söndag 10 april 2011

Lillkillen strikes again

Vår yngste vill vid nattning, som många andra barn, gärna att man sjunger något för honom. Filmstjärnan brukar sjunga Lille katt och klara sig undan bra med det. För min del var det länge Oh boy oh boy oh boy, men nu har han tröttnat på den. Han vill höra andra låtar, helst en ny varje gång. Tur för honom att jag har en tämligen bred repertoar och det säger jag utan att skryta nämnvärt för det är alldeles sant; jag kan en förbannad massa låtar, umbärliga som odito. Jag har det efter min mor, hon är likadan.
Så det är lite av en tombolarullning bland låtarna i hjärnan när jag ska sjunga för honom om kvällarna. De flesta brukar funka, bara man gör det lite mjukt och fint.
I afton trillade så Kungssången (!) fram, varpå jag annonserade sångens namn för honom och stämde upp. Han lyssnade en stund, sedan sa han:
"Men mamma! Jag tror inte på Kungen!"

8 kommentarer:

Översättarhelena sa...

Vilket välartat barn!

Huskorset sa...

Ja :-), och jag bara måste travestera lite:
Jag har närt en republikan vid min barm!

Sus sa...

Men sedan en Ockelbobo äntrade Kungahuset tycker jag att saker och ting börjar ordna upp sig.

Snok sa...

Hehe. Nä, vem gör det. Hos oss är det Kalle Theodor som gäller.

Huskorset sa...

Sus: Tror jag det, att du tycker!

Snok: Bra tips, den ska jag ta nästa gång.

Mrs Li sa...

Vilken smart unge! Din orojalistiska bröstmjölk gjorde susen.

. sa...

Hahaha!!! Åh, den som fick vara en fluga på väggen hemma hos er... ;)

Kram, Jenny

ullisen sa...

Så jäklans gulligt! Fast... det bådar inte gott inför jul det här? Fast, han kanske fortfarande kan tänka sig tro på han den skäggige ;)