T.G.I.(soon is) fuckin´F.

På fredag morgon åker jag till Stockholm med första tåget.
Jag kommer att komma fram innan affärerna ens har öppnat.

"Jag reser inte till någonting, jag reser ifrån" Adolphson&Falk

Jag ska hälsa på Araben. Som jag längtat så efter. Jag ska få se hur hon bor och hur hon byggt sig en tillvaro, där vid Hornstull.
Jag ska träffa goda vänner.
Äta lunch på italiensk restaurang.
Umgås på krogen med sthlmskompisar. Se en konsert, ta några öl, bli lite bladig.
Jag ska gå på middagsbjudning hos Succéregissören och träffa vänner och intressanta kulturpersonligheter och nästan bara prata kultur med dom, men jag ska prata vanligt också.
Jag ska framför allt prata färdigt. Om något ämne jag själv valt att prata om.
Och lyssna färdigt.
Jag ska få tänka klart min tankar till slut.
Jag ska sova ostörd tills att jag vaknar av mig själv. Två nätter.
Jag ska äta frukost i lugn och ro, stillsamt ackompajerad av bildat samtal med Araben.

Jag ska bara tänka på mig själv och andra vuxna människor.
Jag ska få sitta på muggen ensam.

Jag är så trött på det här. Hur gick det till? Hur hamnade jag här?

Dagens bakverk:

* Paj. Vilken jävla paj som helst. Total-Paj.

(...och mamma eller pappa, när ni läser det här:
Jag håller varken på att dö eller bli galen. Det känns bara så.
Ni behöver inte ringa och vara oroliga och tro att det enda
stället där jag yppar sanningen är bloggen.
Kom för fan ihåg att jag är skådespelare. Statligt utbildad.
Jag har 240 universitetspoäng i att skilja på privat och personligt.
Det, kan jag tala om, hade Alex Schulman haft nytta av.

I´m just your average little Drama Queen, appointed by the government.)