torsdag 29 maj 2008

Men ingen kommer heller att snedkrama eller blötpussa mig

Jag ska vara ensam hemma i FEM dagar! Filmstjärnan och Ongarna har åkt till Stockholm för att åka ut med Farfars & A-S fina segelbåt. Egen lillsemester hemma. I vår ljuvliga trädgård och vårt obeskrivligt skitiga hus. MEN:
* När jag dammsugit kommer det att vara rent i flera dagar.

* Saker kommer att ligga kvar där jag lagt dem.

* När jag lagt undan saker kommer inga nya att tillkomma i deras ställe.

* När jag städat barnens rum kommer de att fortsätta vara städade.

* Ingen kommer att strö varken kläder, kritor, lego, äppelskrottar eller öronproppar på min stig.

* (Ingen kommer heller att strö rosor på den eftersom jag räknat fel på det gamla beprövade bladlus-receptet med ättika, grönsåpa & vatten och alla skott & knoppar på klätterrosorna är nu bruna och förtorkade. Väldigt O-Huskorsigt, jag brukar lyckas med allt hushålligt jag företar mig. Men, jag skyller på att jag är trädgårdsrookie.)

* Ingen kommer att väcka mig kl 06.00. Jag har fyra - FYRA - sovmorgnar framför mig. Det är det mest otroliga, faktiskt. Fast jag gissar att jag kommer att vakna ändå vareviga dag vid halv sju och yrvaket undra en stund...innan jag somnar om.

5 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Och efter en halv dag kommer du att vanka oroligt av och an och prata för dig själv :) Det brukar i alla fall jag göra när jag är ensam hemma, fast jag alltid tror att det ska bli så skönt! Men det är ju rätt skönt också förstås.

Huskorset sa...

Mmmm. Jag går här och vankar och vankar. Det är märkligt tomt efter alla saker som legat överallt. Och då är jag ändå inte ens halvvägs genom röran...

Snokis sa...

Det låter väldigt lyxigt, men samtidigt ganska ensamt. Njut, det är du värd!

Erik Ahrnbom sa...

Jagt längtar alltid som fan efter det där, och sen, när det väl kommer så blir jag helt rastlös och skev och börjar prata med gäll och entonig röst med spärrvakterna bara efter två dagar.
För några år sen var jag ensam hemma i två veckor, det var värmebölja och ingen, INGEN, jag kände var i stan. Jag jobbade på ett tomt kontor på dagarna, på kvällarna åkte jag runt på moppe och tittade på folk. Då insåg jag hur lite som behövdes för att falla igenom och börja mörda kändisar.

Huskorset sa...

Erika: Hehe...
Den enda kändisen i Jonsered är Torbjörn Nilsson. Oj, vad Inspicienten skulle bli ledsen om det hände honom något. På Inspicientens 40-årsfest kom T.N. på överraskningsvisit. Det är vad jag förstår det största (möjligen placerat efter "träffa fru" och "få två barn") som hänt honom.
Inspicienten alltså.