Triathlon & love

Ironman. Mytomspunnet kraftprov. Folkfest. Idioti?
Distanserna i siffror:
Simning: 3,86 km
Cykling: 180 km
och avslutningsvis
Löpning: 42 195 meter, ett maraton.
I runda slängar 226 km.
Som att simma, cykla och ränna från Jonsered till Helsingborg. Starten går vid sju på morgonen, man är i mål runt fyrasnåret. Det gör ont. Man gråter. Skriker. Tvivlar. Skrattar. Kämpar. Som. FAN.
Varför utsätter man sig? Mandomsprov? Nja. Självbesegran (om det är ett ord)? Snarare det. Jag kände ingen, hade inte ens träffat någon, som gjort en Ironman. Jag skulle aldrig komma på tanken att göra det själv. Det har jag gjort nu. Inte kommit på tanken då, men träffat en person.
Underbara Kusin M är på besök med sin nya snubbe som hon är så kär i att klockorna stannar. Han är jättetrevlig, och jag med. Man vill ju göra ett gott intryck. Och är rätt mån om att han tar bra hand om´na. Och rätt nyfiken på´n.
Han var med i Kalmar förra året. Och är sugen på att göra det igen.
"Du har ju fött barn!" sa han "Klart att du klarar det. Allt sitter i huvudet."

Crazy MF.