måndag 30 juni 2008

Sommaren 1996 jobbade jag på ALV

Astrid Lindgrens Värld.
Göte Börge åkte dit i förra veckan och jag blev så glad av alla minnen som kom över mig.
Hör bara vad jag skrev i hans kommentatorbås:
Wo-hooo! Där har jag jobbat! Jag var Lovis en hel sommar. Jävlar vad vi söp och hej kom och hjälp mig vad det kopulerades och smiddes ränker och intriger till höger och vänster. Kan vara roligt för er vuxna att tänka på när ni är där med barna: Att Drängen Alfred och Borka egentligen är ihop och att Pippi har ihop det med både Paradis-Oskar och Stolle-Jocke men Stolle-Jocke är den enda på hela bygget som inte vet om det. Enjoy!
Nu vill Göte och hans Favoritkusin att jag utvecklar...och faktum är att jag inte minns så bra. Men många är de garderober som under ALV-somrar slagits upp på vid gavel! Jag själv, då? Äsch, jag hånglade bara lite till höger och...ja, bara åt ett håll, faktiskt. Och det var rätt misslyckat. Måhända att jag, inte krossade, men kanske klämde åt ett hjärta lite, mer var det inte. Och det är jag ändå rätt mallig över, eftersom min väg inte direkt kantats av krossade, eller ens åtklämda, hjärtan.

Tänkbara anledningar:
* Lovis? Hallå? Coolast, visst, men inget under av skönhet, va.
* Alla de andra tjejerna var Madickensöta eftersom de skulle spela Madicken, Alva, Ronja, Lina (som visserligen inte är specifikt söt i böckerna, men sure as hell var det där)...t.o.m. Pippi var söt. Jädra musikalartister. Vad är det för snygg-gen dom har?
* Tre fjärdedelar av snubbarna var homo, i eller ur diverse nämnda garderober.
* Dom söta tjejerna lade beslag på de söta heterokillarna, gärna flera i taget som jag också nämnt ovan.
* Jag drack hellre öl och jiddrade än raggade.
MEN!:
Jag råkade träffa violinisten Martin "Fiddly" Bell från The Wonderstuff (Mitt bästa-bästa-bästa-popband alla kategorier, alla tider. Visst, Miles Hunt stod väl för huvuddelen av låtskriveriet, men SOUNDET, folks, stod i mycket stor utsträckning Fiddly för. I mina ögon är han ett veritabelt geni. Lång parentes.) på öl-loftet till Vimmerbys pizzeria!!! Han var där för att han spelade med The Cure på Hultsfredsfestivalen, men bodde på Vimmerby Stadshotell. Jordens haksläpp för min del och även för honom, när han insåg att framför sig på skethaket, i skethålan han hamnat i - mil från konsertplatsen - stod ett av hans egna allra mest hängivna fans. Jag bjöd honom på öl, vi blev fulla, men hånglade inte för han var gift! En hedersknyffel på alla sätt, m.a.o!
Det är nog mitt bästa minne från den sommaren.

Det och det här:
Det är show på stora scenen i Törnrosdalen. Första lunchprogrammet, klockan är halv elva. Alla är med, det är 2000 pers i publiken och allra längst fram, nära nära scenkanten sitter 150 barn. Det är sång, musik, dans & scener ur böckerna som spelas upp av både vuxna och barnskådespelare. Bl.a. den från Emil i Lönneberga, när Emil och Alfred småpratar:
-"Du och ja´, Alfred!" och Alfred svarar som han alltid gör:
-"Tror ja´ det! Du och ja´ Emil!"
Nu är det så att just idag är "Alfred" är bakfull som en örn. Han gick och lade sig klockan fem och vaknade för en halvtimme sedan. Han stinker och det har alla flinande påpekat bakom scen, inklusive "Emil" (som egentligen är tolv och heter Viktor. Jag avstår dock från att hänga ut "Alfred" här. Men vi är kompisar på Fejan!). Förmodligen kommer barnen längst fram att känna lukten.
Svensk ljuvlig sommardag, Astrid Lindgrens karaktärer, fantasifull inramning. Och så kommer den där fina scenen, alla i publiken kan replikerna sedan barnsben. Emil och Alfred sitter på "bryggan" som sticker ut från scenkanten, "fiskar" och dinglar med benen. Emil ser kärleksfullt på sin Alfred:
-"Du och ja´, Alfred!"
-"Tror du, ja!..."
Alfred inser sitt misstag, att alla har hört och han börjar hastigt om:
-"...öh...Tror ja´det! Du och ja´, Emil!"
Men det hade liksom inte en rätta klangen.

söndag 29 juni 2008

Duschslangen har läckt sedan vi flyttade in



Därför åkte Filmstjärnan och Femåringen iväg en sväng idag, för att köpa en packning. De kom hem med ett badkar.

Träumdeutung, jemand?

Ni som tycker det är tråkigt att läsa om folks drömmar kan sluta läsa det här. Men Erika, du ska veta att du är med;)...

Peter Barlach har beskyllt mig för att ha en hang-up/crush/snudd på stalkingförhållande till Erika Hrnbom och jag har inte funnit tillräckligt bra argument emot.
Men nu får han också akta sig, Barlach. Likaså Lagerström.

Jag, Lagerström och Peter var i natt inbjudna till Erikas och hans fru/flickvän/fästmö S lantställe på stort kalas. Jag och Lagerström hade normalt helgbagage - Peter B däremot, hade tagit fram sin dubbelgångare ur frysen. Något som han plägade göra vid speciella tillfällen. Det var ett lik efter en person som levt på 1600-talet och hetat Bertram Barrland och som verkligen såg ut precis som Peter själv. Peter hade forskat reda på honom, grävt upp och tagit hem honom. Bertram var klädd i stereotyp-Shakespearekläder av sammet i svenska färgerna med hatt och plym samt en luta. Som en stor skyltdocka bar Peter honom under armen. Det var ju fest! Tricket med Bertram var att han vaknade och började spela låtar om man doppade honom i vatten. Lite som en levande speldosa med döda ögon. Men man fick inte doppa Bertrams huvud, fick han vatten i lungorna vaknade han på riktigt.

Lantstället var nästan övervuxet och överallt var vita tyger svepta som draperier och gardiner. Mycket sparsamt möblerat. Ett överdåd av torkade blommor överallt, en damm vid uteplatsen av gammal skiffersten och romance av det allra mest engelska slaget. Erika & S tog tjusigt emot som en lord & lady och vi bjöds till bords. Även maten var märkligt nog av eternellkvalitet, torkad alltså, men smakade bra.

Efter maten doppade Peter Bertram i dammen så att han skulle underhålla oss. Peter slant, Bertrams huvud hamnade under vatten och han vaknade hostande till liv. Ögonen fick glans och glimt, kinderna färg och han började spela, naturligtvis mycket bättre än när han varit "speldosa". Peter var missnöjd. Nu fanns det ju två trubadurer som såg likadana ut och hette likartat. Tänk om Barrland skulle sno publik från Barlach? Lagerström och jag visste på råd. Lagerström gav Barrland sin mobiltelefon med handsfree till båda öronen. Barrland gick glatt med på detta, "vicken lustiger liten sak" (eftersom han givetvis talade på fördoms-1600talska) och jag fick sticka in på dasset (torrklosett men ändå inomhus och med samma vita tyger och torkade blommor) med min mobil och smsa Barlachs nummer till Lagerströms mobil, nu i örona på Barrland som inte (såklart inte, han var ju från 1600-talet) tålde det. Hela hans livsbejakande personlighet och kraft flög in i Barlach istället och 1600-talsgubben föll ihop i en hög.
Erika
och S föreslog vi skulle gräva ned honom i komposten. Sagt och gjort. Hatten fick vila överst. Det var fin och respektfull stämning (vilket var schysst, vi hade ju trots allt tagit kål på honom), vi sjöng och Barlach (som var rätt glad ändå att vara av med liket) greppade lutan - och fann sig sjungandes Barrlands låtar. Glatt överraskad över den nya repertoaren konserterade han för oss andra och den trevliga festen fortsatte. Drömmen slutade.

Jag vaknade renad, nöjd och glad. Så till den milda grad faktiskt, att jag till frukost mosade två kokta ägg och blandade med knaperbacon, lite av stekflottet, broccoli, schalottenlök och hackad dill. Till detta naturell yoghurt med blåbär & hasselnötter samt det obligatoriska kaffet, idag en cappuccino.
Som ett slags hälsning till matdivan Barlach som jag haft så roligt med under natten.

lördag 28 juni 2008

Lillkillen gör en Lisabet

Det var en härlig lördagsförmiddag i trädgården. Filmstjärnan grävde i sitt eviga grönsaksland. Jag klippte rosorna och småpratade med ongarna som efter gnat och gnäll hade följt med ut i trädgården för att leka ute istället för att spela på datorn. Femåringen spexade och petade upp ett vinbär i ena näsborren och fräste ut det så det flög. Lillkillen rantade runt och åt smultronkart. Femåringen satte igång att göra "sursoppa" på vatten och smuts samt omogna smultron, hallon och vinbär. Det bar emot att se bären gå åt pipan - men, vi svalde det för det faktum att de följt med ut och nu faktiskt gjorde som vi sagt: "Hitta på nåt kul utomhus!"
Efter en stund började Lillkillen gallhojta:
"Pappaaa! Aaaj!!"
Filmstjärnan sprang dit. Lillkillen viftade med handen i ansiktet.
"Aj. Ta bort det!"
"Vadå?"
Lillkillen tog sig åt näsan.
"Smultron. Aj!"
"Har du ett SMULTRON i näsan?"
"...aj..."
Vi försökte, men det var lögn i havet. Han sprallade ju så in i helvete och vet ni, smultronkart är stenhårda.

Jag och Lillkillen åkte till Partille jourcentral. Inte tror man att det behövs tre vuxna för att klara av en tvååring, men jodå - Lillis är en trooper! Förmodligen har jag traumatiserat honom för evigt - jag var ju den som höll hårdast. Men, jag hade lenast röst och pratade med honom hela tiden.
Doktorn var en fullblodsidiot som blev irriterad på att Lillkillen skrek och gjorde massivt motstånd när han kom med sin sugslang. Och - get this (nu är det tantvarning) - "doktorn" hade: Långt lockigt hår, ingen namnskylt, presenterade sig inte, hade ingen läkarrock utan jeans & "hipp" tisha. Jag trodde han var patient först, enda ledtråden till att han var doktor var ett stetoskop slängt runt halsen som vore det en accessoar, och så var han sådär hajtand-i-läderhalsband-vältränad. Tror ni han klarade av ett simpelt näs-smultron? Näpp!
Han remitterade oss till Östra Sjukhusets Barnakut.
På pin kiv, tror jag nu i efterhand, eftersom vi väl framkomna och färdigköade där blev hänvisade till Sahlgrenska, Öron-Näsa-Hals, inne i stan.
På vägen somnade såklart Lillkillen i bilen. Han sov när jag lastade över honom i vagnen, fortsatte sova när vi fick komma in till doktorn men vaknade brutalt när doktorn (en riktig, den här gången) körde in den där lustiga lilla pincetten, som på ett fiffigt sätt kan både bända upp och knipa tag i saker samtidigt, i kranen på honom.
Även denna gång krävdes tre personer. Efter tre pincettomgångar, en sugslangsförsök och två pincettvändor till gick det. Och detta tack vare Lillkillen själv! Han hade fått loss en fot som fäktade till doktorns arm så att doktorn råkade peta smultronet så långt bak i näsan på honom att det trillade ned i svalget. Och jag såg på Lillkillens min att cocktailen på snor, blod och sursmultron han plötsligt fick i munnen väl inte var så himla hejsan. Men nu var det borta, och han hade varit såå duktig och det sade jag åt honom.
"De färdit?" hulkade han förhoppningsfullt, fullständigt nedblodad, med klarröda snorbubblor i näsan och kinderna våta av tårar. Ja, det var färdigt.
När jag skulle tvätta av hans ansikte fick han syn på sig själv i spegeln och blev vettskrämd, vilket jag inte undrar på. Sedan åkte vi hem och pustade ut. I kväll fick jag "berätta smultronet" många gånger om, innan han somnade.

Koko bonusinfo: Det enda jag tänkte på under nästan hela dagen var det där Friends-avsnittet där Ross ska bli pappa men tvivlar på att han kommer att bli en bra far och så käkar Apan Marcel upp nåt crap och måste åka till sjukhuset. Ross vakar dag och natt. Andemeningen är givetvis att Ross ska förstå att han kommer att bli en god far, eftersom han tar så väl hand om sin apa.
Varför det snurrade i huvudet på mig måste man inte vara psykiater för att begripa.

Tillägg: Filmstjärnan meddelar att Doktorn sagt (Doktorn as in Shetlandsponnyns blivande man ) att pincetten har ett namn: Främmande kroppstång! Haha.

torsdag 26 juni 2008

Ett inlägg särskilt tillägnat Snokis

Stackars Snokis. Hon undgick döden med en hårsmån på midsommarafton, hon var Führer i ett tidigare liv, bilen är mos, tån är av och aldrig vinner hon på triss. Och hon jobbar i H-lan.



Vi har en kompis som skrapat fram 20 000 i 25 år, den fan. Häromdan ringde han och sa på den härliga fiiina dialekten man pratar ute på öarna här nere, där han är uppfödd:
"Dô, dô, dô?!" (="Du ,du, du?!" med klangen "vet du vad?!")
"Ja?" sa Filmstjärnan ivrigt
"...Plötsligt händer det."
Och lade på.

As.

Plus en och en halv liter fryst i en glassburk som man skedar upp i Proseccon efter behag!



Snacka om malligt Huskors!

Städning av tvättstugan...



...på Underbara Kooperativet i Stan är vår sista uppgift, den sista kroken som håller oss kvar i stan. Den har vi skullat göra sedan mitten på april. Separationsångest, någon? Sedan lämnar vi skeppet med tår i ögat, mod i barm och styr kosan mot...ännu ett kooperativ. Puh!

onsdag 25 juni 2008

Alldeles nyss, i SVT 2:



Karaktären Madde är allvarligt bekymrad över sin brors affärer.

TV-reklam

I kväll!
21.30!
I kanal 2!
Novellfilmen Sten för sten!

Där your personal Huskors gör en liten, men minnesvärd, insats som gravid & göteborsk dels syrra, dels fru till de båda respektive huvudpersonerna. Tycker hon själv i alla fall.

I Lugn och ro

Gå in på lyssna själv-funktionen på SRs hemsida och lyssna i efterhand på alla de redan sända avsnitten av Kristina Lugns program Allvarligt talat. Hon är så klok, hon inger sådant hopp och hennes Lugna eftertänksamhet får mig att vilja vara en bättre människa - vad nu det innebär. Jag tror banne mig hon är Messias återuppstånden. Blasfemi(nisti)skt, kanske - men så är jag inte religiös heller.

Jag är omåttligt fötjust i Pingu också

Ibland får man guldkorn på sin FunWall på Fejan. Vill ni se mer, sök på Panique au Village på Youtube.

Blodiga dagar

Godiva har flaggat på sin blogg för det här i sanning briljanta inlägget Jag uppmanar alla känsliga läsare att klicka på länken, i terapisyfte.

Snokis har hängt ut en slaktad älskling på bloggen. Också rätt läskiga bilder.

Stanna nu inte här. Klicka vidare, off you go!

tisdag 24 juni 2008

'Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över...'



SATC i mitt hjärta



Kör en stadsdag med delar av Hästgänget. Shetlandsponnyn ska köpa bröllopsskor, själv ska jag ha gummistövlar och en Panamahatt! Vi möter upp Islandshästen på Franska Bageriet och går loss. Araben ringde påpassligt och blev ytterligt avundsjuk. Skyll dig själv som flyttade till Stockholm, säger jag.

Apropå FRA

Alla dessa karlar skriver tänkvärt om saken här (från 17 juni) och här (23 juni).
Även om jag kan tycka att mobb-jämförelsen i det andra inlägget är att dra det hela ett snäpp för hårt. Vuxna, förtroendevalda ska ha råg i ryggen. Det är därför de sitter där.

Tillägg: Jag glömde länka i bloggtiteln i hastigheten igår, det var barn som vaknade. Det är gjort nu.

måndag 23 juni 2008

Heureka!



Huskorset - potatiståtens överman! Nästa gång ska jag filma och därmed rädda världen från skamlig tåtovisshet och sönderrivna potatispåsar för all framtid. Eller inte, eftersom det egentligen var löjligt enkelt (vilket jag hela tiden anat) och inget som behövt störa min heder på det larviga vis det gjort i säkert tio års tid. Nu blir det Blommig Falukörv och potatismos!

(tillägg: För nytillkomna )

Ignorance is bliss



Åskovädret som drog över Jonsered igår var det mäktigaste jag sett sedan jag var barn. Jag hör till de lyckliga som älskar oväder. Rädslan i kombination med fascinationen är bland det ballaste jag vet. Att det kan vara ordentligt farligt går inte in i skallen.
Livet fick plötsligt rymd.
Hela månaden majs alla kalas, jobbresor, grillkvällar, utflykter; junis nattgästbesök, studenter, dagisavslutningar, familjeweekender samt midsommar var bortskrubbad, barnen sov, saften stod och drog, köket var rent och vi har inga sociala åtaganden på två veckor.
Jag fick en kopp kanelte och en macka på Filmstjärnans knäckebröd med Blackyskinka, tomat, chèvre och basilika; vi lyssnade på Sommar och jävlar i havet vad det åskade.

söndag 22 juni 2008

Lystring! Geting-update!

Det funkade 9 gånger av 10 på midsommarafton!

Dagen efter, med saft och skinkmackor i kojan, funkade det inte alls.

Den blev god, så jag gör lite till.



...tre gånger så mycket till. En pava skall sparas till champagnecocktail på nyårsafton. Och folk undrar om jag 'inte saknar att bo i stan?'.

Jag gör saften, Kusin M & Filmstjärnan etiketterna.



Triathlon & love

Ironman. Mytomspunnet kraftprov. Folkfest. Idioti?
Distanserna i siffror:
Simning: 3,86 km
Cykling: 180 km
och avslutningsvis
Löpning: 42 195 meter, ett maraton.
I runda slängar 226 km.
Som att simma, cykla och ränna från Jonsered till Helsingborg. Starten går vid sju på morgonen, man är i mål runt fyrasnåret. Det gör ont. Man gråter. Skriker. Tvivlar. Skrattar. Kämpar. Som. FAN.
Varför utsätter man sig? Mandomsprov? Nja. Självbesegran (om det är ett ord)? Snarare det. Jag kände ingen, hade inte ens träffat någon, som gjort en Ironman. Jag skulle aldrig komma på tanken att göra det själv. Det har jag gjort nu. Inte kommit på tanken då, men träffat en person.
Underbara Kusin M är på besök med sin nya snubbe som hon är så kär i att klockorna stannar. Han är jättetrevlig, och jag med. Man vill ju göra ett gott intryck. Och är rätt mån om att han tar bra hand om´na. Och rätt nyfiken på´n.
Han var med i Kalmar förra året. Och är sugen på att göra det igen.
"Du har ju fött barn!" sa han "Klart att du klarar det. Allt sitter i huvudet."

Crazy MF.

fredag 20 juni 2008

Icke snåla med ansjovisen!



Min favorithögtid. Man kränga S.O.S. tills det spruta ur örona och dansa kring en stiliserad snorre om man är lagd åt det hållet. Ljus är himlen natten lång, man sitta med goda vänner och käfta, skratta och smutta lite på sin överblivna Skåne. Glad midsommar på er!

onsdag 18 juni 2008

Se men inte smaka.

Ännu en av tillvarons mysterier är - inte Norrskenet den här gången (Hej, jag kan inte riktigt hela min Falstaff Fakir men försöker gärna låtsas) - utan varför i hela friden DN slarvade bort Anna Bergenström vars mat dottern Fanny B fotograferade så snålvattnet droppade ner och förstörde trycksvärtan? Matdelen är numera synnerligen torr och trist och, som en vissen persiljekvist på toppen, ackompanjerad av erbarmligt fula foton.
Mat i tidningar ska vara porr. IMHO.

Den här har jag haft på nattduksbordet länge...

“Ta den bok du har närmast. Slå upp sidan 123. Skriv den sjätte, sjunde och åttonde meningen i din blogg.”
sa Suziluz för ett tag sedan.

Så ur den lysande "The Zombie Survival Guide" av Max Brooks med undertitieln "Complete protection from the living dead" citerar jag:
"4. WATCH YOUR ANCHOR LINE!: Too often, people feeling secure in their boat have stopped at night, dropped anchor, and dozed off. Some of these people have never awoke."
Varsågod och prova, om du har lust. (Inte ankra på natten om du är jagad av zombies alltså, utan att fortsätta utmaningen.)

Ketchupeffekten

V 34-35 ska Lillkillen inskolas på sitt nya dagis.
V34 ska Femåringen börja skolan.
Mitt augustiknäck äger rum fredag v 34 samt måndag & tisdag v 35.
Alldeles nyss fick jag att annat knäck på tre-fyra dagar - under v 34.
Filmstjärnan repterar heltid v 34-35, förmodligen delad dag (=10-15 & 19-22).

Hur gör folk?

Lördagen innan ska jag vara toastmaster på Shetlandsponnyns bröllop, men det ska ju bli kul.

Huskorset regredierar

"Stoppa in er själva i ett nötskal och blogga om vad ni skulle ge för fem olika order till omgivningen om ni kunde. Ju mer egoism, desto bättre!”

Ataharis uppmaning ger jag nu omvärlden fem order. Och de ser ut såhär:

1. Tänk som jag.
2. Tyck som jag.
3. Ha min humor.
4. Beundra mig.
5. Krama mig.

Följande personers order skulle jag uppskatta att få ta del av:
Moder Solo, Sparring, Godiva, Söderberg och Barlach.

måndag 16 juni 2008

Det är stumt idag.

Esbjörn Svensson är död.
Jag har inte ord.
Det har Sparring.

Som om GP-Sporten skulle mörka att Svennis kom hem för att träna IFK.

Härmed svarar jag s.l. som i en kommentar hävdar att allt inte är teater här i världen:

"Vi teatermänniskor har en tendens att tro att teatern är det viktigaste som finns, men när man umgås med folk utanför teatervärlden märker man att folk är intresserade av andra saker." skriver s.l.

Kära, kära s.l!
Förstår du att du förolämpar mig (och dig själv) med de orden?
Skulle jag inte veta att teater inte är det viktigaste som finns?
Teater är INGENTING.
Just därför kan det också vara ALLT.
mvh
Huskorset

Att förminska teatermänniskor genom att påpeka att "teater är inte allt" är en av de vanligaste härskarteknikerna jag vet för att sätta teaterfolk på plats. Teatermänniskor syns, hörs, tar plats och det är väl frustrerande om man själv inte förmår ta den plats man behöver. Då funkar det fint att ge oss dåligt samvete för detta - att vi ibland känner oss större än livet självt. Den övertygelsen är dessutom nödvändig för att vi överhuvudtaget ska våga oss upp på scenen med hjärtat i handen. Om den är sann eller inte är väl skitsamma, den är sann där och då, för mig och då vågar jag.
Det är världens bästa yrke, men baksidan av det är att det är mer regel än undantag att man behöver försvara sitt skratt, sin sorg, sin känslighet - t.o.m. för branschkollegor.
"Scenskolan förstör amatörer" (filmregissör)
"Jag gillar egentligen inte att jobba med skådisar" (regissör)
"Skådespelare är jobbiga." (teatertekniker)
Ska jag fortsätta? För exemplen är många fler. Sätt in rörmokare i citaten ovan och absurditeten framgår än tydligare. Jag uppmanar de skådespelare som läser det här att i kommentarsfältet oss delge liknande repliker!

Om man vill är precis ALLT teater. Du och ditt spel för din omvärld, vad är inte det?

Ryktet om tant Teaters död är betydligt överdrivet.
Hon kommer att överleva oss allihop.

Och en sak till s.l.: Måhända att anledningen var att teater inte är stort i Gbg, men i det här fallet är det egalt: Om en svensk världskänd människa, i vilken genre det vara må, kommer för att chefa över något i Gbg ÄR det, per definition, en stor nyhet. Att då som stadens huvudorgan - i den tidningsdel som den sortens nyheter är avsedda för - sätta den nyheten sist är inget annat än ett statement. Genomtänkt eller inte.
Jag vet att allt här i världen inte är teater - vad är det för argument? Det betyder inte att KULTUR-delen i GP inte ska rapportera om teater ur ett rimligt perspektiv. Det är tvärtom deras jobb.

lördag 14 juni 2008

Alla nio barnen sover. Nu blir det efterrätt...



Vit choklad/Rabarbercheesecake, jordgubbar skållade i mynta/kanel/balsamvinägersockerlag, vanliga färska jordgubbar (som inte syns på bilden, men ni vet väl hur sådana ser ut) och mitt bästa tant-knark: Sauternesvin. Det blir nog gott.

fredag 13 juni 2008

Alltså, jag blir så trött.

I kulturbilagan i gårdagens Göteborgs Posten står nyheten om att Lars Norén blir ny chef för Folkteatern sist bland kulturnyheterna. Undangömd strax före Guiden och Teknik/Trender. Det är både oerhört komiskt och samtidigt pinsamt patetiskt. Att teatern som konstform inte hör till GPs favoritsport har jag förstått sedan länge, men det här är ju löjligt.
På förstasidan finns en liten puff med sidanvisning, men på stora bilden ställs frågan "Kan våld vara ok?" och illustreras av teckningar av våld. Det syftar på en artikel om och ett ingående porträtt av en serietecknare, som visserligen är mycket intressant - men inte i paritet med den veritabla bomben "Norén chef för göteborgsk teater".
Att presskonferensen på Folkan var oerhört välbesökt (även om inte Norpan själv behagade närvara) visar att det här är en sak av riksintresse. Lars Ring gratulerar t.ex. Göteborg i sin SvD-krönika och öser beröm även över stadens övriga teaterchefer. Men GP lägger det sist, efter bokrecensionerna, efter bara rockrumpor från Hultsfred och efter "Soundtrack of our lives släpper ny skiva i september". Inte ett enda ord om det ens i den inledande krönikan.
Stolthet, någon? Glädje? Jante?

Skönt det är med lillsemester



Jag fick en bild per mms på Filmstjärnans "hotellrum". Varken toa, dusch eller fönster. När han ringde nyss för att säga godnatt hörde vi knappt varann, sedan bröts det. Han gick ut i korridoren för att pröva ringa igen (han behövde ju ändå slå en drill innan han kröp till kojs), det hjälpte inte. Ingen vidare täckning heller alltså. God natt.

En ovan men avgjort trevlig känsla...

...kommer sig av att jag verkar ha dragit in ett augustiknäck. En biroll (med ett namn!) i en novellfilm. Tre dagar, flera repliker och få eller inga stunder ur fokus/ med ryggen åt.

Korka upp champagnen!

torsdag 12 juni 2008

När Filmstjärnan är borta dansar Huskorset på planteringsbordet

Filmstjärnan har fått direktiv av överordnad att åka en dygnsnabbis till Stockholm för att ha viktiga möten och gå på viktig teater(!). Klockan halv tio sover äntligen ongarna och jag får gå ut och påta: Rycka lite kirskålsblad så deras jävla envisa rötter dör kvävningsdöden, spruta såpspritvatten på bladlössen (ny blandning, verkar funka, hurra), vattna, hata knotten och peta ner en planta eller två. Eller tre.


Vid förstukvisten ville jag ha lavendel och då fick jag det! För jag bestämde själv. Ain´t life grand? Tre plantor och några nedpetade smultronrevor - bless their little hearts för att de sprider sig och frodas som vore de ogräs. (Det är lite onödigt att klicka på just den här bilden, den blev inte så snygg som jag trodde. Såklart den inte blev när jag sket i att stajla den Alltså plocka bort verktyg och tända lykta och jobba med skärpa och sån´t.)

Gammalt hus ska väl stockrosor ha:


Vi får se om det blir fint med röda eller om det ser för tääskigt ut mot den redan rätt röa fasaden.
Och så hade jag också besök. I svartvinbärsbusken som är alldeles ny och som vi gullar med för att den ska överleva. Fast jag tog inte upp den på armen för att få fina bilder.


Har ingen aning om vad det är med den var stor som ett stort ekollon och lika brun och blank. Måhända blank för att den var blöt eftersom jag just vattnat. Vet någon? ÖversättarHelena?

Dagens 'GÖTT!'



Dels den grillade chiabattan, men allra mest ändå den snygga fickparkeringen jag gjorde med vår röda bil. Det gick så jädra slickt att jag fick beröm av sällskapet man skymtar ena baken på till vänster.

onsdag 11 juni 2008

En hel regnbåge av kul, alla nyanser.

Lars Norén och Ulrica Josephsson blir nya cheferFolkteatern i Göteborg.
Det är roligt på så många olika sätt.
Jag säger inte mer än hurra idag, det blir bäst så.
I min värld brukar teaterchefsbyten inte precis betyda att jag får jobb, snarare tvärtom - men hoppet är det sista som överger människan.
The show must go on.

tisdag 10 juni 2008

Det är Söderberg, jag och Rocky



Vi gillar körv.
(om man har problem att läsa väldigt små bokstäver kan man klicka på bilden)

När tillvarons spontansoundtrack funkar



Nordstan 10.17. I hissen ned från P-huset spelades 'Downtown' m Petula Clark. Filmade först, men det blev tydligen för långt för att mobilblogga hem om, tyckte min Ericsson - som jag annars är väldigt nöjd med .

Tillägg - kan ju inte länka från mobilen.

måndag 9 juni 2008

Fler i-landsproblem

Det trevliga med att vara inbjuden på massvis med kalas med underbart väder och trevliga människor säger sig självt. Efteråt vaknar man upp och märker att man tänkt att tvätt, mat, städ, plock och blogg liksom sköter sig själv. Så är det ju inte.
Snart blir det nog regn och då blir allt som vanligt igen. Eller inte, för att köra Mario Kart är ju en utmärkt sysselsättning när det regnar.

lördag 7 juni 2008

Kulturgärning på annorlunda nivå

Om ni inte läst En Man med ett skägg förut, så börja nu.
Serien som refererar Henning Sjöströms memoarer är av en jag-vet-inte-vart-jag-ska-ta-vägen-kaliber jag inte läst på år och da´r.

Sovdags. Nu vaknar fåglarna,

fredag 6 juni 2008

Skryt skryt skryt och ljuveligt är det!

Det är väl så, att med allt som prunkar utomhus, så blir bladpersiljan och krukkoriandern i köksfönstret lite bortglömda. Har inte varit tvärnoga med uppdateringen på månskensbonde-fronten, men nu drämmer jag istället in en rökare i krysset:
Det blir nypotatis till midsommar!


Sockerärtor, rabarber, gräslök, dill, bladpersilja, rosmarin & jordgubbar (båda utplanterade), div. salladssorter, frilandsgurka, morötter, bisarra mängder rädisor, schalottenlök och som sagt - potatis. I branschen skiljer vi på affärernas "färskpotatis" och "nypotatis" - som ska vara absolut max 12 timmar gammal, helst bara en kvart eller så, innan man bara precis gnuggat av det yttersta skalet och den kommer i grytan .


Tomater är törstiga. I hyllan står fyra sorters chili, paprika och physalis.


Herr Gurka är också törstig. Han har väl dansat en del.

Chocolate cherry heter den här tomaten. Vi har även Moneymaker, Gardeners Delight, Black Russian, Tigrella och Gul pärontomat.

Det fanns en gång en trubadur som tvivlade. Han hade inte räknat med Filmstjärnans DAMP. För det är faktiskt mest han som odlat. Men blomstren är mina, även om han är snäll och vattnar då och då. Vi avslutar med Drottningen och hennes hovdamer:

Gu' va' de' e' härlitt med färska krydder i maten!



Den där Torgny, va?



På Övre Fogelbergsgatan i Göteborg ligger några tolvvåningsfunkiskåkar. Första gången jag såg dem tyckte jag de var grymt fula, men they grew on me och jag började gilla dem mer och mer. Jag fick höra av jag-minns-inte-vem att de dessutom var väldigt fina inuti.
Ikväll var jag på besök i en av lägenheterna och jag fick se att det var sant. I just det huset (som var det första av husen som uppfördes) valde arkitekten Nils Einar Eriksson specifikt ut detaljerna i inredningen. Detta blev givetvis alldeles för dyrt upptäckte man och därför finns följande fantasmer (bl.a.) inte i resten av husen: Ovanligt vackert ådrad parkett, utvald planka för planka, i nästan hela lägenheten; en otrolig fönstervägg - med rutflätad rotting mellan dubbla glas - som delar av hallen från vardagsrummet där en inbjudande öppen spis garanterar hemtrevnad. Jag låter som en extraknäckande Ernst Brunner, jag vet, men det var en upplevelse. Förmodligen spelade detta konstverk (ca 2x4 m) som välkomnade nere i porten en viss roll i min förundran:


Texten under lyder:
"Människorna bygger med stenar och de se ej att var och en av deras gester när de lägger stenen i bruket åtföljes av en gestskugga som lägger en stenskugga i en murbruksskugga och det är skuggbygget som betyder något" säger Jean Giono. -"Det ligger en djup sanning i dessa ord. Våra tankar, känslor, minnen och förhoppningar besjäla tingen omkring oss. Människan känner vänlighet utströmma från de träd och buskar och blommor, från de stolar och bord som hon älskar. Tillvaron har mer än tre dimensioner."
Torgny Segerstedt 20/12 1944.
Om man inte känner till vem Torgny Segerstedt var, kan man läsa lite här. Eller bara bli påmind om att hans Göteborgs Handels och Sjöfartstidning stod ganska ensam som kritisk till Hitler och hans bravader på den tid det begav sig.
Torgny var grym.

torsdag 5 juni 2008

Har dom inget av hans eget gamla kvar i nåt hörn?

Min far har varit blodgivare sedan han var gammal nog att få vara det, jag tror det var vid femton års ålder (kring 1950). Det drygade ut kassan till att omfatta biobesök när han flyttat hemifrån som fjortonåring. När man ger, ger man 473 ml vill jag minnas. Han är med i 100-klubben sedan många, många år. Undrar hur många liter han bidragit med totalt?
Men nu är han sjuk, och ger såklart inte blod. Han skulle tvärtom behöva lite själv, han hade 42 i blodvärde i förrgår. Normalt Hb är 100-120.
Tre liter behövs, sa doktorn. Sex påsar. Men det finns inte tillräckligt, inte i hela Skåne. Hans blodgrupp hör till de ovanligare. Så det har verkligen varit väldigt bra att han givit blod i alla år, men nog är det ironiskt.

En man och hans handväska



Filmstjärnan behövde sandaler till gårdagens firning av Lillsvågerns studentexamen. Ett par bruna inhandlades, men det visade det sig att de inte alls matchade resten av den tänkta outfiten. Så det blev ny grårandig skjorta och nya bruna shorts istället. I linne. En stråhatt på det och I married Rikard Hobert.

måndag 2 juni 2008

Huskorset tipsar



Hur bli av med getingarna vid sommarens fikabord?
Jo: Sitt lugnt stilla, utförandes ovan illustrerade rörelse. Då blir de förvirrade och flyger iväg.
Dagsens sanning.

söndag 1 juni 2008

Rubricera som comedy

Jag önskar så att någon kunde på Youtube lägga ut klippet från SVTs KOBRA för några veckor sedan, där Stockholms Stadsteaters chef Benny Fredriksson med tvärsäker blick och skarpa gester meddelar att:
"Den dagen jag blir spekulativ - då är det slut!"
Please?