torsdag 31 december 2009

Det doftade i sanning om Saras (och vårt) bak

Här hos Sara bakar finnes fullständig rapport om stenugnsbaket häromdagen. Det var verkligen helt underbart och komplett oironiskt och detta skriver jag med adress Mannen från Åkarp (som jag visserligen inte tror läser här, men ändå), men som svar på min status:

"Huskorset gräddar levain, surdeg, hällekakor och rågbröd i stenugnen i Slöinge. Helt otroligt underbart!"

på Fejan skrev enbart:
Hahaha. Svin. Den sved, vill jag lova.

Gott nytt år alla! Nu törs ju inte håken skriva ett enda jota om det Magiska Nyårsaftonsfirande man ska ha på landet med Jomp & Kultursame.

tisdag 29 december 2009

Dricka sprit och hålla käften

Ett av mina ledord här i livet är samtal. Det goda samtalet. Det trevliga samtalet. Det nödvändiga samtalet. Etc. Jag har alltid hävdat att det allra mesta går att lösa, bara man pratar igenom det lugnt och metodiskt. Samtalet som verktyg i samlivet. Jag tjatar på mina barn: "Använd orden!" när de försöker göra sig förstådda. Jag tycker om att formulera mig i skrift, som ni väl har märkt. Jag älskar - som väl de flesta gör, men ändå - att sitta och dricka vin och bara prata med mina och våra vänner.

Sedan några år har det hampat sig som så att ungefär en gång om året blir jag rejält förkyld, det slår sig på rösten som helt sonika försvinner och sedan inte behagar dyka upp på tre dagar.
Jag blir som tagen på sängen av allt som händer och sägs - enkom för att jag inte kan prata. Bra saker. Sinnesvidgande saker. Den inre ro som dessutom infinner sig av att tvingas vara tyst är både svårbeskriv- och underbar. Varje gång är det en tankeställare ("javisstja, ett samtal består av att lyssna också") och jag bestämmer mig för att vara tyst lite mer här i livet. Som tur är har jag inte tvingats ställa in föreställningar eller dylikt, det har alltid hänt under ledigheter.

Idag åker vi till Saras och hennes familjs lilla hus i Slöinge för att umgås med Klanen (alltså föräldragruppen) och baka i nygamla stenugnen. Sexton pers blir vi, Åtta vuxna, åtta barn. Och jag kan inte prata. Det ska bli alldeles fantastisk roligt!

fredag 25 december 2009

Den är sjukt mycket större i verkligheten!


Det hjälpte inte ens med ongarna bredvid som "tändsticksask"!
På väg hem gjorde vi alltså ett snabbt och improviserat stopp, och fick smaka på både fantastiskt goda sillar och Rissne Rykarn som sannerligen levde upp till sitt rykte. Väldigt trevligt!
Nu styr vi kosan mot Jonsered.

torsdag 24 december 2009

Frid på jorden och till alla människor en god vilja

En riktigt (och hyperkorrigerande)

* * * * * * * * * * * *
* Govede Juvele *
* * * * * * * * * * * *

tillönskar jag er alla. Ni är min gullkant på tillvaron!

Så - hur många var vi? (och jag frågar för att jag faktiskt vill veta)

Lilljulafton är barnas dag, har den käraste kära A-S bestämt. Då ska alla komma hem till Farfar och henne och pyssla, klä granen, bygga pepparkakshus och äta. Det låter som en fin jultradition och det är det absolut, för de har hjärtan stora som Celine Dions walk-in-closet.

Men...och here goes:
De har inga barn ihop, men han har fyra och hon har tre.
Alla barn utom två har respektive. (Hennes yngste son m fru var dock inte med, men hon är å andra sidan gravid)
Alla par utom ett har i sin tur egna barn. I snitt två per familj.
Lillsvågern och hans enormt trevlige och belevade tre år äldre bror (som då inte har blodsband m Filmstjärnan och hans övriga familj) plus deras femåriga lilla systerdotter välkomnades också gladeligen.

Nu ska jag bara svabba upp min hjärna från golvet innan jag svimmar i sömn.

tisdag 22 december 2009

Dan före dan före dan

Idag har vi varit i Täby Centrum. Det var som vanligt vid den här tiden på året.

Nu gör Farfar älgstek, ett barn sover, Filmstjärnan bakar (vad trodde ni?) - Åländskt svartbröd, det doftar himmelskt - och jag lägger sista handen vid Julstocken (en sådan där rulle med mandelmassa, konjakskoktafikon och andra goa grejer som jag givetvis kallar Julstock för att jag ska kunna bjuda moster Agata och säga "Vill moster ha lite Julstock?" och hon svara "Jaa tack, jag tar gärna lite stock!").
Ur högtalarna strömmar Söderbergs fantastiskt fina julmix.
Jag har gissat i Lottens Julkalender och tänker lite på Pappa och det går bra. Det känns skönt att tänka på honom och att det går bra att göra det.

Hoppas ni också har det fint allihop.

måndag 21 december 2009

Alltså, ni kommer inte att tro mig... * uppdat. med länk


...men det står faktiskt GÄDDAN på den här Range Rovern.

Hellooo Murphy!

Ikväll är det gaaalapremiär på en film som Filmstjärnan är med i. Ongarna är hos kusinerna och vi får göra oss i ordning där. Jag penslar glatt på mig kalasansiktet men tycker att jag verkar bli mer grå än glamourglowin´... Äsch, det är väl spegeln och det ovana toaljuset hos Blodssvågern m familj, tänker jag.
Nej, det var min svarta ögonskugga som gått sönder och spritt sig i hela makeup-necessären. Över allt ligger ett mörkgrått skimmer, inklusive alla penslar och applikatorer.
Tvätta allt, inklusive mig själv, föna borstar, kladda ner handdukar och börja om.
Men nu är jag klar. Hoppas vi hinner.

fredag 18 december 2009

Skit i traditionerna

Vi brukar ta oss an glöggen redan i oktober, den görs på svagdricka och ska stå och puttra till sig i minst sex veckor. Pepparkakshuset är julhushållets pièce de résistance.
Julkaffe i advent med larvigt mycket kakor och bullar. Pynt - de tyska tomtarna, vänner, de tyska porslinstomtarna! Glitter. Gran. Gamman.
Huskorset brukar sätta en ära i att hålla på traditionerna, men inte i år. I år tas det lugnt; ett par ljusstakar, halmbocken och Mormors makramégran (som egentligen är en klocka men Mormor tyckte den passade bättre som gran) på förstukvisten. Det var så mycket med Pappa och allt ändå, och dessutom firar vi annorstädes.

Därför blir jag så innerligt glad att andra, i en gladare livssituation än jag, håller fanan högt.

torsdag 17 december 2009

Nomineringar till 2009 års Plexpärla mottages tacksamt!


Barlach brukar vid den här tiden på året (egentligen kring fotbollsgalan) dela ut Guldbloggen och Diamantbloggen, ett pris instiftat av honom själv för bästa blogg skriven av en man respektive av en kvinna. Han har glömt det i år, så nu påminner jag honom om det genom att komma ihåg att det ju är eder förbindliga som håller i
Plexpärlegalan!
Det vill säga utmärkelsen Årets Bästa Kommentator. En bloggs underhållningsvärde ligger i summan av inlägg och kommentarer och detta pris uppmärksammar även dem som kanske inte själva har behov av att bloggbluddra utan nöjer sig med att strö glitter och finurligheter i andras kommentarsfält.

Så, mina vänner: Vem är det som finurligast vänder på våra formuleringar; hittar nya, smarta och roliga vinklar på det vi skrivit - kort sagt: Vem vidgar våra vyer värst?

Pristagaren tillkännagivs vid pass strax före nyår skulle jag tro.
Juryn är enväldig, mutbar och extremt partisk.

Skört som nattgammal is

Tack alla, för fina och uppmuntrande kommentarer. Jag har mått riktigt bra i flera dagar nu, jag har tänkt på Pappa men varit vid gott mod ändå. Gjort andra saker, kunnat koncentrera mig på annat. Väldigt skönt. Jag har så mycket att vara glad åt.

Igår var jag hos den mest fantastiska sjukgymnast/massös som finns i hela Göteborg - ja, jag är beredd att säga Västsverige. Hon tråcklade med min rygg, nacke, mina axlar och höfter, stack nålar i mig och jeez vad den människan vet vad hon pysslar med! Det knastrade i nacken när jag reste mig upp, som av fint grus i ett väloljat kullager, och ryggraden knakade skönt från och till under resten av kvällen. Jag sov som ett barn i natt. Tack för det också.

Men i dag, innan jag fått kaffe (vaaad har jag sagt om kulturupplevelser före morgonkaffet???) läste jag i GP några rader om och av Wislawa Szymborska skrivet av Mikael van Reis och så var det färdigt igen. Nu blir det en gråtdag. Men det är skönt det med. Jag kan vara glad åt att jag kan gråta.
"Livet på jorden betalar du inte dyrt.
För drömmar, till exempel, inte ett vitten.
För illusioner först när de är förlorade
För innehav av kropp endast med kroppen."

onsdag 16 december 2009

Den ene får baka, den andre får smaka



Filmstjärnan bakar Knäckebröd


Något han är en fena på.
Ack, hur jag älskar den mannen.
Han och Sara som bakar - här på bloggen känd som Citymorsan - har gett sig håken på att hitta det ultimata knäckereceptet. Jag tror de kommer att lyckas, de är otroligt målmedvetna, i synnerhet Sara: Kolla in restaureringen av den gamla stenugnen i deras uthus.
Och ny spis har dom, Barlach!

söndag 13 december 2009

Åh, så uppfriskande!


Jag är ganska nedstämd i humöret nu för tiden. Svårt att få ro om natten, gråter ibland när jag lyssnar på Pappas gamla skivor, ser rätt mörkt på tillvaron, livet och människorna. Det går ju över, men fy tusan så tungt det är medan det pågår.
Druvsockret från Skärholmen med familj är i Thailand, de skickade en bild på sin favoritdricksvattenflaska, det piggade upp lite.

torsdag 10 december 2009

Vuxenlivets bak- och framsida

Kooperativet ringde tjugo i åtta. Jour idag. 8.30 -16.00.
Hu-fuckin-rah. Jag lät nog ganska tillkämpad i luren.
Men efter frukost med kaffe & snus, lite inner persuation och positivt tänkande ska det bli riktigt mysigt. Inte minst för att de övar till Lucia just nu.

onsdag 9 december 2009

Alla känner Ranelid

Jag kom att tänka på Willy Kyrklund, återigen. Denna gång sprattlade han upp i kölvattnet av Peter Barlachs inlägg om Ranelid, samt Godivas fyndade murfilosofi, båda inläggen läses med fördel med kommentarer.

Ranelid tar i så livstycket spricker i sin iver att få människor att förstå hur viktigt livet är, hur vi måste ta hand om varandra, att människan är så liten och bara låtsas att hon är stor. Ack så sant, vackert och enkelt - men det han förmedlar till mig är också att den enda som riktigt ser det är han själv. Han talar och beter sig som om människor är lata och dumma i huvudet och inte sliter livet ur sig för att göra sitt allra bästa genom livet. Då blir jag så trött och irriterad. Plus hans mediasmartness (visst har PBP, som kommenterar hos Godiva, rätt: Karln är show!), och alltihop kombinerat skymmer för mig alla eventuella fina kvalitéer.
Men det är mycket gott att andra finner tröst och klokskap i hans verk, det har jag givetvis inga synpunkter på. Jag kanske borde som PBP säger i en kommentar hos Godiva, faktiskt läsa en bok av honom innan jag börjar tjafsa.

Hur som haver, Ranelid talar om frihet i den julkrönika Barlach vill diskutera med sitt inlägg. Tillbaka till Willy Kyrklund som anno 1953, i en av hans förmodligen mest citerade texter, också nämner frihet. Det är orättvist, för att inte säga komplett omöjligt att jämföra två filosofiska författare på detta vis, men jag kan inte låta bli. Jag känner ett oemotståndligt behov att definiera min smak. Varför jag inte gillar Ranelid med blir hög på Willy Kyrklund. Dunno why, men låt oss vara femörespsykologiska och hänvisa det till min fars nyliga frånfälle. Lite känslig nu, va.
I give you Willy:
"Mästaren Ma talar
Jag intresserar mig icke för människorna. Jag intresserar mig för människans villkor. Människans villkor är det som är utanför människan, det som formar henne och avgränsar henne. Det som är utanför människan är det omänskliga. Det omänskliga omsluter människan såsom havet omsluter fisken, såsom öknen omsluter en tappad hårkam.
Att intressera sig för människans villkor, det är att intressera sig för det omänskliga. Att intressera sig för det omänskliga, det är att intressera sig för det likgiltiga. Det är att intressera sig för oändligheten och döden. Att intressera sig för oändligheten och döden, det är att stå på tå utan att räckas. Jag står på tå utan att räckas.

Frihet är den förnimmelse som vi har av förloppen inom oss själva. Ofrihet är den förnimmelse som vi har av förloppen utanför oss. Jag vet icke om det finns någon annan metod att skilja på vad som är vi och vad som icke är vi.
De flesta menar att skinnet skiljer dem från det som omger dem. Men människans skinn är tunt och genomsläppligt, fullt av hål och öppningar likt en trasig rock. Det omänskliga far in och ut genom revorna; jord och vind blåser tvärs igenom oss. Vår hjälplöshet är höggradig.

Jag söker den fråga på vilken människolivet är ett svar."
Slutet får mig att undra så smått om Douglas Adams läst Kyrklund.

Friheten, va. Erika Hrnbom sa en gång en jädra bra sak om frihet i en kommentar här:
"Den här frihetsgrejen. Jag vet inte. Först får man väl definiera frihet. Jag vet inte vad det är. Friheten glider undan så fort jag ringat in den."

måndag 7 december 2009

God natt, god sömn

Det är så grått i Skåne idag så man tror att himmelen håller på att ramla ner. Det blir inte så värst uppdaterat här just nu. Livet och döden kommer i vägen.
Storebror IRL har sina trumfkort att dra fram när han tycker att småsyrrorna Sajber och Blogg behöver tryckas till lite för att komma ihåg vem det är som bestämmer. Hur mycket han än älskar dom.

lördag 5 december 2009

Sista festen med gänget


What can I say - Viola kämpade sig blå i julklapps-tärnings-tävlingen för ett i Björn Borg-papper inslaget paket innehållande... Annas Pepparkakor och grön kristyr.
Älska!!! min galna, brokiga ensemble och denna lilla kukteater i Göteborg!

onsdag 2 december 2009

Tids flugor

December igen, hörni. Nedräkning. Kalas, julmarknader, avslutningar, pyssel, julbak, kooperativstädvecka och Pappas begravning på måndag. Samma dag är det ett helt år sedan jag for till Sundsvall.
Sjuåringen till sömnundersökning igen, något som fuckar upp tre nätters sömn för halva familjen.
Julkalendrar.
Sparrings. Jag är mäkta stolt över min bloggkompis!
Lottens. Åh vad jag har längtat och så missar jag helt dag 1. Obegripligt.

Jag har tre föreställningar av Brand kvar att spela på Angereds Teater. Tre illgröna, obekväma, bökroliga arbetssegrar. Förut hoppades jag att Tyskan skulle tycka att jag sög så att hon aldrig skulle ringa igen och vilja jobba med mig. Men man glömmer. Jag undrar redan hur det blir nästa gång.