tisdag 30 juni 2009

Om vårt halvoffentliga yrke

Det är inte direkt något mål i livet, men man bör i mitt och min mans yrke ta med i beräkningen att man är/kan komma att bli allmänt bekant, en halvkändis. Jag går och flurar på vad det är att lyckas, vad det innebär, fördelar och nackdelar. Men vi har och har alltid haft olika syn på hur kvittot på framgången ser ut och det kan sammanfattas såhär:
Filmstjärnan filar på sitt Guldbaggetal och jag på mitt Sommar-program.

p.s. Tyvärr snodde (eller ja, han kunde säkert hitta på det själv) Jonas Gardell förra sommaren min idé - sedan flera år, mind you - angående låtval: Att enbart spela låtar jag inte står för att jag gillar. Så nu går jag och väntar på en ny bra idé till låtlistan. d.s.

söndag 28 juni 2009

Mycket kan man anklaga Filmstjärnan för, men inte det.

Igår natt satt vi i trädgården under de kulörta lyktorna med Svärfar och A-S samt Inspicienten som ramlat förbi på det trevliga vis han plägar. Då kom en liten tropp "ungdomar" gående på trottoaren på andra sidan häcken.
De såg lyktorna och ropade: "Har ni fest eller?" och målbrottsfnissade. Jag svarade "Jajamen!" och rappt genmälde den modigaste: "Får man komma eller?" följt av mer fniss. "Ja visst, kom in bara" sa vi. Tystnad. Och så kom det: "Näe tack, jag frågade bara för att vara artig". Fniss från kompisarna. Så gick de bortåt vägen. Precis innan de försvann runt kröken skrek en av dem "Jag gillade dig i Beck!" Då var det vi som fnissade.

Just nu i Jonsered



...hänger vi med Isländske Grannen och hans barn nere vid ån.
Kossorna håller sig borta idag, det tackar vi för. Ibland kommer de brakande nedför slänten för att dricka och bryr sig inte om vems korg de kliver i. De har ju ingen hyfs.

lördag 27 juni 2009

20 flaskor flädersaft blev det

Man kan tro att jag är uppvuxen under kriget. Eller har hamsterblod i ådrorna.
Idag städar vi, packar upp och tvättar sommartvätt.
Svärfar
m fru A-S ska komma på besök för första gången till vårt fina hus.
Honungsrosen vid förstukvisten blommar, smultronen är mogna och lakanen torkar på en kvart ute i solen, fiffan va härlit!
Sommar på er!

fredag 26 juni 2009

Kids med Robbie Williams



...var låten jag upptäckte att jag nynnat en bra stund på när jag via långa rullbanden hunnit upp på P-däcket. Det var en tung och svårmanövrerad vagn idag.
"...jump on board, take a ride..."

Handsken är kastad

Som en modern Teiresias spådde Marc Almond redan 1996 dagens största nyhet i den här låten. Då var det ganska vågat, idag skulle det kanske inte ha varit någon högoddsare. Det fanns de som tyckte att texten andades bitterhet, men de har inte begripit ett jota om Marc Almond:

"A little bitter, a little sweet, that´s how i like my life to be
I´ll take it neat, bittersweet - that´s how i see the world"
(ur Bittersweet, en hel annan apbra låt av honom)
I sjätte minuten av den här The Idol, som då handlar idoldyrkan, börjar en uppradning av ikoner som levt hårt, dött unga och i den åttonde kommer det:
"And who will be next on this big cross of fame?
A white sequined glove and a big famous name?"
Hmmm.
Själv hoppas jag att denna trasiga själ nu kan få lite lugn och ro med sig själv.

Spotifyrace m Isländske Grannen i hammocken



Filmstjärnan gick och lade sig för en timma sen. Hehe.

onsdag 24 juni 2009

Det lutar starkt åt att Huskorset fått ett roligt jobb till!



Nässeldjuren Död mans hand och ...hrm...Död mans kuk?



Nyss på Tjärnö Marinbiologiska



Guiden på Tjärnö Marinbiogiska:"...och här ser vi en småfläckig rödhaj."
Två minuter senare:
Sexåringen: "Pappa pappa, jag vet vad den fisken heter! Småfläskig rödhaj!"

Som vanligt är det inte fisken på bilden som skrivit inlägget.

Frukostutflykt så att dom andra i hushållet får sovmorgon



"...och då kom dä lava på däj mamma, så du dooog!"
Det är en ljuvlig morgon, vi är på väg ner till stranden, jag har gjort mig till med frukostkorg och krabbmetargrejor och ändå hann jag knappt utanför grinden innan jag dukade under i SuperMariovärlden.

tisdag 23 juni 2009

Dagens låt

Oppe i fagra Bohuslän
Där växer inga päronträn
Där växer bara kolja, å makrill, å rôten sill
Pling-plotta-plotta-pling-pling-plong
Pling-plotta-plotta-pling-pling-plong
Där växer bara kolja, å makrill, å rôten sill!

melodi

Fan också. Han hann.



Jag fick sovmorgon till elva för jag sov i samma säng som båda ongarna i natt.



Vi hälsar på kusiner, Svägo och Svågo "oppe i fagra Bohuslän..." De har möblerat om både ute och inne med lysande resultat. Ute har de tagit bort massor med gamla arga 15metersgranar och ordnat uteplats uppe vid kaprifolen. Det var Filmstjärnan som sa åt mig att gå hit med min frukost. Han är snäll. Här uppe hör man inte (de högt älskade) barnen.

söndag 21 juni 2009

Ursäkta radiotystnaden över midsommar



...men så lite täckning har jag aldrig haft. Inte ens på ärende till affärn surrade det något i brallan (hrm, jag har alltså mobilen inställd på vibrage).
Men nu blommar i allafall flädern. Och låt ingen lura er att skiva citronerna. Riv och pressa, annars kan det vara. Basta.

torsdag 18 juni 2009

Vad är det frågan om? DN? SVT? Rapportera! NU!

Facebook-news på morgonkvisten via Pionens status:

X i Malmö smsar: "Min mammas kusin har misshandlats till döds och hans son ligger på sjukhus med spräckt njure. Farins kusin är försvunnen sen i lördags. Det här händer på Tehrans gator just nu. SVERIGE VAKNA!!!

Lawen Mohtadi och Negar Josephi skrev igår i GP respektive Expressen.
"Niki" en kvinna som inte vill framträda med sitt namn skriver dagbok från Iran.
För övrigt skrivs det inte mycket. Det är skandal. Jag har inga siffror, men tippar att det bor mångdubbelt fler svenskiranier i Sverige än exempelvis svenskamerikaner. Och det valet skrevs det litegrann om, om ni minns. Kom nu inte och säg att "USA är världens mäktigaste land och blalabla". Där misshandlades inte människor till döds under valrörelsen till frukost. Under vad som ska vara ett demokratiskt val i fredstid. Säger jag då.

Jag bor inte i Stockholm, annars hade jag firat dagen före midsommar här.

tisdag 16 juni 2009

Bäst idag!

När Lisa Magnusson lägger ihop en bild och ett uttryck blir 1+1 plötsligt = 7

Kl. 16.00 stannar tiden

Huskorset ska idag bevittna sin yngste sons debut på de tiljor som föreställa världen.
Han ska vara haj i dagis slutproduktion "Sally Säl".
Är pressen underrättad?

Kulturfundamentalist, javisst!

Hittade Tankesmedjan Det Osynligas Blogg.
Jag hade biljett till deras seminarium på Teaterbiennalen i Borås nyligen men fick lov att välja bort det, ett svårt beslut eftersom jag högaktar deras arbete och har skrivit om det förut.

Läsningen där i kombo med Jos inlägg, kokade ihop till en gammal krönika från City som jag aldrig verkar ha publicerat här. Håll till godo, ibland smakar gamla rester finemang:

Jag läste om en flicka som i gymnasiet valt att gå LM Engströms gymnasium här i Göteborg. Det verkade bra och hade en trevlig stämning. När hon gått ett tag insåg hon att hennes sexuella läggning var allt annat än önskvärd. I bibelkunskapen jämförde en elev homosexualitet med pedofili och tidelag – läraren höll med. I samhällskunskapen frågade någon efter vad Bibeln tycker om två tjejer som är kära. Läraren svarade det bokstavstrogna att en man som ligger med en annan man ska dödas, tydligen utan vidare kommentar.

Friskolor. Det är inga lätta grejor det där. Yttrandefriheten (och därmed religionsfriheten) är ingenting man kompromissar med, man får i stället stå ut med vissa saker. Tre som jag på rak arm, utan inbördes jämförelser, kommer på är:

* Skrämselpropagandan förknippad med muslimska friskolor. Exakt när blir man så religiös att man blir fundamentalist?
* Den förljugna gemenskapen i en friskola driven av en sektartad frikyrka.
* Den ryggdunkarmentalitet och nepotism som präglar svenskt affärsliv, nedplottrat med gamla klasskamrater som inte släpper en jävel över bron om vederbörande inte gått Lundsberg, Sigtuna eller har rätt stamtavla.

Jag är kulturarbetare. En modern råtta: Vi överlever på nästan ingenting och är omöjliga att bli av med. Kulturarbetare sliter arslet i tusen bitar för att du ska ha något att läsa i, lyssna på, titta på, njuta av, inspireras av, skratta åt, tröstas av och utvecklas av. Något som inte är Idol eller Postkodmiljonären. Något som kan få dig att göda de av dina drömmar du själv kan förverkliga, som du inte behöver 17 miljoner eller ett skivkontrakt med tv4 för att genomföra.

Det största no-no:et i kulturarbetarsammanhang är att skriva sina konsumenter på näsan. Det är det fulaste man kan göra. Man ska ha stor tro på och respekt för mänskligheten. Meningen är förstås att folk ska få tänka själv. Man ska bara milt visa vägen åt det håll som man anser vara det riktiga. Men folk kommer inte alltid fram till den slutsats/åsikt man önskar. De har egna åsikter och erfarenheter som de drar egna slutsatser utifrån. Och då ska man ha full förståelse för det. Jag är trött på det. Trött på att förstå och förstå hela tiden och aldrig bli förstådd själv. Jag vet ju att jag har rätt och de har fel. Det är väldigt frustrerande att inte kunna göra sin insats för mänskligheten ordentligt för att mänskligheten inte inser att man vet vad som är bäst för dem. De bara tycker man är en kulturstjärts-besserwisser. Vilket är helt sant.

Men jag har kommit på lösningen. Jag ska starta en friskola som lär ut att alla som inte konsumerar äkta live-kultur minst tre gånger i veckan är lägre stående varelser och mindre värda som samhällsmedborgare. Jag vill inte heller kallas kulturarbetare längre. Jag är Kulturfundamentalist.

måndag 15 juni 2009

Applåder till castaren!

Spread it like a fuckin cancer, people!

Barlach visade mig till Jos@Jes.
Läs!

Jag, som tar myrsteg framåt i den normala kommunikation min pappa som återupprättats efter tjugo års frystorkning, får klart för mig frågor jag inte vetat att jag vill ställa honom. Insikter och uppvaknanden om hur fan det är att ha en jävla livshotande sjukdom.
Min far vill heller inte bli tyckt synd om.

Dessutom skriver hon och argumenterar som en gudinna, här t.ex. om barnatro.

Har jag fått 7?

Nu har det hänt så många bra och roliga saker de senaste veckorna att jag snart börjar tro på astrologi. Inte för att jag läst något horoskop på länge och jag tänker verkligen inte börja med det - men det är liksom som om kugghjulen i min tillvaros urverk varit på service och nu hakar i varandra lätt och smidigt istället för hackigt och ojämnt. Dagarna tickar på, små vardagssaker klaffar, riktiga drömönskegrejor händer, jag kommer ihåg det jag ska komma ihåg, o.s.v. Jag är mindre stressad nu än för en månad, ett halvår, ett år, tre år, sju år sedan. Ungefär när Sexåringen föddes. Han fyller sju sent i augusti. Barn. Det finns ett "före" och ett "efter".

Det är något med sju. Talet sju. F.ö. det första ordentliga primtalet, tycker jag (utan att tillhandahålla någon som helst annan förklaring till detta förutom att det är min åsikt).
Kommer ni ihåg det mysigt nippriga, vithåriga musikgeniet Björn som var med i Filip&Fredriks serie om Sveriges skönaste människor? När han och två sköningar till i finalen skulle stå på en planka tills de tyckte att det gått tre minuter och då kliva av, stod Björn blick stilla med slutna ögon i två minuter och femtioåtta sekunder. Då öppnade han ögonen, ruskade lite på sig och klev av.

Han hade byggt en musikmaskin och hittat på en ny tonskala där allt på något sätt ledde fram mot talet 7.
"ATT FÅ 7!"
stod skrivet med glada versaler på en post-it-lapp som satt på ritningen av maskinen, kopplingsschemat eller vad det var. Ingen fattade något överhuvudtaget utom han själv. Att få 7 var det bästa man kunde komma fram till förklarade han, det var jämvikt och skönhet, harmoni och balans. Allt i ett. Han var lycksalig när han talade om sin upptäckt. Vad den bestod i gick inte att förstå, men det behövdes inte.

torsdag 11 juni 2009

Jag gav upp nyss. Det var skönt. *uppdaterad



Jag tycker inte att det blir kaos med barnen så ofta, det mesta ordnar sig ju, men idag...söte Jesus. Ingen täckning - vilket inte spelat någon roll i vilket fall, allt är så otroooligt hemligt och jag har ändå inte haft en enda minut över: Jag har hållit reda på mina två älskade sketongar på grönbete som naturligtvis ville springa åt varsitt håll hela tiden och alldeles för nära slussbassängerna. Jag har också sett till att de var tysta när så krävdes. Det var slagsmål, tjatter och tjyvnyp (i rättvisans namn även rar brödralek), ofrivilliga dopp, både små och stora olyckor i byxorna, sockertrippar, trotsig lillebror och retsam storebror, idiotiska tyskar, pappalängt och dumma mamma.

Nu sitter vi i bilen på väg hem till Jonsered.
Det har varit väldigt roligt och mysigt också.
Men det kan hända att det dröjer några år innan vi följer med Filmstjärnan på inspelning igen.

* Uppdatering: Jag glömde ju berätta att jag, när jag kånkade en nysketen Lillkille genom hotellmatsalen mot toaletterna, tappade mina byxor! Jeansen är lite för stora och passade på att glida ner över höfterna när jag hade händerna fulla.
Det var nog då jag gav upp egentligen. Det går inte att vara barsk och ståndaktig när man står med brallorna kring knäna.

onsdag 10 juni 2009

Historiens fjärilsvingslag



Idag var vi på Karlsborgs Fästning. Filmstjärnan filmstjärnade sig och jag och ongarna gick på Fästningsmuséet. Där fanns något så intressant som tre äkta gamla unionsflaggor. Klicka nu på bilden och läs, för inte hör väl regeringsbeordrad flaggbränning till vanligheterna? Det känns snarare som en sorts försök till historieradering. Jag tycker det beslutet luktar skam. Att de styrande helt enkelt skämdes över hur man behandlat Norge. Total unionsflaggutplåning - starkare antinationell symbolhandling i fredstid får man leta efter. Dessutom, förstörandet av historiska artefakter är aldrig bra, det lämnar en fadd smak efter sig i åtminstone min mun. Jag tycker inte att koncentrationslägren ska rivas heller. Inte för att jag vill jämställa Oscar II med Hitler, men ändå.

tisdag 9 juni 2009

Pappa är inte på kanelen men väl på Kanalen *uppdaterad m länkar



Vi hälsar på Filmstjärnan på jobbet och leker vid Barnens minikanal vid Norrkvarns Slussområde. En massa minikanaler och minislussar och vattenkul. Lillkillen drullar förstås i och får springa naken en stund. Plötsligt ser jag ett välbekant utryck i hans ansikte där han står näck bland husen i mini-Töreboda. Jodå, det blev en prydlig hög mellan Posthuset och godsfinkan.
Chipspåsen tackar vi Duschen för, hon glömde kvar den i bilen häromdagen. Den och några servetter från SevenEleven var allt jag hade att ta till. Och ingen papperskorg stod att finna, så jag fick vackert bära omkring på lasset. Benen på bilden tillhör Sexåringen , som svimmat av äckel.

måndag 8 juni 2009

Så där ja!



Detta var anledningen till spontanchampagnen för en vecka sedan. Det är ett pjäskontrakt på fyra månader i ett projekt som får det att kittla i magen när jag tänker på det: Ibsens pjäs Brand i regi av Jenny Nörbeck, som bl .a. jobbat med Frank Castorf .
Jag har ingen aning om vilken eller vilka roller jag ska spela men att det kommer att bli tyskt, så mycket begriper jag. Hösten är räddad.

Lyckad upptining av fru Huskors

Jo, jag lever. Det är bara det att jag har fem dagar teaterbiennal i kropp och knopp och är rätt mör fortfarande.
Den hölls i Borås. Onsdag till söndag. Seminarier och föreställningar från morgnar till sena kvällar och massor, massor med teatermänniskor. Värdteatrar var Borås Stadsteater och Regionteater Väst och deras betyg är med beröm godkänt.

Teaterbiennal är bland det roligaste jag vet. Man träffar så mycket folk som man stött på under åren, både på scenskolan och i yrkeslivet, som man egentligen skulle vilja träffa mer och oftare, men det låter sig inte göras eftersom man måste bo långt ifrån varandra. Det är också intressant med alla seminarier: Det pågår konstant samtal om teaterkonsten, på många olika plan, och det är otroligt inspirerande i dessa frilansosäkra tider. Det är inte gratis med biennal, men den här gången fick jag min biljett som en fin, fin present av Teater Västernorrland.

Det bjöds även båd´ lort och pannkaka från de senaste två åren av teater i Sverige. Jag ska inte redogöra för allt, men jag berättar gärna om två minnesvärda händelser:
* En föreställning var så makalöst bra att jag ställde mig upp och skrek mitt i (där andra mer sansade i publiken nöjde sig med att jubla och applådera. Har jag sagt att jag är dramaqueen?).
* Efter en annan föreställning kunde man spotta Huskorset älga, högljutt svärande, genom Borås stadskärna med något som bara kan liknas vid panik i blicken.
Det är svårt det där, när man ser en föreställning som dels är utvald till biennalen och dels hyllas med stående ovationer - men själv sitter man lamslagen genom hela spektaklet, knappt förmögen att efteråt applådera åtminstone det arbete skådespelare och tekniker lagt ner för att genomföra föreställningen. Jag känner mig aldrig så konstnärligt uppriktigt bedrövad, maktlös och bestört som när jag ser en föreställning där regissörens uppenbara ointresse för något annat än sig själv lyser starkare än de - i många fall mycket fina - skådespelare som står på scen och återger hans eller hennes ruttna världsåskådning. Arg som ett bi var jag och kunde inte komma därifrån fort nog. Och det hör också till biennalen. Det är upplivande att bli förbannad.

Alltihopa kulminerade med brakfest i en hangar-stor lokal samt efterfest på ett småbusigt ställe som någon hade nyckel till. Hehe.

tisdag 2 juni 2009

Huskorset fick idag anledning att fira! * tillägg



Klang och jubel! Skumpa, rosor och Filmstjärnan svängde ihop en anklevermousse. Biffteki och Smålandsamazonen fick smaka. Det gick åt en flaska port också, till Baskerioten och Brillat Savarinen. Jojo! Det är kulturarbetare man ska vara. I morgon börjar teaterbiennalen i Borås.

* Hrm...Det är alltså inte biennalen vi firar. Även om den är en nog så skojig tilldragelse. Jag berättar mer om vad när det finns signaturer på saker och ting.

måndag 1 juni 2009

Elin är nog kär, tror jag.

(ett kraftigt understatement där, för de som följt hennes blogg en tid)

Aaah så härligt! Min själ, att jag går ut och gläder mig i denna ljuva sommartid! Livet på den berömda pinnen är det i dessa dagar. Jag hänger i hammocken, sätter på vattenspridaren åt ongarna och frågar inte efter mer. Kanske att jag rycker lite ogräs och grillar lite halloumi också.
Snacka om hänryckning.

Men ikväll ska jag också vara duktig och skaka rumpa, på Röhsska. Ses vi?