Den Dag som idag är.

DenDärDag är en person jag nämnt någon gång.
Han är rolig. Och modig. Vilket man inte tror när man ser honom!

En dåvarande slavisk teaterchef någonstans i Sverige behandlade folk lite hur som helst och kallade honom konsekvent för Dan under en period. DenDärDag lämnade det okommenterat. Tills en dag, när det kommit till chefens kännedom att DenDärDag hade bestämt sig för att sluta på teatern och uppsöka nya djärva mål. Chefen ville ha kvar DenDärDag, så han ropade efter honom i korridoren en dag, efter avslutad gemensam repetition:
-"Dan! Dan!"
DenDärDag stannar. Suckar. Och vänder sig om med hela den trötthet som är en naturlig och underbar del av hans väsen. Han vet att chefen vill ha kvar honom. Med rösten drypande av förakt möter han chefens blick och artikulerar, oerhört tydligt och med magstöd, sin alldeles egna slutkonsonant:
"G! "
"Ferlåt?"
"G! Jag heter Daaa-G!"
Varpå chefen ler lite och säger:
"Ja?"
DenDärDag vände och gick och kom aldrig mer igen.

För en tid sedan castades det till en svensk film där Micke P, Lena E, Jakob E och Maria L skulle spela huvudrollerna. Rollsättaren ringde till DenDärDag och ville gärna ha med honom.

"Tack, men med den fantasifulla castingen får du ringa någon annan."
Sa DenDärDag och lade på.
Modig, som sagt.