torsdag 17 april 2008

"Under existensminimum" sa Bill. "Intressant", sa Bull.

Suziluz har fått brev. Från a-kassan. Om de nya a-kassereglerna för frilansande skådespelare.
Ajajaj. Jag väntar själv på ett sådant. Det är helt vidrigt. Det är som om man vore bunden till händer och fötter.
Regeringen vill inte att medborgarna har yrken som inte direkt genererar (i kronor och ören mätbara) vinster. Den nytta, sammanhang, förankring, kunskap och glädje som all konst och kultur tillhandahåller räknas inte, för den går inte att mäta. Det är det enda sättet jag kan tolka de nya reglerna på.

För att åter använda Jacob Hirdwalls formidabla uttryck ur pjäsen "Det osynliga":
Den andliga infrastrukturen (Smaka på det, ni. Det är fullständigt genialt.) håller på att försvinna, nedmonteras, kvävas och ersättas av ren och skär underhållning som produceras enkom för att sälja reklamspottar. Innehållet är inte viktigt, bara reklamplatsen är såld. Det är förstås bra om underhållningen är bra, då lockar det tittare/konsumenter, men den ska helst inte vidga några vyer. Programproducenternas chefer är inte intresserade av att konsumenterna ska tänka själva, de ska invaggas i trygg förvissning om att allt är som det ska. Då konsumerar de som mest.
Ja. Jag har skrivit om detta förut. Men det tål att tjatas om, för det är det inte så många som gör och sannerligen aldrig i helvete på bästa sändningstid.

Åter till a-kassan:
Jobba och inte äta eller inte jobba och äta?
Jag som älskar mat kommer likförbannat att välja det förstnämnda, för jag blir galen annars. En inte oviktig sak är att jag har en man som har jobb plus att vi ju får barnbidrag för ongarna.

"...försöka leva på en lön på sisådär 2000 i månaden(...)Det kan ju bli…intressant, i bästa fall." skrev Suziluz. Det tyckte jag var roligt.

2 kommentarer:

suziluz sa...

Andnöd.

Och ännu en anledning till att hitta en kille. Snart.

ZaZi sa...

Suziluzen bekräftade mina farhågor angående dessa nya regler.

Andnöd, var ordet.

Jag tror jag måste låtsas som att jag inte hört det här, för annars vet jag inte hur jag ska gå vidare.