torsdag 26 mars 2009

Kontaktannons

Nu är det en enda månad kvar av min vistelse i Sundsvall. Det gick undan va? Jo, det stämmer, spelperioden blev kortare än beräknat. Därav fyra och en halv månads bortavaro från hemmet istället för sex.
Med detta kommer tankar på framtiden. Var/vem/ hur ska/vill jag jobba med nu då? I sommar? I höst?
Sådan är min yrkesbana. Inte helt smooth. Men man vänjer sig vid att bli av med jobbet några gånger om året. Det kommer ett nytt. Förhoppningsvis.
Men det är långt ifrån alltid det finns plats på t.ex. Huskorsets drömteater Backa.
Och långt ifrån alla regissörer är drömregissörer.
Och beggars can´t be choosers.
Och yadayada.

Men.
Jag fick just en prima idé.
What if jag skulle ta kontakt med några regissörer/teaterchefer/ producenter som jag tycker har gjort CRAP - och uttrycka min samarbetsvilja? I vanliga fall tar jag ju enbart kontakt med de vars arbete jag beundrar. De som jag tycker är träiga tycker givetvis inte själva att det de gjort är crap. De har bara en annan syn på vad som är viktigt att berätta på teater eller film.
Att skilja så tydligt på konstnärskap och person skulle vara enormt intressant. Jag tror att det skulle vara så fruktansvärt utvecklande. Förutsatt att den här människan skulle vara öppen för det och så pass trygg i sin egen konstnärliga övertygelse att hon/han skulle gilla att stånga den mot min för att se om den håller. På samma sätt som jag vill se om min håller. Jag är så vansinnigt styv i korken när det kommer till min teatersyn, det skulle vara nyttigt för mig att runka omkull den lite, tänker jag.

Jag går igång som fan på det här, det är i konflikterna, sprickorna, krockarna, skaven allt händer, det har jag tjatat om förut. Det känns som om det skulle vara befriande att börja ett samarbete med en människa på den nivån:
”Jag tycker du gör crap, du tycker jag är en jobbig & tråkig skådis, men nu ska vi jobba ihop och se vad fan vi kan gräva fram hos varandra att berätta den här historien med.”

Typ.
Att börja med en respekt för varandras konstnärliga verktygslåda, men tycka att den andre knappt ens har tomtar på loftet – och båda vet om det. Skitkul!

Det här är förstås inte helt okomplicerat. Jag - och även regissören givetvis - använder mina känslor och erfarenheter, min stolthet, min självkänsla som verktyg i mitt yrke. Det är ju därför det är så känsligt och svårt att konkretisera ibland när det uppstår konflikter: Har jag valt utifrån min min sårade stolthet och bristande självkänsla eller har jag gjort ett genomtänkt konstnärligt val? Det är inte säkert att jag själv kan se skillnaden och det är inte lätt att få det påpekat av en vars teatersyn man inte sympatiserar med.
Till yttermera visso är regissören den som bestämmer i slutändan, och även den som har helheten i skallen. Det är inte något jämställt läge från början. Jag kommer ju att få ge mig om det blir riktigt skarpt läge. Jag är ju ingen Börje liksom. Jag vet vad som gäller.
Men jag är rätt envis.

Så kom an alla regissörer/teaterchefer/producenter som föraktar mig! Jag är ledig i höst!

12 kommentarer:

moder solo sa...

du är genial....tycker jag....så vi ska väl inte jobba ihop då....?fast är jag ju inte regissör å andra sidan heller....skönt att du ska komma hem snart...tycker jag

Snokis sa...

Kan du inte få jobb på Olla teatern? Du kan väl fjeka ett handikapp eller nåt.

Miss Gillette sa...

Det låter rätt mycket förhållandeinsiktsfullhet om den postningen ...! och jag tycker det är en mycket bra idé. Särskilt vågat är ju greppet att inte dölja att du inte är så värst förtjust i vederbörandes tidigare verk -- det är nog rätt få som kan motstå en sån angreppsvinkel. Kör hårt och lycka till, jag tror absolut på det där.

Malinka sa...

Det här var nog tidernas bästa jobbsökarannons. Hade jag varit en dålig regissör och tyckt du var en gräslig skådespelare (det senare vet jag iofs ingenting om, det kanske jag tycker? ;-)) så hade jag anställt dig på fläcken.

wettexvärlden sa...

Lysande bra tänkt! Jag säger bara lycka till! Eller heter det bryt ett ben?

Huskorset sa...

moder solo: puss hjättat.

Snokis: Kanske det kanske! Om de inte är färdiga med sitt projekt då. ;)

Miss Gillette: Tack för stödet! Jag hoppas att det finns någon därute som tycker att jag suger riktigt ordentligt.

Malinka: Haha! Tackar.

Wettex: Det går bra med lyckönskningar av vilken sort de vara må, tack!

Anders sa...

Det här ska bli fantastiskt roligt att följa (om det händer). Blir också ett test på hur mycket tyngd Konsten har i förhållande till Egot, dess onda och tarvliga tvilling.

Är för övrigt väldigt glad över att du inte är Börje. På i stort sett samtliga tänkbara vis.

Godiva sa...

Fan va coolt. Extremt jobbigt. Coolt.

Ströbaek sa...

Du blev ju helt plötsligt inget för mig (så någon musikal/fars blir det inte för dig ;) )... för jag gillar ju dig (givetvis bara genom din blogg) och det du precis har skrivit visar på din genialitet.

Snokis sa...

Fast vi fick väl aldrig veta vad Olla-teaterns projekt gick ut på. Vad var det egentligen de skulle olla?

fanny sa...

Låter ju vettigt.Kör hårt.

Huskorset sa...

Anders: Precis så tänker jag, ett test! Och jag är också glad över att jag inte är Börje.

Godiva: Tack, vännen. Ja. Huvva.

Ströbaek: Oh, vad synd! Jag som är så rolig och musikalisk. :D
(och skrattar som sagt gärna åt mina egna skämt)
Tack och kram på´re.

Snokis: Jag vet inte riktigt, det kan vara Moliére. Som ska ollas. De skulle verkligen behöva Erikas hjälp. Den saken är klar.

Fanny: Tack för stöd!