Gala från soffan är trivsammare än på plats, om man inte är en del av något nominerat. Man slipper oroa sig för häng av olika slag, korviga någonting eller glansiga/icke glansiga andra grejor. För att inte tala om ontet i fötterna av finskorna.
Jag såg väl drygt halva Guldbaggegalan och bara måste strö ännu lite mer GULD på Michael Segerström (som fick för bästa manliga huvudroll). Dra åt helvete, vilken rolltolkning mannen gjort och jag har inte ens sett "Darling" (skäms, skäms). Det stod fullständigt klart i de få klipp man fick se under galan. Det måste vara mycket länge sedan en svensk skådespelare var så jävla gripande att man nästan inte kan titta - för det är liksom för svårt.
När Johan Kling (regissören till Darling, som genomförde filmen utan SFI-stöd) fick avslag av Marianne Ahre (dåvarande filmkonsulent) med motiveringen att karaktärerna inte var trovärdiga svarade han, enligt legenden:
"Inte trovärdiga? Men spela schack med Döden, det är trovärdigt?"
Darling. Snart på en DVD nära mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
mkt bra säjning av Kling! Och Darling, ja.
den var fantastisk. Nästan outhärdlig.
Jag har en åsikt om en väldigt specifik sak i filmen, en sak som handlar om struktur. ska bli intressant att se vad du tycker.
Är Roy trovärdig?
Skicka en kommentar