lördag 30 augusti 2008

Väldigt bra nytt uttryck

Utrycket "populistiskt korrekt" myntades av Hemliga Morsan härom dagen och betyder motsatsen till politiskt korrekt. Den tar vi!

Jag minns ännu den fåraktiga känsla som översköljde mig när jag lyssnade på Fredrik Lindströms första Sommarprat för några år sedan. Han ondgjorde sig över folk som märkte ord och sa "så heter det inte, det där har du hittat på själv" och pläderade att språket är en konstruktion och vi kan hitta på vad fan som helst om vi vill, så länge vi gör oss förstådda. Jag insåg att han hade fullkomligt rätt. Att det sedan finns en ordens skönhet i att använda sig av korrekt grammatik är en annan sak och att det finns regler beror väl på att det ska gå lättare att vara exakt om det är nödvändigt, t.ex. vid översättning till andra språk.

Jävligt lång näsa på petimeter-Huskorset blev det vill jag lova. Jag gillar när det blir det, även om det i förstone känns lite som om någon dragit ner brallorna på en.

fredag 29 augusti 2008

Vägverket nästa



Omröstningen är klar och - med all respekt för och stort tack till alla röstande - bild är vald, namnteckning nedkretad och om dom inte är nöjda nu på Vägverket ska jag allvarligt fundera på att skicka in Godivas förslag.

Here we go again



torsdag 28 augusti 2008

Hej Sparring!



Bull-tv i Jonsered.

I say - anyone for plockepinn?



Snillen spekulerar

Idag har jag förklarat för min kära moder hur webläsare funkar och t.ex. varför jag har två stycken:

"Jämför med matlagning. Tänk dig att surfa på internet är själva lagandet av maten. Då är webläsaren kastrullen - för olika maträtter behövs olika kärl. Rätten man lagar är t.ex. Facebook eller Youtube. Och när man skrattar åt ett klipp eller läser ett meddelande på Fejan så är det detsamma som att äta upp det man lagat."
Oh, jag är så klok.

Haha, nu kommer det mera!

Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar har skrivit ett svar på alla de upprörda röster som höjts till följd av "fyllebloggningen" som jag (och två miljoner andra) skrev om igår. Det är lika dumt som det första inlägget.

Den här gången länkar jag direkt till Hemliga Morsan. Hon slaktar dem med vänsterhanden, gör en överslagsräkning på Newsmills tänk och kommer fram till att Newsmill får passa sig. Gammelmedias metoder funkar inte i bloggosfären, det är tydligt.

tisdag 26 augusti 2008

Årets Skräp redan i augusti * Uppdaterad

Erika Hhrnbom gjorde mig uppmärksam på ett inlägg på Newsmill-bloggen, en sorts blogg-anslagstavla (som nog siktar bra mycket högre) där Karin Eder-Ekman, PM Nilsson och Leo Lagercrantz bestämmer vilka lappar som ska sättas upp.

Inlägget (länk nedan) är författat av Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar och har givit svallvågor i flera dagar på Newsmill märker man om man klickar sig vidare. Karin Eder-Ekman försvarar sin publicering här och det är särskilt kul när hon ger som en av anledningarna att publicera det ovanligt idiotiska inlägget:
"Zandén och Gyllenhammar är två mycket kända kulturpersonligheter som inte tidigare gett sig in i jämställdhetsdebatten. "
Jaha! Ja, då så. Inte för att man har nåt att säga, alltså.

Erika skrattar åt hela grejen, heder åt honom, Han fick tydligen fick klä skott där, genom att han studsade sin bebis på samma fest och om jag bara orkade skulle jag skratta med.

Jag blir bara elak och dum och tänker att de har åldersångest och är sura för att det finns många många fler tänkande och kännande killar runt trettio nu än när de var runt trettio. Det var ju inte "modernt" då. Det är det nu.

Läs själva, och om ni orkar, de 270 kommentarerna också.

Vad är problemet? Orka vara passionerad jämt och ständigt! Jag älskar korv och mos-ligg! Också! Jag vägrar ställa korv och mosliggen mot sprängsvettgarvvansinnesliggen. Jag vill ha dem alla! De skänker lyster åt varandra!

Det allra allra mest irrrrrriterande och tråkförolämpande är att det på flera ställen i kommentarerna påtalas att de två artikelförfattarna är från Göteborg och inte från Ståkkålm och att det skulle vara därför de skriver så dåligt, har så usla argument och är så allmänt oskarpa i sina formuleringar. Men det reducerar å andra sidan bara kommentatorerna till artikelförfattarnas nivå. Så, släpp det, Huskorset. Du är ju inte ens född här.

Ja! Nu ska jag kolla vad Hemliga Morsan (Alla Dessa Karlar, Messerschmitt, whatever, hon byter header ofta) tycker. Jag har slarvat att läsa ikapp där och jag är säker på att hon har något klokt att tillägga i denna debatt. Hoppas nu att jag tyckt rätt trots att jag inte hunnit läsa mig till vad jag tycker där, något jag annars plägar göra.

* Tillägg: Jag tyckte rätt. hon är bara lite mer kortfattad och genial än jag.

Vilken av de här nästintill EXAKT likadana skräckbilderna ska vi ta då?



Fanken, jag var så himla nöjd med ör-kortet, trots knepig vinkel. Tyckte jag såg "både-hyfsad-och-som-om-jag-hade-humor" ut. Nu får ni bestämma, försåvitt ni bestämmer rätt. Se enkät till höger! Men det är snabba ryck, ni har bara två dagar på er.

lördag 23 augusti 2008

Smilin´ thru my tears...

Nu drar vi till Skåne för att delta i den slutgiltiga Kringelängs-festen .
Gravöl för gården som varande i deras ägo och 70-årskalas för Mulle Meck.

Trevlig helg. Jag grinar redan.

Arbetets (skade)glädje

Huskorset vill härmed glädja alla som oroat sig för hennes jobbsituation, att under den närmaste månaden jobbar hon som en liten iller! Diverse uppdrag och extraknäck gör att hon pinkar ihop till en hel månadslön, visserligen med a-kassemått mätt men ändå, och det är hon innerligt glad för.

"(Skade)" i rubriken syftar på hur jag för varje på e-kassans hemsida ikryssad 4o-timmarsvecka utstöter ett "Ha-ha!" eftersom det känns som att jag dragit a-kassan vid näsan genom att inte behöva begära ersättning.

Del III - en försiktig retirering

Gabriel Byström, kulturchef på GP, är en av författarna som skrivit boken "Det osynliga", läser jag.
Jag vill inte direkt påstå att Huskorset kryper till...hm...korset. Fortfarande anser jag att teaterrapporteringen i nämnda tidning lämnar en del i övrigt att önska, men rätt ska vara rätt.

Huskorsets tidigare GP-bashing:
Del Ia Del Ib Del II

torsdag 21 augusti 2008

"Vad är du, sa du? Dramatör?"

Citatet ovan kommer från Dramaturgen, som är bland de vassaste och klokaste jag vet.
Han har varit förbannad länge. Idag är han det på DN-debatt, med ett gäng tunga teaternamn med sig. Mitt är inte så tungt, med jag är med hela vägen. (Det verkar svårt att hitta länk idag med, det kanske kommer.)

Här och här är mina bidrag, daterade för några månader sedan.

Ja, jag får väl göra frukost nu då.

Klockan är arla och jag vaknade tidigt.
Alla sov och jag gick upp och duschade. Länge.
Alla sover fortfarande.
När jag öppnade badrumsfönstret för att vädra och spanade ut i trädgården kom jag att tänka på det här citatet, som jag inte vet vem det kommer ifrån:
"Klockan fem på morgonen är världen din. Då har ingen annan varit framme och fingrat på den."
Jag hittade det när jag gick i gymnasiet för tjugo år sedan, det var på den tiden som Jomp och Lottali och jag samlade kloka,fina och roliga citat i små snygga skrivböcker och gav bort till varandra när det som bäst behövdes. Mest Jomp och Lottali kanske. De flesta har försvunnit, men jag har kvar en liten en (i städskåpet av alla ställen, men den är så pytteliten och försvinner i en bokhylla och dessutom behöver man kloka citat som bäst när man måste städa) och den är mig mycket kär. Därifrån saxar vi ett till:

- Ljudeffekt: Huskorset går bort till städskåpet och letar i hyllan som sitter på insidan av skåpsdörren. Steg tillbaka. -

Lustigt nog trodde jag att jag visste exakt var jag hade Jomps lilla uppmuntringsbok, men den var inte där. Jag antar att jag hittar den nästa gång jag behöver lite uppmuntran i största allmänhet eller ska dammsuga.
Men det här kommer jag ihåg (dock inte vem som sa det. Såklart.) men jag tillägnar det Figge som har blitt med trädgård:
"Att leva är inte nog! Solsken, frihet och en liten blomma måste man ha!"

onsdag 20 augusti 2008

Filmbevis

video

Först en titt i backspegeln här och här. Sedan kan Huskorset nu berätta att hemligheten ligger i att börja från rätt håll. Potatiståten är liksom virkad genom påsen och alla som är bekanta med handarbete vet att en virkning kan repas upp så lätt som aldrig det - om man får tag i rätt tåt.
Så var det med det.

Huskorsets GP-bashing Del II.



Jag fortsätter mitt, och tamefan också Thalias själv, korståg i Teaterkonstens namn genom Göteborg fram emot Polhemsplatsen. Här och här finner du Del I.

Höstsamling på Dramaten!
Svd och DN skriver om det i kulturbilagorna. Hittar inga länkar, det är möjligt att de kommer i morgon eller under dagen.
Höstsamling på Stadsteatern i Stockholm!
DN och SvD skriver om det i kulturbilagorna.

Höstsamling på Göteborgs Stadsteater.
Inte ett semikolon om det i GPs kulturbilaga. Men, det är klart - det är ju bara onsdag ännu. OS pågår ju fortfarande.

Folkteatern i Göteborg spelar "Tre Kärlekar" i höst och från den förhandstitten rapporterade GP så här. I korta drag knyter GP an till sommarens tv-reprisering av "Tre Kärlekar" samt en föreställning på Öland samt och kallar det "Molinfeber i höst".

Är det så att det måste finnas någon sorts s.k. "nyhetsvärde" för att GP ska finna för gott att skriva om teater? "Nyhetsvärde" som i kändisar eller (mumma som) bråk och ekonomiska oegentligheter eller dylikt? Vad hände med det journalistiska ansvaret och lusten att informera om timanden på stadens scener? Recensioner publicerar tidningen så gott som alltid, och då och då ett förhandsreportage. Annars är det magert. Varför är det så?
Det händer absolut att det porträtteras skådespelare i helgbilagan; artiklar som springer ur en enskild journalists intresse för just den specifika personen. Från kulturredaktionens ledning skönjer jag blott ett knappt byxvarmt intresse för teater. Jag framhärdar i att hävda att det är deras jobb att - åtminstone låtsas! - hysa detta intresse.

Jag har varit kritisk mot Göteborgs Stadsteaters konstnärliga ledare Anna Takanen för att jag anser att hon inte tillräckligt ihärdigt letar nya skådespelare att anställa bland oss boende i Göteborg , det ska jag villigt erkänna. Jag är dock inte sämre än att jag kan ge henne credit när hon förtjänar det: Stadsteaterns i Göteborg höstsamling ägde rum i fredags och var en av de mest lustfyllda, och därtill bäst genomförda, jag varit på. Vi kan se fram emot en sketakul teatersäsong på Götaplatsen!

Men se till att själva hålla er informerade, ni lär inte få mycket hjälp av stadens huvudorgan.

tisdag 19 augusti 2008

Shetlandsponnyn och Doktor Blod är nu ett.

Det var ett så underbart, roligt, vackert, crazy och djupt lyckligt bröllop och jag och min totastmastermoajé gjorde inget mindre än succé. Efter den här bröllopsskildringen känns alla andra överflödiga, men jag kan intyga att Suziluz känslor den gången och mina i lördags är på alla punkter överensstämmande.
Men en del vill jag gärna dela med mig av. Inte minst Coiffen. När jag stått och tuperat och lockat hår i två timmar och till sist tog på mig klänning, smycken och Coiff kom en strålande Lillkille mot mig:

"Mamma, nu är du tant!"

Vänner! Skåden Coiffen:


Inte illa vad? Någon (jag tror det var Fuxen) i Hästgänget hade hört någon säga om oss:
"Om man undrar vilka brudens vänner är, så kan man kolla vilka som har snyggast klänningar - ja, vilka som är snyggast överhuvudtaget."

Det var exakt den effekten jag hoppades uppnå. Vi var där nästan allihopa: Araben, Islandshästen, Fuxen, Fullblodet, Halvblodet och t.o.m. Skimmeln, som hade kommit från Frankrike. Bara Nordsvensken hade förhinder. (Förlåt, Godiva, jag vet att det är alldeles bort-i-tok med färger och raser sådär huller om buller.) (Kanske jag lägger ut en bild på oss här, men det vill jag ha sanktionerat av allihop först.) Underbart att träffa dem alla på samma gång!

Bussfärd till Slussens Pensionat, installering och bröllopsfest. Kärlek, skratt, sång, dans, svanenmärkt grillbuffét på Slussens Pensionat (hela jävla Orust är svanenmärkt) och faktiskt inget direkt stolpskott bland de mååånga talen och uppträdandena. Några var långa, men de var roliga som en sorts kompensation. När middagen var slut (halv ett, pust!) och mitt jobb var över hällde jag i mig ett par drinkar och kom ikapp resten av sällskapet. Doktor Blod är förutom hematolog även musiker och skivbolagschef och har följdaktligen en vänskapskrets nedlusad med musiker - vilket betydde liveband och - get this:
Öppen Scen.
Säg inte till ett halvfullt Huskors som har varit på alerten i sex timmar att det är Öppen Scen med ett band som spelar vafan man än ber dom. Hon vill klistra fast sig vid mikrofonen. Jag sjöng två Dolly-låtar och en Povel och sedan var jag - inte nöjd, men tillräckligt nykter för att begripa att jag inte skulle sjunga mer. Det var visserligen klädsamt mellanrum mellan mina framträdanden med plats för andra artister, men ändå. T.ex. gick Filmstjärnan upp och rev av en formligen smokin´ version av Mustang Sally! Haha, den kan han ända sedan han korades till Skandinaviens Näst Charmigaste Kille på bästa sändningstid nu säger jag inte mer. Nej.

Hela pensionatet var vårt för hela dygnet och jag var så ini glödheta sist på dansgolvet, jag skulle bara byta skiva - det var fortfarande sex-sju tappra kvar - och när jag vände mig om var det tomt på golvet. De såg sin chans och smet. Jädra femtekolonnare. Då, halv fem på morgonen, såg det ut så här från vår balkong:


Och mina fötter tog jag kort på av någon anledning, förmodligen den att jag ville försäkra mig om att tårna var kvar eftersom jag inte hade någon känsel i dom.

Dagen efter: Frukostbuffét, fina samtal med goda vänner, ihopsamling, avsked och hemforsling per samma hyrda bussar - där en kördes av den i sanning fantastiska prästen som förrättat vigseln. Nu är jag ingen prästexpert, men fanns det en tävling som hette Skandinaviens Charmigaste Präst skulle han - ohotad - ta hem titeln. Han var f.ö. en av de där sista tappra på dansgolvet. Han är bror till Doktor Blod och ser passande nog precis ut som man skulle kunna tänka sig att Jesus gjorde.

Tack och god natt!

Puh!



Inte göra en Barlach nu...



Detta är ett hyllningsinlägg till detta inlägg.

Transparent Blanche


...är som av en händelse även den ton min annars så kärnfriska hy börjar antaga efter att försöka hinna ta hand om den ljuvligt doftande skörden. Satan i gatan vad mycket äpplen vi har. Och än är det bara från ett enda träd med s.k. sommaräpplen. Snart mognar karten på de andra fem... Äppel-tips mottages tacksamt!

måndag 18 augusti 2008

Älvsnabben till Himmelen

video
På Lindholmen ligger Backa Teater. Det är inte dit jag ska idag, men det är dit mitt hjärta alltid trängtar. Det är en härlig dag på sjön, kamrater!

Huskorset lägesrapporterar



Bröllopet gick av stapeln i Hagakyrkan, festen hölls på Slussen på Orust och min högra stortå sover fortfarande litegrand efter snyggsnygg skorna.
Det blev så klart ett bröllop modell fab! Moi körde hela batteriet: TOILETTE COMPLETTE, COIFFURE och COIFF (inte hatt, inte hårspänne, utan någonting däremellan). Jag var så tjusig va, och till på köpet gick toastmastrandet så prima att Halvblodet döpte mig till Tasty Toasty. Bilder kommer i sinom tid.
Idag är det dock jobbdags och då, till följd av körkortsmalheuren häromdagen, blir det buss och båt dit jag ska. Men inget ont som inte har något gott med sig: Det ger mig ju möjlighet att vara lite "turist i min egen stad". Mmmm eller hur.

fredag 15 augusti 2008

Huskorset har inte korten med sig * uppdaterat

Här hade jag en bild på mig hållandes körkortet. Korkat nog med personnummret fullt synligt, såg jag när jag kom hem och klickade bliden stor. Synd att jag måste ta bort den, för jag såg rätt cool ut.
Ja, här sitter jag på en busshållplats med ett uttjänt körkort. 12:e augusti gick det ut, men jag märkte det först idag på ICA Maxi och då bara därför att självscanningsexpediten var så charmig och skojade om att båda ICA- och VISAkorten var avmagnetiserade och om körkortsfotot.
Jag påpekade det (puckat, jag vet)och det blev lite hallaballoj i form av telefonsamtal till överordnad, men jag fick handla på villkor att jag kunde säga mina sista 4 siffror baklänges snabbt, tydligen ska man inte klara det om man memorerat siffrorna för en kvart sedan. Hjärnan klarar inte det. Allt enligt den trevliga expediten.
Sedan körde jag - olagligt och komplett oförsäkrad - försiktigt hem medan jag för min inre syn såg hela eftermiddagens och helgens planering vittra sönder. Så nu blir det buss. Rabattkortet räckte på hittefåret, men hem kommer jag inte på det.
Jag prisar försynen att Mamma är här och tar kidsen. Hon är toppen. Vad gjorde jag utan henne? Hon är här för att i morgon gifter sig Shetlandsponnyn, jag ska ju toastmastra, och vi ska sova borta. Bara lite nervös, behöver goda tankar från 17.00 och några timmar framåt. Det kommer att bli kanon, intalar jag mig! Nu kör vi!
Inte.

Men lite tomatskryt kan jag bjuda på



I nöd och lust

Det blev inget blogg idag. För mycket tvätt och disk och barn och barn och barn och så har Filmstjärnan raketångest för en grej som inte är hans fel, men han tror det för att han investerat så mycket tid och kraft och tanke och ork redan. Och då blir jag kristallklar i hjärnan och kan, eftersom jag är en så klok människa och god hustru, bistå jag honom i detta. Han tog en Bailey´s, det var vad starkt huset bjöd, jag fick en jag med och så pratade vi.

onsdag 13 augusti 2008

Det är så roligt när barnen börjar intressera sig för böcker.



Klicka här. Och snart kommer den här. Läsfest!

När tanken svindlar

David Nessle funderar, och uppmärksammar hundraårsminnet av en händelse som egentligen var en explosion men som kunde blivit en fullskalig katastrof över stora delar av världen.
"Om inte om hade var´t, hade katten var´t kung" sa min mormor ibland.
Icke desto mindre är det underhållande läsning.

"Jonsered lax"

Dr Suz svarar idag på läsarnas frågor på sitt oefterhärmliga vis.
Två tunga anledningar har jag till att inte sno konceptet rakt av (vilket egentligen alla borde, det är ju fruktansvärt roligt):
* Om jag bara visste hur man gör för att ta reda på vad folk som hittat hit har googlat på.
* Om jag inte hade någon skam i kroppen.

Emellertid har Dr Suz bollat vidare en fråga till mig gällande "Jonsered lax". Jag är icke sen att bistå, eftersom jag sitter på en hel del viktiga uppgifter angående detta:
Genom Jonsered rinner fiskrika Säve Å och det är dessutom naturreserverat (eller vad det kan heta) kring ån och omkring liggande natur. Vid gamla Jonsereds fabriker mitt i byn finns ett måndagsexemplar till laxtrappa och det är den som gör Jonsered till ett flugfiskets Mecka! Laxen är nämligen programmerad sedan urminnes tider att simma uppför Säveån ända till Mjörn, en sjö som ligger nära Alingsås, miltals bort. Emellertid är det så snopet att de bara kommer halvvägs dels på grund av Säveåns naturliga konstitution och dels för att laxtrappan tydligen är felbyggd. Och då blir det med laxarna som med humlorna som egentligen inte kan flyga och laxarna simmar oförtrutet på mot Mjörn, men kommer inte längre än Jonsered där de blir uppdragna av glada flugfiskeentusiaster.
All denna intressanta information har jag lärt mig av Inspicienten, min guide och bror i Jonsered och har jag fel lär jag få veta det.

tisdag 12 augusti 2008

New times, new friends * tillägg

Nu finns Lilla Blå, Figge, Wennberg, Malinka, Ataharis kostblogg och Tjockalocka i blogrollen till höger. Enjoy!

Tillägg:
Hoppla: Malinka & Tjockalocka fanns där redan förut, såg jag plötsligt. Så kan det gå.

måndag 11 augusti 2008

Jasså jaha, då så...

M´allå!? Röka på en mack?
Min avlägsne bekant - jag törs ej ens smeknamna honom, ävensom nedanstående ändå bör avskrivas som preskriberat eller åtminstone tillskrivas ungdomens oförstånd - skulle, när han var tonåring, tillsammans med några kompisar gena över en bensinstation. De andra i gänget släckte sina cigaretter, men han fortfor coolt att blossa. Hans vänner undrade oroligt om inte han också skulle...
Han skakade på huvudet, kisade och blåste ut rök.
"Det är ok. Jag känner ägaren."

NK's idea of skolstart



Lite som ett one-night-stand



Lika plötsligt som den kom tog kärleken slut. Det finns gränser, även för ett Huskors.

Just nu på Le Pain Francais



Det är choklad. Det är maräng. Den är stor som en hamnarbetares knutna näve. Jag älskar den.

lördag 9 augusti 2008

Balkanfest i Brekille



Jag är här ensam med ongarna. Nu sover Lillkillen äntligen. Snart-sexåringen får sockerdricka och jag Old Speckled Hen. Snart spelar Räfven i ladan. Tjo!

fredag 8 augusti 2008

Vid otippad solglimt passar man på att bloggfota gelén på äpple och rosmarin i köksfönstret



Great expectations

Jag är lite gladare än härom dagen. Det kan bero på att jag ska till Skåne idag.
Lilla blå skriver så fint om höstlängtor. Och Sparring också, både här och där. Den hösten Lilla blå längtar efter tycks mig vara en engelsk höst. Den är väldigt mysig, romantisk och gör sig så bra i dröm, tanke och skrift.

Men det här är inte heller så dumt:
Svensk höst börjar med skolstart. Sedan kommer lätt gråregn och melankoli och diverse "-säsonger" som drar igång, man kan t.ex. gå på keramikkurs eller börja träna ishockey. Vidare följer: Bokrea, nyhetsrapporteringen blir allvarligare, sprakande löv, svamputflykt och tända brasa med sur ved efteråt, göra varm choklad med vispgrädde, blåst så att de vackra löven bara sitter kvar en vecka, regn igen, barnen behöver nya stövlar, enstaka krispiga dagar med hög och klar luft där himlen är blåare än någonsin på en sommardag, mer svamputflykt och den här gången blev det till en macka per skaft med smörstekta kantareller, sätta tulpanlökar, kratta löv och höstgräva i trädgården, ännu mera regn & blåst - översvämning i källaren! ...men det gick visst att rädda det mesta. Det är fullt möjligt att hitta både något bra på tv och svenska grönsaker och frukter i affären. Idolfinalisterna byter plats med väderleksprognoserna på löpen, julskyltningen börjar strax efter Alla helgons halloween, höstlov, ställa om till vintertid, kusinens 50-årskalas med hela släkten och i mitten på november märker man att man lik förbannat glömt ställa in grillen & utemöblerna. Men då är det snart jul.

torsdag 7 augusti 2008

Variationer på Kart



Mario i vardagsrummet och äpple- i matrummet. Gelé tänkte jag att det ska bli.

onsdag 6 augusti 2008

Här skulle det passa med ett vist citat av någon klok poet

Jag är relativt förskonad från stor sorg. Så pass att det på ett bisarrt sätt känns intressant och spännande att den kommer att drabba mig. Eftersom smärta är svår att föreställa sig när man inte är i den, är det fullt möjligt att resonera så. I synnerhet som skådespelare, där självarkeologi bör vara ett av de skarpare verktygen i lådan. Ändå, för att förtydliga: Jag längtar inte efter att förlora en närstående. Jag avundas inte de som sörjer. Emellertid har människor som har genomlevt stor sorg sidor i sin personlighet som jag avundas och det är det som är det intressanta i sorgen.

Förmodligen kommer jag att djupt ångra de här orden när Pappa dör. Jag skäms och bannar mig själv för att jag tydligen ser hans död som ett medel för personlig utveckling, men eftersom tanken är fri flyger den dit ändå. Det hjälps inte.

Jag har försökt föreställa mig hur min sorg skulle vara. Sorgen över Pappas sjukdom är förstås en realitet. Den överraskar mig när den väller upp, även om jag vet att den ligger där alldeles under ytan och puttrar. I det närmaste oförberedd börjar jag gråta, ofta efter en rad i någon låt som slår an precis rätt mollsträng i hjärtat. Men den gråten är fortfarande en lättande gråt. Jag vet inte hur den känns när han inte finns mer.
Jag har också försökt att dag-mardrömma om att Filmstjärnan skulle försvinna på ett eller annat sätt. Det är gruvligt, men det går.
Försöker jag med barnen tar det stopp. Jag kan inte. Det är som om hela min varelse vänder sig emot den möjligheten. Tanken springer in i en warpzone som leder till ett Ingenting; ofokuserbart, svart, ogenomträngligt. Bevare mig för den sorgen. Där finns inte tillgång till någon reservplan.

"Varför går hon omkring och föreställer sig sån´t skräp? " kanske någon tänker.
Vet inte, svarar jag, men jag antar att det antingen är något alla funderar på ibland eller att det är en desperat handling av min sorgligt ogymnastiserade hjärna. Som jag förut nämnt här på bloggen går jag sedan drygt ett års tid arbetslös. Jag ströjobbar visserligen då och då, men har inget kontinuerligt arbete att gå till. Inga arbetskamrater att stångas med och utvecklas i samklang med. Jag ruttnar på det, min hjärna ruttnar. Mitt självförtroende ruttnar. Det är en hård kamp mot bitterheten. En kamp jag för övrigt ämnar vinna.

Bloggen är min räddning. Tack för att ni finns.

tisdag 5 augusti 2008

Lätt oortodox Boeuf Bourguignon


Synpunkter?

Ach, du liebe Narcissus



...och för mördarsniglarna.


Så kom inte och säg att jag inte är djurvän. Skatorna käkade upp nästan alla körsbären också. Men dom fotar jag fan inte (skatorna alltså).

'All you can eat-buffet'


...för rådjuren.

'All you can eat-buffet'


...för getingarna.

När Verkligheten och Dikten är överens

Ett jävla väder rasar
I detta jävla land
För alla jävla masar
På Siljans jävla strand
Varenda jävla skåning
I Malmös jävla hus
Har stängt sin jävla våning
För stormens jävla sus
I Smålands jävla städer
Och i Lapplands jävla fjäll
Är det ett jävla väder
I denna jävla kväll
"Väderleksrapport" av Alf Henriksson

måndag 4 augusti 2008

Purgatorio disoccupazione (kan det kanske heta)

Nu börjar de allra flesta människors sommarsemestrar ta slut.
Folk återgår till sina arbeten och bloggar roligt om det, om hur skönt det är med lite ordning och reda i tillvaron, efter den ansträngande semestern.
I morgon börjar Filmstjärnan säsongen på teatern. För att krydda tillvaron lite, är ongarna hemma dygnet runt i några veckor till. Oh, jag hoppas det regnar 70 mm varje dag.

Sommarens sista dagar ter sig för arbetslösa som julhelgen gör för ensamma. Det finns kanske ingen vetenskaplig undersökning som stöder min tes, men jag är säker på att självmordsfrekvensen bland folk utan jobb är som högst just när hösten drar i gång med sina skönstressiga scheman, fullprickade agendor och viktiga måsten. För alla andra.

Lucky bastards.

lördag 2 augusti 2008

En vardagsintervju som utmaning... * ändrat, faktiskt.


...fick jag av Atahari:

1) Vad åt du till frukost?

Hallon, yoghurt, linfrö, hasselnötter. Bacon, äggröra och tomater. Cafe latte. Åff kårs.

2) Lägg ut den senaste bilden du tagit på dig själv. Obs! Bara du själv får figurera på bilden.

Se ovan. Jag skulle vara snygg och lyckades se ut som om jag var med i Thompson Twins.

3) Vem fick du ditt senaste sms ifrån?

Druvsockret från Vårberg.

4) Vilken färg har din dator? Alltså skalet...

Vit

5) När var du arg senast?

Igår, på ongarna

6) Ditt bästa minne från skoltiden?

När musikintresset vaknade.

7) Ditt sämsta minne från skoltiden?

Hierarkiernas diktatur.

8) Yoga eller löpning?

Yoga. Fast inte för närvarande.

9) Spaghetti Bolognese eller Oxfilé Provencale?

Oxfilén.

10) Vilka tidningar läser du regelbundet?

DN. Och, fram tills nyligen, GP. Pinsamt få.

11) Favoritkaraktär i deckare? Böcker, teve eller film...your choice.

Steve Martin i "Döda män klär inte i rutigt".

12) Teveprogram du aldrig missar? Och om du gör det så ser du till att spela in eller kollar reprisen.

Den senaste besattheten gällde den danska dramaserien "Föreställningar" i regi av Per Fly.

13) Vem är du avundsjuk på? Eller vilka.

Skådespelare som inte behöver gå på a-kassa.

14) Din bästa revansch?

Komma in på scenskolan, efter så många försök att jag vid det laget tappat räkningen. Började söka 20 år gammal och kom in som 26-åring.

15) Din bästa chef ever respektive din sämsta?

Bäst: *ändrat:MånsMårlind/Björn Stein (det lillalilla jag var med var underbart)*, sämst: den här regissören.

16) Mat som du aldrig någonsin kommer att äta? Orsak?

Man kan alltid smaka.

17) Offentlig person som du skulle vilja ta dig ett snack med?

Lars Norén. Inte p.g.a. dagboken, dock.

18) Kaffe eller te?

Kaffe

19) Skostorlek?

41. Låtsas jag. Men efter två ongar - 42. Hur jävla mycket snygga skor finns det i storlek 42, tror ni? Jag älskar skor.

20) Hur ofta är du på IKEA?

Två - fyra gånger per år.

21) Om du hade fem miljoner över....vad skulle du då köpa? Och du var tvungen att köpa något annars skulle de försvinna.

Delfinansiera mitt filmmanus.

Slut!
Vill ni plocka upp denna kastade handske? Var så god!


Ofta jag inte är rånöjd att jag tog in tvätten för HELVETE vad det regnar!
(Hommage à Dea)

Kungen kunde inte


Den här kaffebrickan i slamrande plåt inhandlades på en loppis i Uddevalla för 25 riksdaler, år 2002. Den är en kär ägodel, en sådan som i förstone verkar vara enbart det den är - men den berättar något om överklassens våndor och vedermödor, om man ser efter noga och funderar en smula.

Som ni ser är det Kungens och Drottningens bröllopsfoto. Det är roligt att se att Dronning Margarete var lika stilig då som hon är nu. Den kvinnan har alltid haft klass. Men det är inte det jag skulle prata om. Det är ett foto från en glädjefull tillställning, den närmaste familjen är alla samlade och det är ett minne för livet. Men det är något som inte stämmer...

Vad är det? Och varför?


Lästips: Söderbergs Kungen Kan.

Huskorsets sommartävling!

video

Jo, det gällde shoppingturen häromdagen.
Nu blir det tävling, och har man läst uppmärksamt de senaste en och en halv-två månaderna, så kanske det hjälper.

Den som svarar rätt vinner en burk äppelmos från Huskorsets eget kök och träd!
Moset är visserligen ännu okokat, men med sex äppelträd på tomten lär det bli ett försvarligt antal burkar framöver.

(Jag hoppas att ni alla observerade affärens slogan i början av inslaget.)