lördag 30 april 2011

Andante

Jo, jag tar det lite piano med bloggen, om man säger. Som ni märker.
Det händer så mycket överallt omkring här nu och jag vill så mycket, springer iväg alldeles för fort och får sedan flåsa ikapp mig själv med andan i halsen.

Det traskade ner fyra jättestora män i vår källare häromdagen. Verkligen jättestora. Nu är allt som var i källaren inte där längre.
Snickarn kommer. Trevlig typ. Olika rörmokare kommer.
"Oj, nu får ni inte diska förrns i morgon." "Nähä, åkej."
"Var ska handfatet stå?" "Typ... där"
"Vi måste bygga en vägg här. " " Javisst"

Omplantering av pelargoner. Byggning av spaljé. Trädgårdspill.

Ikväll var jag och Åttaåringen och såg Undermän på Storan. Han blev totalt begeistrad och höll på och lyfte deras 32-kilos-kettlebells i en kvart efteråt. Själv väger han väl 34 eller nåt.

"Men det här var ju typ det roligaste jag har varit med om i hela mitt liv!!!" sa han när jag nattade honom. Yay!

torsdag 28 april 2011

Bloggar om´et istället...

Jag är lyckligt befriad från nämnvärd PMS, men i deklarationstider tar humöret igen på blankettkarusellen vad det förlorar på hormongungorna. Det finns ingenting som gör mig så förbannad som att deklarera. Jag har lassvis med gamla papper med uppgifter om allt möjligt - betänk att jag har bortåt tjugo arbetsgivare på ett år, ibland mer - men givetvis inte exakt de papperna som efterfrågas. Uppgifter som ter sig enormt svåra att ta reda på. Faaan.

Alldeles nyss skällde jag ur mig för Filmstjärnan som bara såg på TV och inget ont gjort. Han erbjöd sig att göra det åt mig - som han gjort flera gånger, skam till sägandes. Jag avböjde, förbannad sur och tvär som en gammal gris.

Men nu jävlar.

måndag 25 april 2011

Himlaskriande är ordet

Vi fick SD-reklam i brevlådan nu i kväll. Jag såg den som lade dit det gå iväg bort, men jag såg inte vem det var. Så nu vet jag inte vem i byn det är som jag inte ska hälsa på mer.
Jag brände det, efter att ha läst den skrämmande tjyvfräcka, otäcka, tendentiösa och riktigt riktigt illa skrivna tidningen. En krönikör önskade sig en ny tidningsman, en som i Torgny Segerstedts anda vågar gå mot strömmen och säga sanningen. Jag undrar vad Torgny Segerstedt själv hade tyckt om den jämförelsen.

onsdag 20 april 2011

Morgonfundering på bussen

"Rosa är bara en FÄRG!" säger en del. "Hello Kitty är bara en tecknad figur!"
Det är sant.
Swastikan är bara ett gammalt tecken.
Jag kommer ändå inte att iklä mig någondera.

Det är fortfarande ganska tidigt på morgonen. Den tid på dagen då jag ser världen i svart och vitt som allra mest.

Flippin' the Bird

"Congratulations! True Angry Bird fan - You have been playing for 15 days!"
Varför i hela fridens namn tror dom att det är något jag vill veta och exakt när blev en dylik prestation något värt att gratulera? Jag är så AB-ägd va. Mini-Luther inom mig kippar efter andan. Drygt två veckor av mitt liv som jag aldrig får tillbaka.
Men kommer jag att sluta? Nej.

tisdag 19 april 2011

So far so good

Välkommen in i källarn!

F.d. matkällare/ tvättstuga, där golvet ska ner på samma nivå som i övriga källaren:
Till höger från ytterdörren sett:
Här i hörnet brukar trappan stå:
Man blir ju rentav skräp-hög på kuppen.
Jag river ingenting. Det gör snickaren. Jag bygger lite på kojan med barna och sådant. Gräver en grop åt en pion. Var sak på sin plats och skomakare bliv vid din läst.
En väldigt oortodox semla, med nötkräm istället för mandelmassa. Succé hos ongarna dock - belöningen kom någon timma senare när jag låg i hängmattan:
Sedan plockades ännu fler... som de gick till grannarna och sålde för tie spänn buketten, sketongarna.

måndag 18 april 2011

I-landsutmaning

Nu åstundar tio veckor utan varken tvättmaskin eller dusch. Spännande.

(Detta är alltså en bild på vår tomma tvättkorg.
Den hade kanske sagt mer om man visste hur full den brukar vara)

Jag är trött som en trasa och detta trots att jag inte varit i trädgården idag fast det var sådant underbart väder (förutom att jag röck lite kvickrot och kirskål när jag hämtade tidningen i morse). Jag har suttit inne i princip hela dagen, i källaren och gått igenom alla lådorna efter min pappa. Slänga, spara, ge bort. Gamla foton, gamla grejer, gammal sorg och gammal glädje över allt som varit och blivit - och inte varit eller blivit.
Men nu är källaren tom. Det ekar därnere och sista omgången tvätt rullar snart i tvättmaskinen.
I morgon bitti kl 07.00 kommer snickarna och bär in sina grejer.

torsdag 14 april 2011

Ignorance is bliss

Ikväll repriseras Stefan Jarls film Underkastelsen kl 22.15 i svt 24.
Akta er jävligt noga för att att ratta in den, om ni vill fortsätta leva ett någorlunda lyckligt och bekymmerslöst liv. Det är det mest skrämmande jag har sett.

Klimathotet är en västanfläkt.
Fundamentalister och terrorister är bökiga busungar.
Naturkatastrofer är förstås tragiska - men sorgen läker ju.

Det allra värsta har redan hänt.

tisdag 12 april 2011

På ost(oepat)fronten intet nytt

Jag gick som vanligt dit och gjorde bort mig litegrann. Förra gången gick det såhär.
Idag tröck han på ryggen och ur min strupe kom det - håll i er nu - jojk.
"...aaaaaaaaaaaaaah-hia-hua-hyuja-hoa-aaahia-hua-..."
...och ungefär där lade jag band på mig själv. Jag hade bra gärna velat fortsätta, ljudalstrandet lindrade nämligen - eller gjorde ialla fall smärtan lättare att uthärda. Men jag kände att jag inte riktigt skulle ha fixat att se honom i ögonen efteråt. Även om Mari Boine är en gammal favorit. Jag har liksom inte det genetiska påbrå som krävs för att rättfärdiga dylika ljud. Min möra lekamen har dock idag fått en djupare insikt i varför de finns.

Post-trädgårds-fötter

Morgonpromenad i ösregn, dusch och sedan hemmapedikyr. Kan inte håken gå till osteopaten och se ut sådär om fossingarna. Men fint blir det i trädgården. Det släpas sten och grävs hål och puttas sedan ner nämnda sten i nämnda hål.
Ja, det var väl det.

söndag 10 april 2011

Lillkillen strikes again

Vår yngste vill vid nattning, som många andra barn, gärna att man sjunger något för honom. Filmstjärnan brukar sjunga Lille katt och klara sig undan bra med det. För min del var det länge Oh boy oh boy oh boy, men nu har han tröttnat på den. Han vill höra andra låtar, helst en ny varje gång. Tur för honom att jag har en tämligen bred repertoar och det säger jag utan att skryta nämnvärt för det är alldeles sant; jag kan en förbannad massa låtar, umbärliga som odito. Jag har det efter min mor, hon är likadan.
Så det är lite av en tombolarullning bland låtarna i hjärnan när jag ska sjunga för honom om kvällarna. De flesta brukar funka, bara man gör det lite mjukt och fint.
I afton trillade så Kungssången (!) fram, varpå jag annonserade sångens namn för honom och stämde upp. Han lyssnade en stund, sedan sa han:
"Men mamma! Jag tror inte på Kungen!"

fredag 8 april 2011

Jag vill inte gå och träna

Detta är inte ett inlägg utskickad med en s.k. håv, för - som min k. mor brukade säga på den tiden då jag inte var så förfinad som jag ju är idag och det kunde hända att jag, som det heter, gick med en dylik:
"Ha! Den var så stor att det inte märks om man lägger nåt i!"
Jag vill verkligen inte. Men jag ska och jag känner tydligt att jag vill att alla ska veta att jag gör det under protest.

onsdag 6 april 2011

Trodde vi på det själva?

"Vi tar det lugnt med odlingen i år, älskling va?"
"Jaa. Inget kan ändå stå med extraljus i källarn eftersom hantverkarna är där och så många rutor som pajade på växthuset i vintras så går det inte att använda. Det blir ett mellanår i trädgården."


Detta blev vad man brukar kalla en sanning med modifikation:


Ruccola, purpursolros, fyra sorters sallad, liten blåklocka, smällglim, orientalisk vallmo, judekörs/japansk lykta, svart stockros, sv/vit heddewignejlika och något som jag fått av SmålandsAmazonen som jag tror kan vara tovsippa. Farmor agapantus ville också vara med på bild.


Ovan ser vi innanmätet i ongarnas Lego-julkalendrar (som genast blev lite billigare) och fyllda med såjord och sand eller vermiculit. Där hoppas jag att det kommer upp följande ljuvligheter: Blå bergsvallmo, fjädernejlikrot, koreansk anisisop, blodtopp, trädgårdsnejlika, vitpytta och lassvis med blomsterbönor.

Det är liiite sent att förså nu, men det sket vi i. Går det så går det. Sedan har jag ett lass frön som jag inte knusslar med, de får vackert ta sig upp från friland om några veckor, det hjälps inte. Fast tomater blir det inga. Från frön i alla fall...

I drömmarna prunkar allt. I verkligheten tror jag inte det kommer upp något alls, så en realistisk tanke är väl att det landar någonstans däremellan.
Den blåa bergsvallmon längtar jag mest efter. Jag har hört att den ska vara lite kinkig men jag ska gulla såå med den och hoppas innerligt att den ska trivas i halvskuggan bredvid syrenhortensian under äppelträdet.

Det är väl för mycket begärt, kan jag tro.

Jag tror att jag idag har blivit sams med att jag är trygghetsknarkis. Det gör alls inget om livet är utmanande, lite spännande och oförutsägbart - bara det finns rim och reson. Jag vill att tillvaron på det stora hela ska vara konsekvent, påverkbar och kul.
När jag tänker på det, känns det och låter i min öron ganska tråkigt, bakåtsträvande och ointressant. Dessutom förefaller det ju väldigt olämpligt att jag kallar mig konstnär - en yrkesgrupp som kännetecknas av radikalt beteende i olika former. Det lustiga är att jag, inne i min egen hjärna, uppfattar mig själv precis tvärtom: Vansinnigt rolig, banbrytande och jätteintressant. Jag hoppas att alla människor tänker så, det unnar jag dem. Jag har rätt kul med mig själv och de som korsar min väg.
Kan det inte bara få fortsätta så?

tisdag 5 april 2011

Länge leve Stora Teatern!

(Klicka med fördel på bilden)
Kära bloggvänner! Nu behöver jag er hjälp. Eller rättare sagt, Araben och Stora Teatern behöver er hjälp.
Överallt på nätet står det när man googlar "Storan Teatern Göteborg" att den tyvärr är stängd. Inget kunde vara mer fel. Verksamheten är igång igen. Det enda stället på hela jämrans internetet som har korrekt information om vad som händer är FB-sidan (Gå in och tryck gilla, så får du löpande all info om verksamheten i vår o sommar). Nu har jag i alla fall fixat så Wikipedia-sidan länkar dit, hoppas det får vara kvar.
Ni som bor i Göteborg med omnejd - sprid gärna allt detta till vänner och obekanta, Storan behöver i uppstartsfasen all gerillareklam den kan få - det finns nämligen ingen marknadsföringsavdelning (Hur tänkte de där? Oh, well, det kommer väl).

Det allra första arragemanget är alltså inget mindre än en världspremiär på Cirkus Cirkörs senaste föreställning Undermän! Här en trailer med ljuv musik och konstakrobatik.

Som sagt vänner! Sprid! Yes, we can!

måndag 4 april 2011

Årets första trädgårdsinlägg!

Påbörjad grävning av rabatten ner mot lillstugan (storrabatten från förra året skymtar där uppe. Ska bli kul att se hur den blir i år):

Jajamen, nu har tivolilamporna åkt upp igen. Det ska synas att det bor taskspelare på området.
Här ska det bli så kallad pergola:
... Att blåregnet - som ska klättra på pergolan som det gör på pergolor i inrednings(utrednings-?)reportage från Italien och Frankrike - kommer att frysa bort redan första vintern, det talar vi inte ens om.
På varsin sida om rosenbågen vintervilar Constance Spry och Parkdirektör Riggers. Hoppas dom överlevde.
Det går att gräva två-tre dm ner i jorden, sedan är det fortfarande tjäle (Tror jag i alla fall - det är lustigt hur jag svänger mig med termer jag inte har en aning om vad de innebär egentligen. Det kanske bara är skithård jord?); men eftersom katalogfröna redan anlänt är det bara att köra igång med vårbruket och förberedelserna. Yay!