måndag 29 september 2008

Hey goodlookin´, whatcha got cookin´?



Godiva ställer idag en underbart vidrig fråga, eftersom hon bränt sig så ofta på fingrarna på sitt kranvatten. Klicka dit nu, innan ni läser vidare. Sa!

Om man kan ha snålvatten i hjärnan satte i alla fall mitt igång att rinna. Jag börjar fundera av hjärtans lust:
Det beror givetvis av tillagningssättet och vad för ämne som omger det som ska tillagas. Nu är jag lekman, men jag skulle gissa att tillagning i uppvärmd luft tar längst tid och att fett går snabbast. Pocherar man? Tryckkokar? Grillar, friterar, ugnssteker - allt blir olika varmt, reagerar olika med råvaran och tillagningstiden blir olika. Tjälknöl tar ett dygn i ugn i 75 grader. Jävlar, vad gott det blir.

Hur vill du ha din tumme?

Beträffande exakt när levande kött tillagas så behöver vi komma ihåg att huden tål något mer än köttet därunder (se exemplet Godivas kycklingslamsor i vasken), eftersom det är det den är till för - att skydda. Protein stelnar/denaturerar vid 80 grader. Det kan vi ju ha som någon sorts hållpunkt i den här intressanta diskussionen. Men... Hur varmt badvatten klarar man? Tror ni att själva huden klarar bli genomuppvärmd till mycket mer än, säg, 50 grader oskadd? Jag gör det inte. Och då tycker jag ändå att jag tar i. Vuxen hud, ska tilläggas. Mer behöver jag väl inte säga utan att vi alla ryser till litegrann.

Fy bläddan, den här satte sig i hjärnan.

fredag 26 september 2008

Bokmässan 12:57 * Ändrad



Att
söka scenskolan är en piss i Mississippi jämfört med att gå omkring på Bok&Bibliotek och vilja vara s.a.s. "en skrivande person", I tell you. (Skrivande i betydelsen publicerad. Och läst, helst också, då. Hm.)


*Ändrad för att jag, bombarderad av alla intryck där mitt i stora mässhallen, i förvirringen skrev tvärtom.

torsdag 25 september 2008

Välkommen till Bloggijala

Filmstjärnan är fullblodsnikotinist. Han rökte ett och ett halvt paket om dagen när vi träffades. När första ongen skulle komma lade han av ciggen och blev snusare i stället.
För några år sedan bestämde han sig för att sluta snusa. Efter tre dagar bad jag honom börja igen. Allt det jag älskar med den mannen försvann, nämligen. How´s that for hustrusupport?
I går sa han:
"Tove. Du måste nog börja blogga igen".

Hej igen förresten, allihop.

fredag 5 september 2008

Vi ses i Bloggijala!

Jag går som en äggsjuk katthöna kring het gröt och kallsvettas när jag skriver det här. Bara det är ett tecken på att jag gör rätt.

Jag tar farväl nu. Au revoir, mes amies.

Det har tagit mig hela dagen att formulera det här och med tanke på resultatet är nog allt ändå till det allra bästa, i denna den bästa av världar;). Jag kommer inte att släcka ner bloggen – det vore som att hugga av mig lillfingret, och jag kommer att fortsätta läsa andras bloggar.
Men jag behöver stänga den här dörren.

Jag har låtit mig själv, mina planer och drömmar få stå på undantag för den, ehuru kortverkande (och dessvärre också exponentiellt beroendeframkallande) men ack så ljuva berusningen av bloggande samt de ringar på vattnet det givit. För att inte tala om hur jag negligerat min man, mina barn, min personliga hygien (jepp, this gets dirty), mina vänner, mitt hem och arbete. Jag tänkte att jag kunde hantera min drog. Jag hade fel.

På ett plan har det varit värt det. Men i nuläget tänker jag, sover jag, menstruerar, andas, äter, svettas och skiter blogg och det är ohållbart.
Jag är en bloggbulimiker och behöver vård.

Tack av hela mitt hjärta till alla er som läst.
Tack till alla kloka, fina, roliga människor som kommenterat.
Alldeles särskilt till: Lovely Godiva, Snokis, Erika Hrnbom, Peter Barlach, Söderberg, Suziluz, Lilla Blå, Sparring och ÖversättarHelena. Och Jemalex, min första och största.
Jag känner stor cyberlooove för er.

Hommage à Sparring

Det här inlägget skrev jag egentligen igår, men youtube krånglar igen. Så ni får en länk istället. Måhända att det poppar upp om några veckor på ett intressant vis, som Christian Kjellvander-inlägget gjorde.

Anders är tydligen på långt håll släkt med Jan som - om han minsann inte skrev den också? - gjorde den här låten känd när det begav sig. När det nu var.
Anders, vars blogg nu fortsätt till just "Ovan där". Det är sorgligt men sant. Tack ska han ha.

Stonefunkers Frälsis-version svänger hårt och eftersom det inte fanns någon video med Stonefunkers och just den här låten på mitt kära youtube tackar vi alla de fem frireligiösa och fullständigt nyktra ungdomarna i videon som så generöst bjuder på sig själva så att vi kan få höra Emrik och killarna gå loss på Den Bästa Svenska Andliga Sången Någonsin.

Hatten av för Sparring!

torsdag 4 september 2008

Knäckebröd till lördagens ostbricka...



...och degens vedervärdiga rosa färg är ett tecken på Filmstjärnans oförmåga att säga nej till sina barn.

Vi som omnämns i litteraturen

Både Peter Barlach (inlägg 1 och inlägg 2)och Huskorset har under senaste veckan upptäckt att vi är omnämnda i böcker. Jag i den här och han i den här (jag länkar även här, för jag har hört att den senare kan behöva lite draghjälp eftersom den kvickt framställda andra upplagan inte riiiiktigt försvinner i samma takt som den första gjorde...).

Enligt ÖversättarHelena, som alltid och överallt har koll på precis allting, förekommer jag för att jag råkade vara med i samma radioprogram som författaren vid ett tillfälle. Peter förekommer i Noréns bok för att Peter skrivit en pjäs som "Gunilla Röhr" (inte ifall hon googlar sig utan för att Norén inte kan stava till hennes namn) regisserade just när Norén hade lust att skriva om vad "Gunilla Röhr" hade för sig.

Peter kallar det en pseudomerit, och jag instämmer jublande. Frågan är nu, vilken av dessa två omnämningar tycker ni är Mest Pseudo?

Rösta till höger!

That's just who I am



Helgens kräftskiva påbörjas gärna med matning av surdeg redan på torsdagen. Om man är en stuckupbrödsnobbkulturstjärt som på ett provocerande vonobenartat vis gärna gnuggar sina hårt förvärvade bakningskunskaper i fejan på vem fan som råkar komma i vägen.

onsdag 3 september 2008

Där fick jag


Har känt mig nere och olustig utan egentlig orsak i ett par dagar.
Gick här och plockstädade lite håglöst.
Skulle lägga ner ölburkar i pantpåsen.
Som står i städskrubben.

Då, från ingenstans, trillade den ut.
Jomps lilla uppmuntringsbok.
Jag sa ju att den skulle det, men inte trodde jag mig själv innerst inne.
Det är sådant man säger.

Jag slog upp den på måfå. Och - ni tror mig inte men det är sant - det stod:
"Life is tough. So what?"


p.s. Figge! Det var HC Andersen som sagt där om solsken, frihet och en liten blomma. En dansk, så passande. ;)

Eddie Izzard- Death Star Canteen

Jag kom i spinn i kommentarsfältet över olika lego-spinn-off-grejer och det slog mig att jag aldrig lagt upp den här, men att rätt många av de nästan 5 miljoner visningarna på youtube står jag för.

Enjoy, Eddie är kungen.

Bättre förr...än aldrig

När någon av min mammas idoler dör känner jag mig alltid lite närmare min egen död. Det är inte som när en äldre släkting går bort, men nästan. Det kommer alltid nytt, nya tider och människor och företeelser, men ORKA vara den som sållar agnarna från vetet.
Det är därför jag inte lyssnar på hiphop. Jag var grym 84-95, jag har gjort mitt musikkollrace. Jag ska börja kolla in vilka av rapparna som fortfarande håller vid pass 2020. Då vet man att man får kvalitet. Så gör morsan. Vilket på ett bisarrt vis gjorde att hon hittade Portishead innan jag gjorde det, för en herrans massa år sedan. Det tog mig rätt hårt.

Det här var det enda jag hittade med Dompan på youtube, tyvärr rätt signifikativt för hans generation. Deras fans bryr sig inte om att lägga upp grejer på nätet. De lyssnar på LP-skivorna och minns konserterna på Nalen och Fasching och kanske Nefertiti (och andra romantiskt rökiga klubbar jag inte vet namnet på) istället.
Men hans ton är där och är oförlikneligt mysig! Annars hade jag gärna lagt upp introt till Karl-Bertil Jonssons Julafton - nästan för självklar och tyvärr lätt uttjatad, men den går ändå rätt in i hjärtat på mig.
Men den sökningen saboterades av Myggan, detta animerade skojprogram som aldrig riktigt föll på Huskorsets läpp.

Nu blir det sväng bland änglarna.

måndag 1 september 2008

Adekvat undran

Tydligen kan nu ytte-pytte-små svarta hål konstrueras i Schweiz, sas det på radion idag.
"Kommer vi att sugas in i dom, är min fråga." sa Filmstjärnan.

Gissa vem som lekte med Indiana Jones-lego mellan 03.00 och 06.00 i morse?

Femåringen är nu uppgraderad till Sexåring, kalas igår och grejer. Majjit.

Idag varit vi varit med honom på EEG-koll på Östra.
(Anledningen till undersökningen kan man läsa om här och lite här och här.)
Elektroder sattes på hans huvud och så fick han sova en stund för att sedan blir väckt, få hyperventilera i tre minuter och sist blunda och titta om vartannat in i en stroboskoplampa i ytterligare tre minuter. Resultatet får vi om några veckor.
Han togs omhand av en sällsynt humorfri sköterska som sedan dessutom vinklade bort datorskärmen när vi flyttade våra stolar närmre för att vi ville se de skojiga linjerna hans hjärna gjorde på skärmen medan han sov. Vad var meningen med det? Trodde hon vi skulle kunna läsa av? Och om vi hade kunnat - skulle det vara "fusk" eller???

För att han skulle somna problemfritt på sjukan fick han lägga sig 22.30 igår...och så gå upp klockan 03.00 i morse. Himla bra med födelsedag dagen innan - det fanns lassvis med nytt lego att hänge sig åt. Jag lade mig halv tio och fick sova mellan 06.30 och 08.30 men har ändå pölsa i hjärnan i dag.