måndag 27 oktober 2008

Money talks, bullshit walks

Det är knepigt, det där med åsikter och att försöka säga något viktigt från en scen/låt/skrift. Sticker man ut hakan får man lättare på käft - även om man får hjärtliga skratt och applåder också.
Ibland är underhållning enbart underhållning, det sticker jag inte under någon stol, men det finns en klar parallell till mina (och JCs, haha!)(se förra inlägget) åsikter om Settman i Sparrings frågeställning, som jag länkar till ovan:
Dagens - ändock varierade - kulturutbud är genomsyrat av en slags vilja att vara omtyckt av alla.
För att sälja så mycket som möjligt, är min gissning. Så klart, det klandrar jag inte många kämpande kulturarbetare för att de vill.
Men resultatet blir i många fall underhållning som byxljummet tidsfördriv istället för tankeväckande samhällsomvandlande diskussion.

3 kommentarer:

Figges Blogg sa...

Settmanismen har jag helt klarat mig från.
Jag flyttade till danmark när Settman var en c-programledare, och fortfarande mest var förknippad med karaktären Ragge eller om det var Ronny?

kung blåtand sa...

Ju fortare man lär sig att alla inte kan älska alla (förutom lovable mig då, haha) desto fortare lär man sig att älska livet. När kommer min pappa och hämtar mig då?

Huskorset sa...

Figge: LFB.

kung blåtand: Du har så rätt så.
Och pappa kommer när han jobbat färdigt.