Huskorset gör äntligen skäl för sitt namn

Vi har köpt ett hus.
Därav den radiotystnad som rått här under ett par dagar. Jag har inte kunnat tänka på annat än den rara lilla kåken och har därför heller inte kunnat få till nåt inlägg värt att publiceras. Inte för att jag inte försökt.

Vi skrev på igår, pröjsade handpenning idag, ska besiktiga på fredag och får tillträde den 21december. God jul!

Det är falurött, kanske hundra år, nationalromantiskt så det förslår och det har bergvärme och trevliga säljare och gäststuga på tomten, liten bäck med bro över, gamla äppleträn, hallon och jag vet inte vad. Jo. ett växthus också. Ett växthus!
Vad. Vad? VAD?? Har jag gjort för att förtjäna detta?

Folk säger: "Va! Ska ni lämna stan?"
Som om Göteborg vore en oemotståndlig nöjesmetropol som man icke kan ta del av om man bor tio bilminuter från innerstan. Som om det vore konstigt att längta efter en egen daggvåt gräsmatta, kvällssol som inte försvinner bakom höghus och morgonkaffe på förstukvisten i bara nattskjortan.

Och jag ber att återigen få citera The Godfather (Femåringens alltså):
"Stockholm, Göteborg, skitsamma - det är ändå inte New York."

Darlings, vad lycklig jag är!