver sitt spelande och repande och jag själv har tre veckor till premiär. Ett beslut vi stött och blött rejält innan det togs och kom fram till att filmen var ett så kul projekt att det är värt allt extra pussel och mankemang det innebär.
See you in the vardagsschack.

lördag 5 september 2009

Tomater och paprika till lördagsbrunschen


Det var som sagt premiär igår och då blir det långfrukost med ägg och bacon. I växthuset hämtas mer godis. Idag ska vi köpa Sjuåringens födelsedagscykel. Sämre kunde man ha det.

Karaoketaxi!!!


torsdag 3 september 2009

Mycket text, lite naket

Jag kan nästan all min text nu. Det är väldigt tidigt med Huskors-mått mätt, tre veckor till premiär, men med Tyskans sätt att arbeta är det en nödvändighet. Hon, som det heter, "ställer föreställningen". Med det menas att hon har klara idéer om hur hela scenbilden ser ut, inklusive scenerier, och låter, inklusive textleverans vad gäller volym, betoning och fart.
Jag lär mig texten utantill i ren självbevarelsedrift, jag måste in i den någonstans. Mitt vanliga sätt att jobba (tolka och söka i texten psykologiskt) fungerar inte i den här kontexten. Det är en enorm och svinrolig utmaning som jag inte alls är trygg i eller ens säker på om jag klarar av. Jag tror det, men jag vet inte. Verkligen inte.

För första gången någonsin känner jag ingen lust eller spänning inför att läsa recensionerna efteråt. Jag brukar tycka det är kul att se hur föreställningen landar, om recensenten "tycker rätt eller fel", s.a.s. Men inte nu. Jag har mycket svårt att se den här föreställningen utifrån, mycket svårt att greppa ungefär hur den kommer att bli, något som man i vanliga fall brukar kunna ana sig till på det här stadiet. Jag är dock rätt säker på att jag själv kommer att gilla det, vad än recensenterna tycker, men om de är kallsinninga vill jag inte läsa om det. För den här gången jobbar jag med brallorna nere och rumpan bar.

Jag menar förstås inte att allt jag hittills gjort varit "styckevis och delt" (se där, ett citat, det är ett gott tecken att man börjar rapa repliker ur pjäsen i vardagen närhelst de passar in), men förut har jag jobbat i en värld jag känner till och den här är alldeles ny. Jag känner mig som en oskuld och när det nu ska liggas första gången vill jag inte göra det med någon brutal sälle inte.


onsdag 2 september 2009

VM-guld i trafik går i år till...

Ska vi se...

Jag har inte hunnit:
* Tvätta
* Hålla undan bland papper och grejer
* Laga kläder
* Blogga
Men jag har hunnit:
* Läsa blogg, fast inte kommentera så värst
* Tjyvkolla på ett publikgenomdrag av pjäsen som Filmstjärnan premierar på på fredag
* Bråka på barnen och morgonstressa dem
* Bråka med Filmstjärnan
* Repa, gråta och asgarva. I går, t.ex. fastnade Mr Trib i vridscenen. Molle drog runt den rörliga scenografin underifrån och såg inte vad som hände. Jag kunde inte sluta skratta på en kvart.
Jag har världens bästa jobb.
Just nu är jag som sagt inne i perioden där ena dagen allt suger (den här gången är det främst jag själv, men jag talar förstånd med mig och får dessutom uppmuntrande sms och kommentarer från folk som fattar hur landet ligger) och nästa dag är, om inte en dans på rosor så ... ett fruktbart rosrabattsgrävande, om ni fattar.