Träumdeutung, jemand?

Ni som tycker det är tråkigt att läsa om folks drömmar kan sluta läsa det här. Men Erika, du ska veta att du är med;)...

Peter Barlach har beskyllt mig för att ha en hang-up/crush/snudd på stalkingförhållande till Erika Hrnbom och jag har inte funnit tillräckligt bra argument emot.
Men nu får han också akta sig, Barlach. Likaså Lagerström.

Jag, Lagerström och Peter var i natt inbjudna till Erikas och hans fru/flickvän/fästmö S lantställe på stort kalas. Jag och Lagerström hade normalt helgbagage - Peter B däremot, hade tagit fram sin dubbelgångare ur frysen. Något som han plägade göra vid speciella tillfällen. Det var ett lik efter en person som levt på 1600-talet och hetat Bertram Barrland och som verkligen såg ut precis som Peter själv. Peter hade forskat reda på honom, grävt upp och tagit hem honom. Bertram var klädd i stereotyp-Shakespearekläder av sammet i svenska färgerna med hatt och plym samt en luta. Som en stor skyltdocka bar Peter honom under armen. Det var ju fest! Tricket med Bertram var att han vaknade och började spela låtar om man doppade honom i vatten. Lite som en levande speldosa med döda ögon. Men man fick inte doppa Bertrams huvud, fick han vatten i lungorna vaknade han på riktigt.

Lantstället var nästan övervuxet och överallt var vita tyger svepta som draperier och gardiner. Mycket sparsamt möblerat. Ett överdåd av torkade blommor överallt, en damm vid uteplatsen av gammal skiffersten och romance av det allra mest engelska slaget. Erika & S tog tjusigt emot som en lord & lady och vi bjöds till bords. Även maten var märkligt nog av eternellkvalitet, torkad alltså, men smakade bra.

Efter maten doppade Peter Bertram i dammen så att han skulle underhålla oss. Peter slant, Bertrams huvud hamnade under vatten och han vaknade hostande till liv. Ögonen fick glans och glimt, kinderna färg och han började spela, naturligtvis mycket bättre än när han varit "speldosa". Peter var missnöjd. Nu fanns det ju två trubadurer som såg likadana ut och hette likartat. Tänk om Barrland skulle sno publik från Barlach? Lagerström och jag visste på råd. Lagerström gav Barrland sin mobiltelefon med handsfree till båda öronen. Barrland gick glatt med på detta, "vicken lustiger liten sak" (eftersom han givetvis talade på fördoms-1600talska) och jag fick sticka in på dasset (torrklosett men ändå inomhus och med samma vita tyger och torkade blommor) med min mobil och smsa Barlachs nummer till Lagerströms mobil, nu i örona på Barrland som inte (såklart inte, han var ju från 1600-talet) tålde det. Hela hans livsbejakande personlighet och kraft flög in i Barlach istället och 1600-talsgubben föll ihop i en hög.
Erika och S föreslog vi skulle gräva ned honom i komposten. Sagt och gjort. Hatten fick vila överst. Det var fin och respektfull stämning (vilket var schysst, vi hade ju trots allt tagit kål på honom), vi sjöng och Barlach (som var rätt glad ändå att vara av med liket) greppade lutan - och fann sig sjungandes Barrlands låtar. Glatt överraskad över den nya repertoaren konserterade han för oss andra och den trevliga festen fortsatte. Drömmen slutade.

Jag vaknade renad, nöjd och glad. Så till den milda grad faktiskt, att jag till frukost mosade två kokta ägg och blandade med knaperbacon, lite av stekflottet, broccoli, schalottenlök och hackad dill. Till detta naturell yoghurt med blåbär & hasselnötter samt det obligatoriska kaffet, idag en cappuccino.
Som ett slags hälsning till matdivan Barlach som jag haft så roligt med under natten.