Rättelse: 1998 spelade jag inte Innersta lögnen. Det var 1999. Däremot blev jag blond.
Istället var jag 1998 förhållandevis slank och vältränad efter cirka två år på scenskolan. Plus att en stor del av fjärde terminen ägnades åt det s.k. Dansprojektet, som ungefär gick ut på plötslig dansträning åtta timmar om dagen i sex veckors tid. Huskorset was smokin´! Ovanpå det var jag stormförälskad i Kärleken (numera Filmstjärnan), spelade först Tjechovs Platonov och sedan Pinters Hemkomsten, samt bodde i ett råtthål utan varmvatten och toa för 2000 i månaden som dessutom höll på att rasa ner i älven och jag svär, det spökade i hallen.
Kort sagt: Allt var på topp. 1998 var ett riktigt bra år.
Nu vet ni det.
Söderberg får en utmaning han också.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ok. återkommer
Skicka en kommentar