onsdag 8 oktober 2008

Allt för Public Service

I morgon sitter landets alla litteraturkritiker, -vetare, -forskare, -etcetera på vänt i olika radio- och tv-studios landet över. Det fick jag lära mig av Godiva förra året, när jag var så förbluffad över Ann Wiktorin.
Och det är klart att det är så det går till (att jag inte kunde begripa det?): SVT ber ett gäng folk komma, de som har koll på de troligaste vinnarna.
Sedan får de som kan jättemycket om fel författare åka hem igen. Det är nog där man måste lägga ribban om man ska vara statlig television värd namnet. Det kostar att ha ribban högt. Men för vem - i det här fallet? Undrar om de som får åka hem utan en sekund i rutan får något betalt?
Det kanske anses räcka med äran att bli tillfrågad. Det är ju ändå Sveriges Television vi pratar om.


(...förresten, hur var det nu igen med ironi i skriven text?)

2 kommentarer:

grynnan sa...

Jag kan garantera dig att de gör det gratis och med glädje. Den där heta längtan att få vara med i TV närs inte bara av de som söker till Big Brother.

Huskorset sa...

Jo. Och den när vi väl alla lite till mans tänker jag ;).