söndag 30 mars 2008

Kass i kistan - med med a mintyfresh breath!

Lillkillens diet de senaste två dagarna har bestått av russin, cashewnötter och barntandkräm.

Läs Kloke Conny!

Den borgerliga kulturpolitiken slår och sparkar åt olika håll. Mest neråt. Att vara frilansande kulturarbetare kan vara fruktansvärt svårt idag, eftersom man är så maktlös gentemot politiker och deras till synes godtyckliga slevslängar.
Min gamle klasskamrat från Skara Skolscen har en fri teatergrupp.
Och han är fly förbannad.

lördag 29 mars 2008

Stickan rular



Är, liksom Söderberg, i gardinshoppartagen. Det kostade, vill jag lova. Men vi hade sparat. Och om det inte svidit i spargrisens mage nu, hade det svidit på hornhinnan tills helvetet frös - man ska ju titta på eländet vareviga dag och vill inte behöva tänka:

"Ja, just, ja - dom tog vi för att dom var billigare än dom vi egentligen ville ha."

Den Dag som idag är.

DenDärDag är en person jag nämnt någon gång.
Han är rolig. Och modig. Vilket man inte tror när man ser honom!

En dåvarande slavisk teaterchef någonstans i Sverige behandlade folk lite hur som helst och kallade honom konsekvent för Dan under en period. DenDärDag lämnade det okommenterat. Tills en dag, när det kommit till chefens kännedom att DenDärDag hade bestämt sig för att sluta på teatern och uppsöka nya djärva mål. Chefen ville ha kvar DenDärDag, så han ropade efter honom i korridoren en dag, efter avslutad gemensam repetition:
-"Dan! Dan!"
DenDärDag stannar. Suckar. Och vänder sig om med hela den trötthet som är en naturlig och underbar del av hans väsen. Han vet att chefen vill ha kvar honom. Med rösten drypande av förakt möter han chefens blick och artikulerar, oerhört tydligt och med magstöd, sin alldeles egna slutkonsonant:
"G! "
"Ferlåt?"
"G! Jag heter Daaa-
G!"
Varpå chefen ler lite och säger:
"Ja?"
DenDärDag vände och gick och kom aldrig mer igen.

För en tid sedan castades det till en svensk film där Micke P, Lena E, Jakob E och Maria L skulle spela huvudrollerna. Rollsättaren ringde till DenDärDag och ville gärna ha med honom.

"Tack, men med den fantasifulla castingen får du ringa någon annan."
Sa DenDärDag och lade på.
Modig, som sagt.

Om att finna sin nisch

Min karriär är inte lam, möjligtvis en aning låghalt.
Men i vår ska jag jobba med i tre olika filmer, vilket ska bli jättekul.
Jag ska vara sjuksköterska.
I alla tre.

torsdag 27 mars 2008

Men nästa år blir det väl nya hus...


Vårt hus är så fint att mäklaren använder det i sin "kolla-vilka-hus-vi-sålde-förra-året"-annons.

Det känns bra på ett sätt - ungefär som när Femåringen får beröm för sin kompisanda vid vårsamtalet på dagis. Då har vi varit bra föräldrar, vi får kvitto.

På ett annat sätt känns det inte så bra. Ska huset aldrig bli vårt, liksom? Har mäklaren obegränsad tillgång till bilderna? Hur länge?

Det finns alltså ett slags reklamkontrakt inskrivet i köpekontraktet. Det hade jag aldrig kunnat förutse, trots att jag läste det finstilta aldrig så noga.

tisdag 25 mars 2008

Inte sant?

Homoerotik och heteronormativitet i en härlig kombo

Det blev ju en våffla till framåt natten...


...som jag bara var tvungen att "blogga hem om" (som Barlach brukar säga).

Vårfrudagen

Mormor kunde såklart inte åka bil hem till Skåne idag p.g.a. snön.
Femåringen skulle inte till dagis för att han varit sjuk.
Det allmänna trafikkaoset gjorde att det inte fanns på kartan att köra Lillkillen till dagis idag, som vi tänkt - eftersom vi siktat på att lasta ur lastbil hela dagen.
Det var bara att hacka i sig och sätta igång. Det var tur att Mormor var här. Hon tog kidsen.


Förmiddagen ägnades åt att skotta gångar och hacka fram grusgånggrus att sanda trappor och gångar med. En gång till Lillstugan, en till vedbon&snickarbon, en till källaren och en till grinden.
När vi var klara med det var vi ganska trötta. Då skulle vi börja bära.
Som av en händelse kom Inspicienten och Dess Hustru spankulerande på snöpromenad och de bara satte igång att bära grejor. Utan prut, och strax därpå kom deras son, Barnens Favorit, som högg i han med.


Underbara människor! Jag tror inte på Gud, jag tror på Inspicienten, Sonen och Dess Heliga Hustru.

Mitt i alltihopa kom ett blomsterbud med en begravningsbukett som skulle till den fram till kl 14.00 stängda Missionskyrkan tvärsöver gatan. Hon undrade om hon kunde få lägga den inne hos oss och om vi kunde gå över med buketten kl 14.00? Jovisst, sa vi.


"Då ska ni få några blommor som tack för hjälpen" sa hon rart. "Har ni en låg glasskål med lite vatten?"
Det komiska i att vi bar och slet och svettades och fick avbryta detta för att leta reda på en låg glasskål åt en okänd dam att arrangera lite blommor i, insåg hon nog inte. Men det blev fint:


Det är klart nu. Jag kan knappt tro det. Vi är färdiga! Och hann t.o.m åka och slänga skräpet på tippen, lämna tillbaka lastbilen och fixa en pava whisky och några flaskor vin som tack för hjälpen.
Sedan vill man ju hålla lite på traditionerna också. Våfflor med sötbärssylt som kokades av Kusin M på självaste Rosentorp i somras - dagen till ära.


Nu ska jag sova en vecka.

måndag 24 mars 2008

Aldrig har ett glas Grahams Late Bottled Vintage suttit bättre.

Ett av tecknen på att man börjar bli vuxen på riktigt är att man har svårt att skilja årgångarna på storhelgerna åt:
"Var det den julen vi var i Skåne?"
"Nej, då var vi hemma, för jag var höggravid"
"Nej, för det var när Femåringen låg i magen."
"Nej, för då var vi..."

Vår "påsken 2008" kommer att gå till historien som:

"Jaaaaa visst ja, det var då vi hade vår allra sista helgstädning på Underbara Kooperativet i Stan, jag låste mig ute och vi skulle ha påskmiddag med Inspicienten m familj och Femåringen fick först sin sjunde feberkramp och sedan vinterkräkan, både Gudmor Araben och Mormor kom på besök på påskdagen och vi var tvungna att åka och tömma Rosentorp-sommarpörtet vid Vänern på annandagen, mitt i värsta snöovädret, hyrd lastbil med usla vinterdäck och när vi lastade & städade ur stugan - utan värme & rinnande vatten - och det snöade lovikkavanteflingor stod granngubben (vars föräldrar troligen är syskon) bredvid med händerna på ryggen och sa:
"Di sajer att de´ snöar möcket i Halland."

och
"Ja, ja´ sajer de´ ä ente klokt så möcket skräp en samlar på sig när en s´a flötta, så de´ kan en alri´tro".

och sedan kom vi inte uppför backen, lastbilsfan bara gled och Skärgårdsdoktor-godsägaren fick komma och dra upp oss till stora vägen med sin Range Rover och det tog två timmar att köra mellan Alingsås och Jonsered (mot vanliga 35 min) i vansinnes-snöglopp och glidande lastbilar och fanskap. När vi kom hem fick vi skotta oss in i trädgården och fram till förstukvisten - deeeet var påsken 2008, ja. "

I morgon ska vi lasta ur lastbilshelvetet också. När det kommit två dm snö till.

söndag 23 mars 2008

Sjunde gången

Första gången Femåringen fick feberkramp var han två och ett halvt. Det hampade sig så att varken jag eller Filmstjärnan var hemma den kvällen, jag spelade föreställning i Uddevalla och Filmstjärnan hade kommit över en åtrådd biljett till Eddie Izzards show på Lorensbergsteatern.
Den kom som en blixt från klar himmel, Tvååringen/Femåringen var inte ens hängig när jag åkte hemifrån. Barnvakten var en underbar 23-åring som både kände till att det fanns något dylikt (vilket inte barnets föräldrar gjorde), handlade rådigt och ringde ambulans. Som tur var, var Eddie försenad 20 min, så Filmstjärnan stod med Fiskar-ståupparn och tog en vänt-öl i baren och hade alltså inte stängt av sin mobil än.

"Bli inte rädd nu, men jag har ringt ambulans för Tvååringen har fått en feberkramp"

Filmstjärnan älgade såklart ut och skaffade taxi (Fiskar-ståupparn ringde en polare och sålde biljetten på två röda, den darlingen) och när jag satte på mobilen efter föreställningen hade jag tre meddelanden från Filmstjärnan:

* Ett på väg hem i taxi.
* Ett när han åkte med i ambulansen in till sjukan.
* Ett när de fått ett rum på Östras barnakut.

Graden av hysteri i rösten sjönk för varje gång.

Jag blev körd till sjukhuset av min samåkningskollega. Sträckan Uddevalla - Östra sjukhuset i Gbg tar ungefär en timma att köra. Det var moders-purgatorio hela vägen.
Tvååringen sov djupt när jag kom fram och när doktorn kom efter ytterligare två timmar sa han att allt var normalt och att vi inte behövde ligga kvar, eftersom vi själva inte varit vittnen till anfallet. (!)

Sedan dess har Femåringen haft fem anfall till. Tre gånger har han åkt ambulans. En gång åkte vi in själva. Eftersom vi dels har lärt oss hur man känner igen symptomen och dels givit honom medicin så fort han fått över 38 grader, har vi varje gång kunnat häva anfallen innan det gått så långt som till kramper (= In i duschen ögonaböj och duscha svalt, inte kallt, för att hjälpa kroppen få ner febern och så en supp a.s.a.p. samt se till att han kan svara på enkla frågor innan han somnar - för det gör man som en sten efteråt). De sista två gångerna har vi inte ens åkt in.
Han har varit inne på stor undersökning: Scanning och sömnkoll med elektroder på huvudet och grejor, och inget är onormalt. Det kommer att växa bort vid fem år, sa de på barnneurologen. Senaste gången fick han för ett och ett halv år sedan och vi trodde att han inte kunde få dem längre.

Det kunde han och fy satan vad det är hemskt att hålla i sitt blåa, krampande, rosslande barn som med ögonvitorna vända mot taket inte andas i en dusch mitt i natten.
Ambulansen kom, men vi åkte inte in.

Hommage à Godiva

Fast med mobilkamera och utan stativ.

fredag 21 mars 2008

Huskorsets Pinkthursday Night Out

Hästgänget hade en av sina sällsynta reunions igår. Vi kallar oss också Team Rosa sedan Arabens dåvarande (och måhända smått avundsjuka) pojkvän döpte oss till detta back in ´94.
Och när "Oh lala" - en burlesque-klubb igår öppnade filial i en grotta i Bellevue och kvällens tema var "Oh lala goes PINK!" - vad var då naturligare än att Teamet efter en rosa uppvärmning (med skärt bubbel, körsbärsöl & skumsvampar) skakade rumpa just i denna grotta? Nothing, I tell you!
Jag (Ardennern), Araben , Fuxen, Shetlandsponnyn och t.o.m. Det Engelska Fullblodet och Skimmeln var på plats (de sisnämnda bor annars i Malmö och Nice nu för tiden)(Vi saknade tyvärr Nordsvensken, Halvblodet och Islandhästen).

Jag har inte haft så roligt på klubb på länge (betänk då hur ofta jag faktiskt går på klubb i dessa tider)! Fantastisk stämning: Glada, trevliga & öppna människor, burlesque-cabaret och ett brett spektra av olika rosa nyanser. Det var teatermasker, jazzorkester, spådam, myshörnor, rökrum!!!, sockervadd och en massa good ol´unclean fun!
(Eftersom jag inte lyckas rotera bilderna i datorn är några vridna ett kvarts varv, men det får ni leva med.)
I give you:

Rökrummet:
Den ämabla Ms Lilly de Luxe :Herr & Fru Pink tar igen sig:
Lena B och Transorna (låter som en bok av Pija Lindenbaum):
En rosa korv:
En fantastisk Mantant i kjol, blus och midjeväska i filt med langettstygn (som inte syns på bilden):Dessutom råkade vi på vår föreläsare (!)(t.h.) från back in ´94:
Fyra flickor så fina som franska praliner (tyvärr blev helbilden kass, de var så imponerande genomförda i sina toiletter):Och så min favorit - Eddie:
Minnen från Fjolljollen i början på nittiotalet fladdrade om örona och jag svävar fortfarande på på små - just det - rosa moln. Vilken kväll!!!

Nu kan jag ta mig an virusträsket med nya krafter. För det var naturligvis inte scharlakansfeber han hade, Femåringen. Det var den mänskliga formen av Mul-och klövsjuka.

"Jag har inget forum!"

skrek han när jag meddelade att jag tänkte blogga om baristamjölken.

Och det var lite orättvist, det säger ju sig själv att hans hjärna inte startat upp än.
Han hade ju inte fått kaffe.

"Kan man ha Baristamjölk i kaffet?"

Ibland när jag ska lyxa till det med min Supergiada ser jag till att det handlas hem s.k. Baristamjölk. Det är mjölk som är specialfixad med extra mjölkprotein och med annan fettprocent är de vanliga sorterna. Detta för att det ska bli så krämigt skum som möjligt när man ångar på sin latte. Ja, det är lite fjolligt, men det är lite kul också. Det hör till saken att Filmstjärnan inte gillar latte och tjafs. Han vill ha brygg-.

I morse var lättmjölken slut när han skulle ha i sitt bryggkaffe.

Hur tänkte han där?

torsdag 20 mars 2008

Fan. Och Femåringen visar tecken på scharlakansfeber... Glad Påsk!

Jag tog mig för pannan och kved där jag stod, på trottoaren utanför Kooperativet i stan med enbart bilnycklarna i handen.
Flashback:
Jag var i full gång med veckostädningen och skulle bara lägga på bilen lite till. På väg ut tog jag ordentligt med nycklarna till den med snäpplås utrustade, självstängande ytterdörren. Jag gick bort och köpte en p-lapp och kom tillbaka och kom på att jag glömt själva bilnycklarna. I kapprummet lägger jag storknippan i jackfickan, plockar upp bilnyckeln och går ut och lägger in p-lappen och låser bilen.

Det blev till att åka hem till Jonsered, utan jacka, väska och med halva städningen kvar som vi ville ha gjort innan helgen startar på allvar. Dessutom var det fyra andra skitsaker som inte kommer till stånd p.g.a. detta som jag inte listar för de är så trååååkiga men det är asirriterande att de inte blir av.

Men vin hade jag köpt. Triss i Alsace:


Filmstjärnan stod i köket och ville gissa priset medan jag var upptagen med annat. Han trodde inte jag såg att han tjyvkikade på kvittot hela tiden. Så jäkla dålig skådis, va.

Det var bättre förr



Undrar varifrån de fick idén?

onsdag 19 mars 2008

Man kan visa vad som helst med siffror

Jag googlade lite i morse och fick 57400 träffar på "frånvarande fäder" och 7480 träffar på "frånvarande mödrar".

57400.
7480.

Vad betyder det tror ni?

tisdag 18 mars 2008

...än ett rent helvete.

Freudian slip there, Holm?

En kort debatt med Frida Johansson Metso, liberala ungdomsförbundets ordförande, och Stefan Holm i P1 morgon (lyssna under rubriken "Moraliskt rätt"). Den där FJM får man se upp med hon erbjöd sig att avgå om SH inte sticker till Kina. Jag är väl inte vidare liberal av mig, men det är roligt med folk som sticker ut hakan så till den milda grad för vad de tror på.
Nåväl:
FJM tycker att SH borde bojkotta OS och inte hoppa omkring på arenor där folk har mördats.
OS-arenan är nybyggd, knappt ens färdig och har alltså inte använts till folkmord, kontrar SH och tillägger:

"Ingen har mördats där än."

"
än", Stefan?
"än"
?
"ÄN" ???

Jag hade inga synpunkter förut på huruvida Stefan Holm åker till Kina eller inte. Det kan ni hoppa upp och klappa er på att jag har nu.

söndag 16 mars 2008

Hemresa


Att resa tvärs igenom landet med två ongar och en Filmstjärna kräver sin planering. Det var en oerhörd missräkning, det där med Vida Vättern. Jag var rädd att vi var utlämnade åt Vägkrogsgudarnas godtycke för all framtid - men så skrider Erika in i handlingen och tipsar i andanom om Sjögestad - Sveriges äldsta motell:

"Fantastiskt motell med välbevarad femtiotalsinredning. Det enda motellet i Sverige av klassisk amerikamodell (litet rum med egen ingång och p-plats direkt utanför, klicka på "rum"). Personalen består av stadiga servitriser som talar bred östgötska och serverar brunsås ur stadshotellsnipor. " skrev han.

Det var precis så.


Plus att det utanför fanns en lekplats (med k-märkningsvarning) för bilstillasittarspralliga barnaben att röja loss på. Lillkillen svajade upp på den icke-EU-godkända rutschkanan innan jag hann reagera, men givetvis klarade han det galant.


Pannbiffarna var hemsmackade, serverades med ovan nämnda brunsås i ovan nämnda snipor och
- jag skojar inte - hemlagade (för var finns sådana att köpa?) ingefärspäron. Bild saknas för jag var så hungrig att jag inte kunde hålla mig.

Man kunde köpa glass och kvällstidningar och läsa "Sanningen om Björn Gustafsson - Vännerna berättar". Filmstjärnan sa:
"Vilket betyder att murvlarna har ringt hans gymnasieklasskamrater som säger att "Han var sketrolig redan då!"."
Detta visade sig senare vara en utmärkt summering av artikeln.

Att kaffet smakade rävgift gjorde ingenting - det hade varit mycket konstigt om det inte gjort det. Vi stannade till vid Brahehus istället. Där har dom Zoégas.

Resten gick väl inte direkt som en dans (men ändå) till: Bamse, Sailor&Pekka och "My style is da boom di di boom di dang di dang diggy diggy" (den där med Caesars Palace & nån toastare, hittade ingen länk) som Lillkillen har nippran på. I höjd med Landvetter kände jag vansinnet komma, men det sjönk undan med lite djupandning.
När vi kom hem mådde odlingarna prima, tack vare Inspicienten och Dess Hustru som vattnat så snällt.


"Kära gamla Jonsered" sa Femåringen när vi klev in genom dörren.
(Hur länge har vi bott här - vid pass två och en halv månad?)

Matildas romkaka - mer smashing än Perellan

Serverades med vaniljglass vid kvart i åtta-tiden i går kväll i Täby Kyrkby. Ojojoj.

lördag 15 mars 2008

Och nu blir det reklamfilm

Matildas var ett synnerligen trevligt ställe. Betjäningen tog en satans tid, men det visade sig bero på att det var biträdets första dag. Men någon Golfetta syntes inte till i charken, tyvärr. Googlade idag och upptäckte att jag inte var först, men att jag var roligast. Bresaolan smalt i munnen och den lufttorkade skinkan var len och smidig, inte ett dugg torr.


Det fanns FIAT-praliner, oliver en masse, kapris och galet, idiotiskt många olika sorters salt, mini-mini-maränger, 2 pavor Novello för 100 spänn, de i-färgglada-pappkartonger(står på golvet i mitten på mittersta bilden)-inslagna-med-ett-bärsnöre-överst-sockerkakorna med fyllning av t.e.x. romkräm samt - givetvis - alla upptänkliga former av tomatprodukter från Mutti, sardeller, röror, oliver, balsamvinäger, oljor, pasta, kaffe, m.m.


Huskorset went crazy:

fredag 14 mars 2008

Lite av en tradition


Idag ska vi hälsa på Gudfadern (Den Trevlige Indiske Herrn), Styvgudmor Lah-di-dah och lille sonen Sepia. Det brukar vi göra när vi är på Stockholmssejour. Då vill man ha något gott med sig. Var kan man hitta det, på besök i norrort, tro? Jo, det här ska visst vara något alldeles särskilt. Vi åker dit och kollar och är det inte bra, sablar jag ned eländet i morgon. Living on the blogg-vardags-edge.

Sedan ska vi dricka vin och praaaaata hela kvällen! Vem av mig & Filmstjärnan som kör oss hem (och alltså inte får dricka något vin) står ännu att utröna. Gudfadern och jag är av åsikten att det borde bli Filmstjärnan. Annars händer följande:
* Filmstjärnan lägger sig på golvet efter middagen framemot elvasnåret till följd av en gammal mobb-ryggskada, han "kan inte sitta för länge".
* Han bidrar med punktvisa, mer och mer osammanhängande inlägg i samtalet tills han till sist tystnar helt en lång stund.
* Han sover.
* Han vaknar och tror han att vi inte märkt att han sovit och ger sig nyvaket in diskussionen där han efter ett snabbt överslag gissar att den befinner sig.
* Vi gör narr av honom.

Det ska bli sååå trevligt!

torsdag 13 mars 2008

Tack Erika!

Fanns på Ahrnboms funwall på Fejan. Mer sån´t här, moviemakers of the world!

onsdag 12 mars 2008

Sveriges Radiator Springs

Ett par gånger varje år åker vi norrut för att hälsa på släkt och vänner. Färden går längs väg 40 via Borås och Ulricehamn. I krokarna däromkring finns den här skylten, som vi numera slutat läsa fel på:


I Jönköping snajdar vi upp på E4:an och bränner loss mot Stockholm - med obligatorisk mat-, kiss- och springpaus på Vida Vättern. Det är ett motell/vägkrog från femtiotalet som ligger vid gamla riksettan med en vidunderlig utsikt över Vättern. Fram till för ett par år sedan fanns originalinredningen kvar. Man kan käka Vätternröding och köttbullar där alla dagar i veckan och det är ett ljuvligt alternativ till Dinners och Rasta och Statoilmackor.



Idag blev vi misstänksamma när vi svängde upp på parkeringen och inte en enda bil stod där. Mycket riktigt. Det är inte lönsamt att driva ett charmigt ställe. De har guskelov inte stängt, men de generösa öppettiderna har fått stryka på foten. De har öppet för bokning och öppnar igen för säsongen den 17 mars - lagom till att alla medelålders knuttar & spättor börjar vakna och vilja röra lite på sig, antar jag. Turistvägen längs Vättern är bedårande hoj-väg.

Femåringen har aldrig åkt bil till Stockholm utan att äta på Vida Vättern. Han var besviken och upplevde för första gången något som jag tror var den där svajiga känslan som uppstår när världen förändras utan att man själv var med på det. Som när GB tog bort Lakritspuck.

Jag önskar så att Vida Vättern får en ny storhetstid. Som Lakritspuck nu har chans till.
Eller så har jag bara sett "Cars" en gång för mycket.


söndag 9 mars 2008

Lägesrapport från tomatplantagen


Det är söndag och Huskorset är bakfullt.
Det var (citat) "stuns" i den sista - absolut nödvändiga - groggen halv tre i morse.
Jag börjar tro att jag är riktigt vuxen först när jag i berusat tillstånd begriper att jag inte bör dricka starksprit efter midnatt. Det blir inte roligare och jag får ondare i huvudet dagen därpå.

Men tomaterna mår bra. Sex sorter.
Som gror!

onsdag 5 mars 2008

Nu har jag jobbat en stund.


Notera potatisarna som satts på grodd i fönstret.
Jag har det så jävla bra, va.

(...förutom den lilla omständigheten att jag faktiskt inte är anställd någonstans. Alltid lurar jag någon, förhoppningsvis mig själv.)

Le charme discret de la bourgeoisie

Om jag skaffar mig ett företag ska det heta Wiréens Konditori. Det kan rymmas nästan vad som helst under det namnet. Jag vill främst ha det som bisyssla för diverse skriveriarbeten, eftersom jag aldrig i livet tänker sluta med teater och film.

På tomten till vårt hus finns en gäststuga, uppvärmd med kallvatten och toa. Det ska vara gäststuga, men också kontor/skrivarstuga - när vi fått i ordning ordentligt.

Jag är uppe i ett skriveri just nu, så nu ska jag gå till jobbet. Jag tar med mig telefonerna, snus och en latte från Isomac Supergiadan. Jag känner mig så privilegierad att jag nästan spricker.

Delikatesstomatextravaganza


Nu ska vi bli månskensbönder på riktigt. Filmstjärnan är faktiskt värst, jag är mer bloggtypen. Men igår, halv ett på natten, planterade vi diverse tomatfrön. Små som fan, ett i taget.

I morse, vid frukost, åt Lillkillen i ett obevakat ögonblick upp halva jordmånen. Han älskar tomater, det är väl det.

tisdag 4 mars 2008

Huskorset halkade lite på Memory Lane

Rättelse: 1998 spelade jag inte Innersta lögnen. Det var 1999. Däremot blev jag blond.

Istället var jag 1998 förhållandevis slank och vältränad efter cirka två år på scenskolan. Plus att en stor del av fjärde terminen ägnades åt det s.k. Dansprojektet, som ungefär gick ut på plötslig dansträning åtta timmar om dagen i sex veckors tid. Huskorset was smokin´! Ovanpå det var jag stormförälskad i Kärleken (numera Filmstjärnan), spelade först Tjechovs Platonov och sedan Pinters Hemkomsten, samt bodde i ett råtthål utan varmvatten och toa för 2000 i månaden som dessutom höll på att rasa ner i älven och jag svär, det spökade i hallen.
Kort sagt: Allt var på topp. 1998 var ett riktigt bra år.
Nu vet ni det.

Söderberg får en utmaning han också.

Huskorset på stroll down Memory Lane

En utmaning från Studiomannen (som är tillbaka efter en tid i exil) anmodar mig att redogöra för göranden och låtanden 5, 10, 15 och 20 år tillbaka i tiden. Here goes:

2003:
Hasade fortfarande runt i efterdyningarna av en très compliqué första förlossning i Aug 2002. Började förstå att jag nog älskade det lilla tjocka knytet ändå. Förberedde sommaren som skulle spenderas i anslutning till Fiffiga Figges Farsfabrik i Mellanfjärden.

1998:
Gick sjätte terminen på scenskolan i Gbg och repade den första slutproduktionen: Innersta lögnen av Sam Shephard. Den Franske Rovfågeln hoppade in och räddade våra stjärtar när en klasskamrat - tre veckor före premiär - blev lyft från produktionen p.g.a. dåligt uppförande (skolk). Platinablonderade mig, med resultatet: Avsevärt bättre behandling från svenska taxichaufförer över 50 (!).

1993
Bodde i Stockholm - f´låt Hökarängen. Gick Teater II på Kulturama, sprack i andra provet på alla scenskolor samtidigt han jag delade lght med kom in både på Konstfack och Mejan. Sprang på bögklubbar och fick mitt hjärta krossat ordentligt av en idiotisk industridesignelev på Konstfack som i sin tur var kär i min bästa vän. En sen natt drack en annan kompis (som jag ofta sov hos för hon bodde på Metargatan, inte i Hökis) upp min ena kontaktlins.
"Det är tur ibland att man är gammal anorektiker!"

sa hon frimodigt, satte upp håret och på stereon . Sedan gick hon ut i köket och stängde dörren. Tyvärr hittade hon den inte. Men det är ett av de yppersta bevis på vänskap jag fått.

1988
Tillbringade mitt sista halvår i U.S.A. där jag var utbytesstudent hos en manodepressiv psykopatdonna med familj i North Carolina. Spelade golf , blev skitbra på det (hade ju övat sedan nioårsåldern) och ledde skollaget till seger i The State Championships. När jag kom hem ägnade jag mycket kraft åt att förtränga utbytesåret. Så lärde jag känna några av de människor som kommit att betyda allra mest i mitt liv samt excellerade i dumhet i samband med min första stora kärlek som var något så orginellt som gitarrist i ett lokalt band.

Sa! Och nu ska utmaningen vidare har jag förstått. Så jag ber ödmjukast Moder Solo, Lovely Godiva, Ordsnok & Peter Barlach att ta mig med på en sväng nedför deras Kom-i-håg-gator.

Playboyfilosofi



Jag stod i en biokö härom aftonen och fick syn på en keps med små, små nävar på. Nävar som gjorde segertecknet. Jag tyckte att sjuttonåringen framför allt hade hittat en väldigt klämmig mössa. Vid närmre eftertitt såg jag att det var en official Playboy-souvenir. Alltså inga knutna nävar som gjorde segertecknet.

Det finns förmodligen en tanke med detta, att om man tittar slarvigt på Playboy-loggan, så ser den ut som en hand som gör segertecknet. Att Playboymannen är en seger-man. Det är ett jättebra reklampåhitt. Även om jag är sist i västvärlden med att begripa sambandet. (Jag drar mig till minnes Lindqvists fina Fed-ex-experience - från 31 dec 2008, hittade ingen länk till inlägget - samt den persiska uppföljningen. )

Men vänder man på handen blir tecknet något helt annat, nämligen "up-yours" (ung. övers. utan att ha konsulterat Översättarhelena: "kör upp den i röven"). Betydelsen av tecknet beror alltså på från vilket håll man ser det.

Precis som med Playboyloggan.
Seger eller up-yours.
Make your choice.





söndag 2 mars 2008

UFO i Jonsered?

video

Drinktips för gravida eller absolutister eller gravida absolutister


När kalas är slut och konstiga (men lyckade) tårtor är uppätna tager man sig en spritfri förfriskning.
Det är ju ändå måndag i morgon och även om man är arbetslös så blir man väckt 06.34 av stridsropet "vääääällllliiiiiinnnnggg" och man ska hinna till arbetsförnedringen och då duger det inte att lukta sprit och gammal fest och dessutom ska man blåskriva på ett knäck som man inte vet om man får pröjs för, men man kan ju hoppas och killarna ska vara hemma från dagis för Mormor är här och så ska man läsa på sin lilla sjupoängskurs och man har så mycket om sig och kring sig såååå, inte kan man grogga inte.
Men den här är duger.

lördag 1 mars 2008

Det var nån mat-diva som ville se en större bild

Icke PK-recept


Det sitter i en plastigt röd A5-pärm med alfabetsindelning som jag fick av Pappa när jag var 9 år. Jag satte genast i gång att samla kunskap. Filmstjärnan kallar den Toves Lilla Röda. Allt jag kan och vet i matlagningsväg finns i den. Det är den jag skulle rädda om det börjar brinna. Jag skrev direkt in Sockerkaka och sedan det här. På den tiden, på landet i Skåne, reflekterade jag inte över namnet och ingen annan heller. Det dröjde ytterligare sex år innan det, via en insändare i Vecko-Revyn, gick upp för mig att det var rasistiskt och även då tyckte jag inte det var något att bråka om.
Det tycker jag nu. Det heter chokladbollar, för det är det det är.

Men jag kan inte förmå mig att sudda.