fredag 30 maj 2008

Just nu, Aschebergsgatan



Apropå Norén och att jag inte kan mobilblogga utan att ta en bild: Det slog mig just att jag inte är rädd för döden. I alla fall alldeles för lite, för det får väl närmast räknas som tjänstefel i min bransch att inte vara det.

Än så länge är saknaden under kontroll. Lätt.



torsdag 29 maj 2008

Carl Bildt virtuellt bortgjord IRL

Det är roligt att tänka på.

Men ingen kommer heller att snedkrama eller blötpussa mig

Jag ska vara ensam hemma i FEM dagar! Filmstjärnan och Ongarna har åkt till Stockholm för att åka ut med Farfars & A-S fina segelbåt. Egen lillsemester hemma. I vår ljuvliga trädgård och vårt obeskrivligt skitiga hus. MEN:
* När jag dammsugit kommer det att vara rent i flera dagar.

* Saker kommer att ligga kvar där jag lagt dem.

* När jag lagt undan saker kommer inga nya att tillkomma i deras ställe.

* När jag städat barnens rum kommer de att fortsätta vara städade.

* Ingen kommer att strö varken kläder, kritor, lego, äppelskrottar eller öronproppar på min stig.

* (Ingen kommer heller att strö rosor på den eftersom jag räknat fel på det gamla beprövade bladlus-receptet med ättika, grönsåpa & vatten och alla skott & knoppar på klätterrosorna är nu bruna och förtorkade. Väldigt O-Huskorsigt, jag brukar lyckas med allt hushålligt jag företar mig. Men, jag skyller på att jag är trädgårdsrookie.)

* Ingen kommer att väcka mig kl 06.00. Jag har fyra - FYRA - sovmorgnar framför mig. Det är det mest otroliga, faktiskt. Fast jag gissar att jag kommer att vakna ändå vareviga dag vid halv sju och yrvaket undra en stund...innan jag somnar om.

Vi kallar den Hänt Extra De Luxe

Filmstjärnan läser högt ur Norén ibland en stund innan vi somnar. Dagboken, alltså.

Han skriver sådant man kan tänka om människor, men aldrig skulle säga. Folk är förbannade, de tycker väl att han hänger ut dem och förtalar dem. De glömmer att vad man säger om någon säger mer om en själv än om personen man förtalar. De ser inte att den som LN egentligen skickar till schavotten är...LN.
Jag vågar sätta mitt liv på att det är ett faktum LN själv inte glömt. Jag tror t.o.m. att det är det som är själva syftet med den här boken. Det är jag säkert inte först med, eller ens ensam om att tro, men eftersom jag inte läser litteraturkritik så ofta, tycker jag ändå att jag kommit på det själv.

Damn, vilken konstnär.

Fast han har fel i fråga om skådespelare: Han vill ha skådespelare som ger upp sitt liv för att jobba med honom.
Det är mycket konstigt.
Att Sveriges främsta regissör/dramatiker inte begriper att någon som givit upp sitt liv inte är en dynamisk, trygg person med tillgång till alla sina sidor.
Jag skulle gärna jobba med Norén men jag skulle aldrig ge upp mitt liv för att arbeta med honom. Då skulle jag ju inte ha något liv att ge i arbetet?
Jag kanske har missförstått.
Läs om, läs rätt.

Men vissa regissörer är de facto intresserade av att skådespelare ska vara rädda/otrygga som personer. Jag undrar så varför. Ett enkelt svar är att de då behåller kontrollen. Om jag givit upp min trygghet är arbetet min enda fasta punkt och i vår osäkra teatervärld är den inget jag själv råder över. Därmed blir regissören en sorts förälder som jag kan luta mig mot och vara allt skyldig. Det ger honom/henne en känsla av makt, betydelse och mandat att manipulera.
Det är ett socialt spel, inget som hör hemma i konsten.
Det sociala spelet är f.ö. den svåraste fienden i mitt konstnärsskap. Och i många andras, men det är jag inte säker på att de vet om. Fast jag hoppas det.

Jag undrar om det är det han vill åt, Norén. Så måste det vara. Sitt eget spel och revirpinkande.

Bra där, Norén. Ut med skiten, ut att torka i solskenet och låt ligga. I sinom tid blir det gödsel av allithop.

tisdag 27 maj 2008

Torsdag Mors Dag?



Den här stod på hallmattan när jag kom hem från Stockholm i torsdags. Jag har nog inte blivit så prilligt glad för en oväntad present sedan jag var liten! Sedan glömde Filmstjärnan av själva Mors Dag, men det kan också kvitta. För jag fick en Speedheater! Här ska skrapas norrfasad!

måndag 26 maj 2008

Nu har vi snart lagt rabarber på alla tomma glasburkar här hemma.



Se Palmes sista film



Om man är en kulturintresserad drönare utan mål och mening med sitt liv kan man med fördel bänka sig framför SVT 1 idag kl 14.15, avnjuta Suzanne Ostens film Bröderna Mozart, skaffa sig det och ett gott skratt på köpet.
Filmens manus lär springa ur en erfarenhet Osten gjorde som regissör på Storan i Göteborg (Operans gamla scen). Ännu mer pikant skvaller säger att det var mycket som fick strykas i filmen eftersom det var för bisarrt. Trots att det hade hänt i verkligheten. Jag vet ingenting, inga ord efter mig, men det går tydligen fortfarande omkring operasångare i Göteborg med vilka man icke kan skoja om den här filmen. Det är roligt att tänka på. När man är en kulturintresserad drönare som vill ha mål och mening med sitt liv.
Som bonus får man se en halledudane-ung Björn Kjellman i en avancerad statistroll (avancerad statistroll = du är i bild, men har inga eller få repliker och är halvt skymd/är ur fokus/står med ryggen åt. Min specialitet!) som är så liten att han inte ens listas i rollistan på Wikipedia.
Om man inte har någon som helst erfarenhet av hur det går till på en teater kan man i princip betrakta filmen som en upplysande dokumentär.

fredag 23 maj 2008

Gissa saften



Huskorset gör en Barlach: Först en lätt lunch på rester, sen kör vi. Jävlar om jag inte ska ha en hackeblåsa innan kvällen!

torsdag 22 maj 2008

Vissa sittplatser har inte det där lilla extra.



Gud vad det är tråkigt att åka tåg utan tidsfördriv. Och säg inte att jag kan göra en sådan där inre resa för jag har rest i mitt inre så det räcker i två DAGAR. Allt jag nu begär är en grogg och en skvallertidning. Får man det? Inte då: Drickyoghurt, en hitte-expressen och kexchoklad.
Som någon sa: En stor kuk är en klen tröst i en fattig familj.

Note to self:



Att ALLTID, vid Stockholmsbesök, promenera till Blå Porten för fika eller lunch. Med trevligt sällskap och en gnutta sol är det lika svårslaget som en Perella i Belgrad. Nu far jag hem igen.

Jag vet att jag skulle



De små uppstickande plupparna förhindrar effektivt ett ohejdat rutschande i rusningstid. Synd, när man tänker efter.

tisdag 20 maj 2008

Förbannade tjyvindustridesignsamhälle!



Det jag gillar mest med SJ Bistro är deras brickor. De där med de geniala små utvikningshörnen som gör att man kan surfa genom vagnarna på X2000 balanserandes laptop, latte och larvig macka med försumbar spillkoefficient. Jag tror att jag gillar dem främst för att de inte finns någon annanstans i min närhet. Det finns så mycket som kan fås tag på var och när som helst (som jag visserligen skulle höja otåliga ögonbryn åt om det försvann): 7-11, div. latteställen, tv, apotek, micro, bankomat, internet&mobiltelefoni, etc. Men brickorna på SJ är en unik företeelse. Speciellt uttänkta och med en specifik funktion. Det känns bra. Praktiskt. Meningsfullt.
Bisarrt att tänka på att det mycket väl kan vara kostnaden av produktutvecklingen av brickan som omöjliggör tillhandahållandet av anständig fika i själva bistron.

Hahahaha!



Bistromacka m salami o färskost. Kära SJ Bistro: Ta inte 24 spänn för CRAP! Ta 50 spänn och er själva i kragen.

söndag 18 maj 2008

Till Erika



...som grattis på namnsdagen. Eftersom han verkar ha hoppat av Fejankarusellen får man ta till sin blogg. Andra namnsdagspersoner får gärna nappa åt sig en blomma de med.

lördag 17 maj 2008

Chokladfondue och sprit



Det är klass på det här dopet!

Man tackar!



Ljuv musik



Jag är på väg till ett dopkalas och lyssnar på musiken till filmen Masjävlar. Den är bara så bra! Anders Nygårds heter kompositören, tillika musikanten och glömmer ni bort det gör det nog inte så mycket. Han kommer att låta tala om sig fler gånger, det är jag säker på.

fredag 16 maj 2008

Vilken dag!



...och när jag kom hem hade jag fått post!

Mumma för Mamma



I detta rökfärgade paradis med masserande båd' stol och frisör tillbringar jag en stund i eftermiddag. Man får latte, pralin och en skinande ny självbild.

Så här kan man också göra, Thommy.

Inte Sven Stolpe, men en av mina idoler.

Fast nu får det nog vara bra från mitt håll i den här debatten. Jag har ju inte ens läst den svarta tegelstenen. Men jag ska.

onsdag 14 maj 2008

Tjejen med koll

Jag som tycker att jag är sådär normalintresserad av fotboll.
Som folk är mest.
Såhär fick jag veta att Henke Larsson är med i landslaget igen.

Annars hade han väl inte publicerat

Vet ni hur mycket jag tror Lars Norén bryr sig om Thommy Berggren och de andra?
Inte nåt. Nada. Niente. Zilch. No-thing.

Lars Ignorén.

tisdag 13 maj 2008

1000, 1000 saker att göra


Folk att ringa, jobb att söka, manus att fnula med, fler telefonsamtal, ogräs, brev&mail att skriva...och vad gör man? Käkar revbensspjäll.

Frågan är varför DN publicerar?

Thommy Berggren är arg på Lars Norén.
Då går han till personangrepp (för han tycker väl att L.N. började) i en illa skriven, pinsam och privat drapa i DN. Han hävdar bl.a. att han och Keve Hjelm är/var bäst. Han räknar upp en radda fina svenska skådespelare och kallar dem och sig "de stora grabbarna" som L.N. inte fått vara med för att han inte är tillräckligt bra. Nä, just det. Det är därför bl.a. tyskarna och fransmännen älskar L.N.s pjäser.

Men nu till väsentligheterna:
Inte en enda gång pratar T.B. om någon kvinnlig skådespelare, regissör, dramatiker, förebild.

Det roligaste är hur T.B. konsekvent Lassar L.N. genom hela drapan. Det gör inte ens L.N.s fru. Och det gissar jag att T.B. vet.

Dagens ord: SANDLÅDA

I-landsproblemen hopar sig

Jag fick inte novellfilmsrollen, den gick till en annan stadig och lysande aktris/kommedienne. Trist, men det är alltid lättare att bli brädad av någon man tycker är bra. Men fanken ijallefall.

Lånemobil innebär också att jag är tillfälligt av med min mobil-telefonbok. Det för med sig att jag inte har en aning om vem som skickar sms om vad egentligen. Det är lite skoj att skoj kräver en konkret avsändare för att vara riktigt skoj.

Inga pengar har jag heller eftersom Guds och a-kassans kvarnar mal långsamt men de mal säkert (...hmmm? Not anymore, verkar det). På H&M igår skulle jag köpa lase-byxor & trikåtights för en billig penning, trodde jag. Icke sa Kortet. Medges ej. Snopet, nu blir jag byxlös i hemmiljön.

...och så är det shite att inget kontinuerligt jobb ha (som vanligt). Men, jag säger som Godiva.
För jag ska vara dataspelsråtta ikväll, och det är inte det sämsta.

Test av lånemobil



Ett av sex - numera sju - äppleträn som följde med kåken. Jag måste ha gjort nåt väldigt bra för att förtjäna all denna prakt.

fredag 9 maj 2008

Mina intelligenta barn vet precis hur man använder sin nya vattenrutschbana på bästa sätt.



Huskorset filosoferar om marknadsekonomin

"Är det inte tankeväckande att ordet för agera och ordet för konsumera är detsamma på vårt språk?"
sa jag till Filmstjärnan när vi stod på parkeringen vid Ica Megalomania och lastade in påse efter påse i bakluckan.
"Ja, och en aktör på marknaden är något helt annat nu än för hundra år sedan."
svarte min käre make.

Läs alltid det finstilta!



...även när det inte är så himla finstilt egentligen.

K-RAUTA i Partille...



...är så stort att det inte fick plats på bilden ens från 100 meters håll.

torsdag 8 maj 2008

Bambamän, finns dom?

Femåringen ska på "klassbesök" i morgon mellan 8.45 och 9.45. Han ska få hälsa på sin nya förskoleklass och de som ska gå i ettan och tvåan när han börjar. Detta är stort och mycket spännande:

"Jag undrar hur man gör? Måste man prata engelska?"

frågade han enligt Filmstjärnan vid aftonens kvällsprat. Och matsal heter ju bamba på västkusten. Det är bara att hacka i sig:

"Hur ser det ut i bamba? Hur gör man när man får mat?"
"Ja, det finns en bambatant som..."
"...eller en bambaman."
"...ja. Eller en...bamba...man."

Själv missar jag, till mitt stora förtret, denna milstolpe i min förstföddes liv då jag ska bli hämtad klockan 06.10 för att i tid hinna få på tillräckligt med läppstift och pancake innan jag ska (förmodligen med ryggen mot och till hälften ur bild) droppa ögondroppar i ögona på Danmarks Stolthet inför resten (typ) av grannlandets främsta skådespelare, och några svenska.
It´s a tough job, but someone´s got to do it.

Tuktuk Jonsered



onsdag 7 maj 2008

I hänryckningens tid

Var det Kolingen eller vem var det? Eller Rit-Ola? ...som sa:
"och nu blommar häggjäveln också"

tisdag 6 maj 2008

Inspelningsplats: Renströmska Sjukhuset

Jag försökte verkligen mobilblogga idag, men blev avbruten tre gånger eftersom jag var tvungen att kila iväg och rädda livet på stand-inen för det danska nationalhelgonet.

Större delen av dagen var jag ur fokus (inte mitt såklart, kamerans) och resten spelade jag med ryggen mot kameran. Så kan det också vara, minsann. Fast jag såg till att vippa lite med min roliga frisyr - något som dock med största sannolikhet blir bortklippt.
(Nu ser jag att jag låter sur och bitter, det är jag inte, jag hade en mycket trevlig dag.)


Renströmska Sjukhuset i Göteborg är stängt sedan en tid och har varit inspelningsplats för så många sjukhusmiljöer att det nu ska bli ombyggt till studentlägenheter. Nåja, kanske inte bara därför.

I något som måste ha varit aula/samlingssal/kanske matsal i det f.d. sjukhuset fanns den här fantastiska muralmålningen, gjord av Åke Brovik från golv till tak år 1955. Säkert 4x5 meter:


Hoppas att den kan bevaras. Studenter gillar ju att samlas, de kan väl ha ett samlingsrum att göra det i, bland alla sina lägenheter. Dricka öl och...studenta sig. De kommer att titta på den fina målningen och förundras över vad den berättar:
Se på patienten som kommer till sjukhuset till vänster. Han är trött och tärd och sköterskan får bära hans väska där han stapplar fram under mörka moln. Till höger vinkar de glatt adjö, han är frisk och stark igen när han går från sjukhuset, solen skiner åter och sköterskans bästa belöning är hans återställda hälsa. Däremellan alla läkekonst- och sjukvårdssymboler man kan tänka sig, från Hippokrates till arbetsterapi. Så Sverige, så femtiotal, så renhjärtat, så melodramatiskt!
Sist men inte minst, den lilla detaljen kallad "anknytning till historien":
Ett konstverk gjort specifikt för just denna vägg, det skulle mista en stor del av sin skönhet om det flyttades på.
Just därför såg man till att det inte skulle kunna flyttas på.
Det sitter på väggen.
Det är väggen.
Snacka om svunnen tid.

Som en sista spik i kistan stod den här pjäsen i ett hörn i trapphuset:


Snart kommer studenterna.

Tror ni jag tog några före-och efter-bilder????

Igår klippte vi rosor. Fem stora klätterrosor, två små och fyra buskrosor. Ungefär hälften var mina, resten tillhör Mimlan, trädgårdsaktrisen från Lerum.
Vi fick stor och benägen hjälp av en annan skådespelarkompis som var ett under av rosenpedagogik. Ögon, bladpar och vartåt ska rosen växa? Vi började i vår trädgård och åkte sedan vidare till Mimlans, där vi tuktade den mest snåriga markklättrande sak jag sett på länge.
Det var fantastiskt kul, hela dagen tog det och idag har jag rosklippar-rygg.

Sjuksköterskan som inte strejkar

Idag är det den första av tre spännande dagar. Jag ska få träffa en, nej två, nej tre lysande danska skådespelare, två av dem med näranog legendstatus, varav jag ska droppa ögondroppar i den enas ögon. Plus några svenska. Och ett gäng intressanta och fascinerande filminspelningspersoner.
Andra trevliga fakta med dagen: Jag ska få ha knäpp och rolig frisyr och läppstift och den här gången har rollfiguren ett namn! Det är inte alldeles vanligt på min skådespelarpurgatoriolevel, i vanliga fall kan man få heta "Mamma 2" eller "Receptionisten" eller rätt och slätt bara "Kvinna".

Screw a-kassereglerna.

måndag 5 maj 2008

Vallmopänger



...eller vad det nu kan heta i plural. Jag har upptäckt tjusningen med trädgård. Det är ljuvligt, nördigt, obegripligt skönt. Jag trodde inte att jag var en sådan person. En trädgårdsperson. Å andra sidan trodde jag inte att jag var en sådan person som födde barn heller.

fredag 2 maj 2008

Skärp mig själv!

Med mobilbloggandets geschwinthet följer också ett visst ansvar. Nu höjer Huskorset ribban åt sig och ska i fortsättningen försöka undvika ordvitsar, försåvitt de icke äro alldeles lysande. Måttliga korvar, som sagt.

Men sådant här går bra:


Är den skäggig?



Jag gillar verkligen min optiker



Ibland skickar de reklam. Och de har en så trevlig hemsida.

Svärburkens vara eller inte vara



Den inrättades för någon vecka sedan som ett, ganska lamt och larvigt men ändock, försök att få mig själv att sluta svära så förbannat inför barnen. Femåringens första tvåordsmening för några år sedan var "jävla skit" , härom kvällen när jag nattade honom sa han "fan, vad trött jag är"och sedan en tid snappar Lillkillen, med sina dryga två år, upp det ena och det andra. En vardagsspråkförändring är alltså välkommen.

Det både funkar och inte funkar, så till vida att visserligen avbryter jag mig mitt i värsta osande ramsan men jag fortsätter ändå med påhittade förstärkningsord av bara farten. Irrot måste bara ut. I går blev det "Ballefjång". Det var ett roligt ord, tyckte Femåringen, som utan att förstå själva betydelsen av det ordet ju förstår själva svordomssituationen. Dessutom såg han ju hur Filmstjärnan och jag fnissade. Resultat: Han gick och skrattade och skrek "ballefjång" en hel kväll. Det var roligt där och då, men jag hoppas att han inte kommer ihåg det när han kommer till dagis.

torsdag 1 maj 2008

Vardagsunderlighet



Vid köp av cirkusbiljetter på ticnet vill de veta ens kön. Är det för att de ska veta om de ska skicka blå eller rosa biljetter? Själv slipper jag spektaklet och ska istället njuta av en helkväll med Hästgänget, men jag funderar på att tvinga Filmstjärnan att gästmobilblogga åt mig.