Jag tror inte vi kommer att känna många av gästerna. Ändå har jag köpt ny klänning. Så klart. Två faktiskt. Halvdyra, från Camilla Thulin - för är det något jag vill på lördag (förutom att ha trevligt förstås) så är det att vara till min fördel och är det något den kvinnan kan så är det att smickra kurviga kroppar.
För det vet man ju, att homosar är klädmedvetna.
Väl raljant, det där sista, men det är trots allt min long-lost-friend Toppstylisten R som gifter sig och då blir jag självmedveten, men vid närmare eftertanke så begriper jag mer och mer att jag ska strunta i att vara det. Jag vet dessutom att det finns inget han hellre vill att jag ska göra, alltså fästa mindre vikt vid hur jag ser ut.
"Tänk själv, Huskorset (säger jag till mig själv så förståndigt) - om du firar något, och någon håller ett tal och är skitnervös för att den inte har tillräckligt skarp diktion eller gott magstöd! Det vill du väl inte!"Just precis. "Bara du själv tycker du är fin!" skulle han säga.
Så, jag ska ta på mig den av klänningarna som för dagen är min favorit, stora kvarnhjulshatten, franska sandaletterna (och ta med dansskor i väskan), sminka ögonen lagom vackert och sedan vara nöjd och så glömma hur jag ser ut för resten av kvällen. Jag får be Filmstjärnan säga till om jag får persilja mellan tänderna eller ost i håret, men annars får det vara.
Jag hoppas ändå på något bakvänt vis att inte R eller någon annan känner igen klänningens ursprung (vilket känns fåfängt, det _lär_ ju vara folk som jobbar med kläder där) . Inte för att den inte är fin, och inte för att... Jag vet inte, men... Jag vill inte ståta med lånta fjädrar, typ. Fast jag har ju köpt fjädrarna själv. Fattar ni vad jag menar?
Som sagt, jag ska satsa på en kul kväll. Skita i mig själv och sköta andra! Det blir bra.