För några veckor sedan - fortfarande kvar i innerstadslghten - stod jag och duschade när det slog mig, att jag efter flytten inte skulle kunna kila ner på Linnégatan eller i Haga och ta en snabbfika när jag har en kvart över. Sån´t är lite bängligare när man flyttar till förort. (Till idiotin hör att jag inte brukade göra det. Det var bara ordentliga, med kamrater klockslagsbestämda, fikor jag ägnade mig åt. Men jag kunde, om jag velat, ha kilat ner. Principen, va.)
Caféotillgängligheten fick plötsligt klä skott för hela min lappsjukefruktan.
Varpå jag skrek åt Filmstjärnan:
" Vi måste ha en espressomaskin! Jag vill kunna dricka cafe latte när jag vill!"
Och skämdes efteråt. För maken till larv har jag väl aldrig hört.
I går var det min födelsedag. Jag fick en tillhörande kvarn också.
5 kommentarer:
Köpp! Det där ser fint ut. En liten hemlagat hallongrotta på det och livet är fullständigt.
Jamen grattis, förresten! Är så dålig på det där.
Äsch. Men tack!
Grattis i efterskott!
Sjäv hade jag aldrig ens druckit några exotiska kaffear (och inte vanligt svenskt heller) innan jag började jobba på kafé och fick stå och slänga ut alla olika sorters kaffe åt höger och vänster. Snacka om att känna sig som en elefant i en porslinsfabrik. Inte visste jag vad jag gjorde! Men nu dricker jag faktiskt kaffe latte själv ... :) Så lite avis på din maskin blir jag allt.
Jag skulle vilja ha en uppdateringsblogg om detta underverk. Jag -- som inte ens är någon vidare hipp kaffös -- vill också ha en sådan där. Som kuttersmycke om inte annat.
(Och jag fyller år snaaaart.)
Skicka en kommentar