torsdag 31 januari 2008

Aaaaaaarrrghh!

Erika skriver idag om ett krogbesök.
Och hans vän ondgör sig på slutet över coacher.
Vad är det som gör att jag blir så provocerad av coacher?
Är det deras självgodhet?
Varför tycker jag förresten att de är just självgoda och inte altruistiska?
De vill ju bara gott? Eller?
Var kommer i så fall den sektliknande känslan ifrån?

Stundtals känner jag att jag trillar dit och blir fascinerad, jag ser och hör deras visdom.
Det är läskigt.
Jag vet att jag är i farozonen.
Jag vet att jag kommit fram till saker som de också kommit fram till.
Jag kan höra mig själv säga saker som de också säger.

Det är så skönt att inte behöva tanka.
Det är så skönt att det finns svar.

LäsdenläsdenLäsdenläsdenLäsdenläsdenLäsdenläsden

"Bitterfitta" av Maria Sveland.

onsdag 30 januari 2008

Utbildandets paradox

Jag går en 7 1/2 p-kurs på universitetet. (Det är för lite för att jag ska kunna ta studielån, men jag ska ändå rapportera till a-kassan. Tjo!) Det går mer och mer upp för mig att ju mer man lär sig om något, desto mer förstår man hur lite man egentligen kan om det.

Kom ihåg var du läste det först, för det var inte här.

lördag 26 januari 2008

Klart det gick igenom

Nu är det snart deklarationstider. Jag drar mig till minnes hur Dramaturgens far och hans hustru, båda folkkära svenska skådespelare, gjorde när de hade klätt om sin soffa. Det hade gått åt 18 m tyg och de fnulade länge på hur de skulle få till ett avdrag av detta. Till slut kläckte de det:
"Ridå" med motiveringen: "Träna på entréer"

fredag 25 januari 2008

Snormycket pengar


När jag vaknade i morse hittade jag en ovanligt stor, intorkad snorkråka på mobilen. Som en anonym nattlig förolämpning. Det var lite samma feeling som när man blir skiten på av en mås. Man vet inte var man ska göra av sin indignation.
Men eftersom mobilkameran fortfarande är trasig...hade jag ändå inte kunnat visa er med anledning av skymfkråkans intrikata placering.
Därför får ni istället se hur mycket det kostade att flytta för en knapp månad sedan.

torsdag 24 januari 2008

3 1/2 and counting

För åtta år sedan hände följande nästan samtidigt:
* Jag gick ut scenskolan (plugga teater var life as I knew it) och blev arbetslös
* Kärleken (som inte riktigt var Filmstjärna än, på den tiden) friade
* Jag fyllde 30
* Jag slutade röka
* Milennieskiftet

Då fick jag magkatarr med trasig magmun och grejer. Sjukhus. Jobbigt. Tråkig mat. Ingen alkohol. Inget röka (för jag började ju igen). Inget kul.

Jag har mått prima sedan dess, med undantag av enstaka graviditetskomplikationer.
Men nu är det mycket:

* Pappa ska dö
* Vi har flyttat
* Arbetslös

Det är tre av de fem (de andra är visst allvarlig kronisk sjukdom och skilsmässa) värsta.

Jag var på kalas i helgen och drack rödvin. Det drog till rejält i magen.
Jag minns att jag tänkte SATAN innan jag drack mig rätt full.
Inte för att katarr är såå himla kroniskt, men det var väl fan också.

onsdag 23 januari 2008

Same shit, different day

Lotten har varit i Sundborn och skriver om Carl Larssons Strindberg-bokhylla.
Det var mer finess i kulturfejderna för hundra år sedan.

Men...annars är skillnaden mest rekvisitabetonad, tycks det mig.
Nu är det kokain ist.f. absint, könskrig ist.f. klasskrig och Pernilla August ist.f. Alma Mahler.

tisdag 22 januari 2008

Bagge-snack

Gala från soffan är trivsammare än på plats, om man inte är en del av något nominerat. Man slipper oroa sig för häng av olika slag, korviga någonting eller glansiga/icke glansiga andra grejor. För att inte tala om ontet i fötterna av finskorna.

Jag såg väl drygt halva Guldbaggegalan och bara måste strö ännu lite mer GULD på Michael Segerström (som fick för bästa manliga huvudroll). Dra åt helvete, vilken rolltolkning mannen gjort och jag har inte ens sett "Darling" (skäms, skäms). Det stod fullständigt klart i de få klipp man fick se under galan. Det måste vara mycket länge sedan en svensk skådespelare var så jävla gripande att man nästan inte kan titta - för det är liksom för svårt.

När Johan Kling (regissören till Darling, som genomförde filmen utan SFI-stöd) fick avslag av Marianne Ahre (dåvarande filmkonsulent) med motiveringen att karaktärerna inte var trovärdiga svarade han, enligt legenden:

"Inte trovärdiga? Men spela schack med Döden, det är trovärdigt?"

Darling. Snart på en DVD nära mig.

måndag 21 januari 2008

Fredrik Strage och jag

Han kan tyvärr inte lyssna på Radio 88, eftersom de bara sänder i Partille och Sävedalen, men på det stora hela finns det beröringspunkter mellan våra sätt att resonera.

Det gamla är det nya svarta.
(Jag vet att jag tjatar.)

söndag 20 januari 2008

Den faan ska UT!

Det skulle bakas om söndagsaftonen.
Filmstjärnan drog på ugnsvärmen och jäste bröd.
Plötsligt brann det i ugnen. En trevlig liten brasa i fettpölen som blivit när jag bakade Toscakaka i går, åt Shetlandsponnyn och Doktorn som var inbjudna på inspektion-av-nya-huset-fika.
Jag såg det först, och eftersom jag ännu inte riktigt vant mig vid vardagslyxen att vi har en öppen spis var min första tanke:

"Vad mysigt det är i alla fall!"

Sedan insåg jag att det var fel rum, fel spis och inte mysigt alls.
Så påpekade jag att det brann i ugnen. Filmstjärnan berättade efteråt att han tyckt att jag tog i. "Så dålig är den väl inte..."

Huskorset släckte rådigt med ett lock och fick beröm av sin Filmstjärna.

Anar spisfanskapet vad som är på g, månne?

Annars har vi köpt en fågelholk för arton tuss

Det enda den nya spisen behöver är att nollan ska vara framme.
Det är elektrikerspråk.
Vet icke vad som menas med detta.
Förutom att det är den inte, fick vi veta i kväll.
Framme, alltså.
Man kanske kan koppla om.

torsdag 17 januari 2008

Let it be

Visst är det bara teater. Men det är mitt högst älskade arbete - som jag just nu inte har något. Och om någon annan utför ett jobb, som kunde varit mitt, med vänsterhanden blir jag mycket konstnärligt förorättad - visserligen på ett komiskt vis, men likafullt förorättad - och mycket skarp i min kritik. Lite väl skarp. Så skarp den här gången, att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen med min fåniga ilska.

Det hör till saken att det inte var något jobb i egentlig mening som kunde varit mitt. Det fanns faktiskt ingen anledning alls att brusa upp på det där viset. Upprördheten grundade sig mer i att jag på sistone prickat in tre av de fem värsta topp-stressorerna (Arbetslöshet, flytt och nära anhörig som ska dö. Vilka är de två kvarvarande, vet någon?) samtidigt, än att Någon var ett pucko. Det begrep jag, men för att få rätsida på mig själv fick jag lov att söka upp min professor, numera emeritus, på scenskolan. Hans hjärna är större än månen, hans hjärta rymmer hela universum och efter 1 timme och 40 min kokade det ner till det gamla vanliga: Att jag inte ska försöka leva folks liv åt dem.
Tro´t eller ej: Han citerade Beatles och solen bröt igenom dimman. Nu är livet tillbaka på sin vanliga pinne.

Undantaget topp-stressorerna, då.

onsdag 16 januari 2008

Förutsatt att Någon är skådespelare på en scen

Om Någon letar efter något utan att hitta det, letar den dåligt då?
Inte nödvändigtvis. Den kan ha dålig gömställefantasi.

Men om denne Någon låtsasletar, d.v.s. drar ut byrålådor utan att kolla ordentligt i dem, vänder endast på två av de tre sittkuddarna i soffan, lyfter på tre hörn av mattan, etc.
Då är det fanimig tjänstefel.

Jag är mycket upprörd!

tisdag 15 januari 2008

Och Radio 88 spelar "Popcorn"



Jag såg inte idrottsgalan, jag var på Lorensbergsteatern. Men Jonna har en poäng. RealGroup är väl det mest osexiga musiksverige producerat.
Men det finns folk som använder munnen som trumma som är rätt tuffa. Mannen på bilden t.ex., använder munnen och en mic som uppcrankad bastrumma så 800 göteborgsrockers tinnitus uppgraderas ett par snäpp. Folk tyckte han var crazy. Filmstjärnan och jag tycker han var befriande normal.

Men jag stänger av när de spelar Dr Hook

Jag har upptäckt en radiostation. Är ännu inte på det klara med huruvida jag vidgar eller snävar till mina vyer (är böjd åt att det är både-och):
Hemmavid, flyttlåd-asande och förortsmysande (börjar få till en acceptabel latte vid det här laget och espresson var helt ok enligt Stekfrun som fick smaka häromdagen) innan jag åker in till stan och går lite på universitetet lyssnar jag på Radio 88 Partille , vars programidé lyder: Örhängen. Somt är gikt och somt är dikt, men de pratar inte så mycket och ibland spelar de låtar som får mig att dansa kring IsomacSupergiadan. Vad sägs om de senaste dagarnas guldkorn?:

"Mexico" - Les Humphries Singers
"The Great Pretender" - Freddie Mercury
"Lyckliga gatan" - Anna Lena Löfgren
"Tutti frutti" - Elvis Presley
"Venus" - Shocking Blue
"Billie Jean" - Michael Jackson
(plus 15 sek av låten efter på skivan, eftersom de inte stängde av i tid. Programledare måste ju få gå på muggen i allsindar)
"The Joker" - The Steve Miller Band
Någonting jag inte minns med Led Zeppelin

De lokalanknutna och lokalproducerade reklamavbrotten är höjden av humor. Mellansnacken likaså.
Det är en fullständigt ofarlig radiostation.
Den passar otroligt bra in i mitt liv just nu.
Jag är så glad att den finns.


måndag 14 januari 2008

Jag var redan rätt mallig över honom



Från säker Hollywoodrelaterad källa hör jag att en av mina favoritaktriser sagt om Filmstjärnan efter att ha sett Tuffa Storstadsfilmen:

"That guy...he´s very good."

söndag 13 januari 2008

Moder Solo ger igen

Västsveriges Bästa Skådespelerska är förbannad.

Det är sådant som vi bidragstagare tycker är roligt.

Gubbens logik

Pappa ska fortfarande dö, men inte längre i nästa vecka .
Jag har under den här tiden sänkt garden gentemot honom.
Han har sagt- visserligen under morfinrus, men jag har en känsla av att det han sa var sant för honom där och då - många fina och kloka saker och han blev gränslöst glad att jag kom och hälsade på honom. Så glad, faktiskt, att han skrek åt mig med båd minspelet och rösten hos ett åskmoln:

"Faan, vad glad jag är att du kom!!!"

Så jag ringde i går för att prata med far min, glad i hågen för K hade sagt att han nu var vid sina sinnen igen. Det var han. Och skällde därför ut mig för att publikvärdarna på Helsingborgs Stadsteater är så otrevliga. När man har gjort sig fin och ska gå på teatern!
De har inte varit på teater på länge, han & K. Men jag är "vid teatern" och då...

Någonstans bör jag nog ha varit glad för att han återfått sitt humör och inte låtit det gå ut över familjen - så som han själv gjort i alla år.
Men det var jag inte och det gjorde det.

onsdag 9 januari 2008

Hallå där, Ortopeden på Helsingborgs Lasarett!

Ni har ju hand om min Pappa, som drullade omkull och bröt lårbenshalsen när han kommit hem från blodcancerbehandlingen på Medicin, eller hur?
Ja, visst!
Varför fick han inte sitt insulin?
Det brukar dom normalt inte få som ligger här. Dom har normala nivåer av sig själva.
Men det står väl i journalen att han är diabetiker?
Ja, där ja.
Vilket blodsockervärde räknas som normalt, då?
3. En diabetiker brukar ha 6 och ska hålla sig under 10.
Jaha. Vad händer om det stiger mer?
Över 20 tar de inre organen skada. Är han dement?
Nej! Han är en av de intelligentaste människor jag känner, även om han är dum i huvudet ibland (han är ju trots allt min far). Visste ni inte att han hade diabetes?
Jo. Men han talar så konstigt. På engelska och holländska.
Ja, han är hög som Hylliepitten på morfin eftersom han har fruktansvärda smärtor av cancern. Och insulinbrist gör det bara värre. Det står ju i journalen att han får morfin?
Jo.
Förutom den natten då han inte fick morfin och nästan svimmade i sin säng. Då var han inte hög. Över 20 tar organen skada, sa du. Vad händer sen?
22 räknas som koma och sen...ja...
Och vad hade han?
21,3.


Idén till detta inlägg är en skamlös stöld från Barlach. Jag tackar honom av hela mitt hjärta, för jag vet fan inte vad jag ska ta mig till.

Sorgen och glädjen, de vandra tillsamman

Jag vaknade i ett jädra julkort häromdagen, vårt lilla röda hus var inbäddat i snö.
"Astrid Lindgren ringde. Hon vill ha tillbaka sin idyll"
sa Filmstjärnan prosaiskt.

Det är bängligt och rätt långsamt att blogga, plus alla lådor, sladdar, hyllor och fix som kommer med att bo in sig på ett nytt ställe och så pappa som blivit sjuk som jag vill åka och hälsa på så mycket jag kan. Jag som inte hann med mitt liv och mina ungar förut. Hur ska det här gå?
Bear with me, please.

måndag 7 januari 2008

Jag kan väl också tokblogga

Nog var det behändigt med ett pop-up-fönster till kommentarer. Men det blev jädra bängligt att klicka sig kring till folk som kommenterat om man är en nyfiken jävel och det är man. Så det fick stryka på den berömda foten. Men den röda texten har jag givit på den likaledes berömda båten, Barlach! Så det går väl på det mest berömda ett ut.

"Trygghet är ett fyllt kylskåp"

Så lyder min egenhändigt formulerade livsfilosofi.
När världsbilder och WTC och sån´t rasar, då går jag och storhandlar.

Barlach tar detta till nästa nivå.

Nu jägar´n blir det java i Jonsered!

http://www.espressomania.se/images/isomac_supergiada_large.jpg


För några veckor sedan - fortfarande kvar i innerstadslghten - stod jag och duschade när det slog mig, att jag efter flytten inte skulle kunna kila ner på Linnégatan eller i Haga och ta en snabbfika när jag har en kvart över. Sån´t är lite bängligare när man flyttar till förort. (Till idiotin hör att jag inte brukade göra det. Det var bara ordentliga, med kamrater klockslagsbestämda, fikor jag ägnade mig åt. Men jag kunde, om jag velat, ha kilat ner. Principen, va.)
Caféotillgängligheten fick plötsligt klä skott för hela min lappsjukefruktan.

Varpå jag skrek åt Filmstjärnan:

" Vi måste ha en espressomaskin! Jag vill kunna dricka cafe latte när jag vill!"

Och skämdes efteråt. För maken till larv har jag väl aldrig hört.

I går var det min födelsedag. Jag fick en tillhörande kvarn också.

torsdag 3 januari 2008

Hem, ljuva internet

Jag älskar Guldhedens Flyttexpress!
Lådor från golv till tak. En bit över 150 stycken.
Det är så roligt att flytta när Packmäster och hans bror packat, varje låda är en överraskning. En praktisk bieffekt är att det vid uppackning står fullkomligt klart vilken massa skräp jag samlat på mig (för det är mest jag) under täcknamnet "bra-å-ha-grejor". Saker som jag aldrig skulle ha slängt innan flytten om vi packat själva.

Igår tog vi farväl av det ekande, sagolikt skitiga Sveagatan 19 och idag städas det där av Någon Annan. Det är i sanning ett privilegium att vara vuxen och köpa tjänster! Mellan 20 och 27 års ålder flyttade och flyttstädade jag tretton gånger, jag gör det aldrig igen.

Och efter ett Tre-vligt samtal med den Tre-vliga supporten finns nu ett segt, men prima, modem i mobilen.
NU bor jag här.

Någon som vill ha kaffe?

tisdag 1 januari 2008

Och ändå har jag det ganska bra.

Några gånger här i livet har jag skämtsamt sagt att "nu kan det inte bli värre".
Det ska jag aldrig mer göra.
För när världen snurrar omkring en och allt är i en enda röra, när man på fullt allvar tror att ens stressmått är fullt, då finns det ett trumfkort som Moder Natur eller Gud eller Ödet eller Slumpen (vilket man nu väljer att förlita sin tillvaro på) kan slänga ut. Och från att ha legat på botten, ute för räkning, tvingas man upp för att gräva ett hål som ovan nämnda kraft kan knuffa ner en i: Vinterkräkan.

Gott spytt år.