Skört som nattgammal is

Tack alla, för fina och uppmuntrande kommentarer. Jag har mått riktigt bra i flera dagar nu, jag har tänkt på Pappa men varit vid gott mod ändå. Gjort andra saker, kunnat koncentrera mig på annat. Väldigt skönt. Jag har så mycket att vara glad åt.

Igår var jag hos den mest fantastiska sjukgymnast/massös som finns i hela Göteborg - ja, jag är beredd att säga Västsverige. Hon tråcklade med min rygg, nacke, mina axlar och höfter, stack nålar i mig och jeez vad den människan vet vad hon pysslar med! Det knastrade i nacken när jag reste mig upp, som av fint grus i ett väloljat kullager, och ryggraden knakade skönt från och till under resten av kvällen. Jag sov som ett barn i natt. Tack för det också.

Men i dag, innan jag fått kaffe (vaaad har jag sagt om kulturupplevelser före morgonkaffet???) läste jag i GP några rader om och av Wislawa Szymborska skrivet av Mikael van Reis och så var det färdigt igen. Nu blir det en gråtdag. Men det är skönt det med. Jag kan vara glad åt att jag kan gråta.

"Livet på jorden betalar du inte dyrt.

För drömmar, till exempel, inte ett vitten.

För illusioner först när de är förlorade

För innehav av kropp endast med kroppen."

Ur hennes nya diktsamling Här.