Hemresa

Att resa tvärs igenom landet med två ongar och en Filmstjärna kräver sin planering. Det var en oerhörd missräkning, det där med Vida Vättern. Jag var rädd att vi var utlämnade åt Vägkrogsgudarnas godtycke för all framtid - men så skrider Erika in i handlingen och tipsar i andanom om Sjögestad - Sveriges äldsta motell:

"Fantastiskt motell med välbevarad femtiotalsinredning. Det enda motellet i Sverige av klassisk amerikamodell (litet rum med egen ingång och p-plats direkt utanför, klicka på "rum"). Personalen består av stadiga servitriser som talar bred östgötska och serverar brunsås ur stadshotellsnipor. " skrev han.

Det var precis så.


Plus att det utanför fanns en lekplats (med k-märkningsvarning) för bilstillasittarspralliga barnaben att röja loss på. Lillkillen svajade upp på den icke-EU-godkända rutschkanan innan jag hann reagera, men givetvis klarade han det galant.


Pannbiffarna var hemsmackade, serverades med ovan nämnda brunsås i ovan nämnda snipor och - jag skojar inte - hemlagade (för var finns sådana att köpa?) ingefärspäron. Bild saknas för jag var så hungrig att jag inte kunde hålla mig.

Man kunde köpa glass och kvällstidningar och läsa "Sanningen om Björn Gustafsson - Vännerna berättar". Filmstjärnan sa:
"Vilket betyder att murvlarna har ringt hans gymnasieklasskamrater som säger att "Han var sketrolig redan då!"."
Detta visade sig senare vara en utmärkt summering av artikeln.

Att kaffet smakade rävgift gjorde ingenting - det hade varit mycket konstigt om det inte gjort det. Vi stannade till vid Brahehus istället. Där har dom Zoégas.

Resten gick väl inte direkt som en dans (men ändå) till: Bamse, Sailor&Pekka och "My style is da boom di di boom di dang di dang diggy diggy" (den där med Caesars Palace & nån toastare, hittade ingen länk) som Lillkillen har nippran på. I höjd med Landvetter kände jag vansinnet komma, men det sjönk undan med lite djupandning.
När vi kom hem mådde odlingarna prima, tack vare Inspicienten och Dess Hustru som vattnat så snällt.


"Kära gamla Jonsered" sa Femåringen när vi klev in genom dörren.
(Hur länge har vi bott här - vid pass två och en halv månad?)