...om boende.
Och vi är många vars vardagsdagdrömmar handlar (till en närapå idiotiskt stor del) om boende. Kolla bara i tidningshyllorna. Jädraranacka vad det säljs magasin om det ultimata stället att slå ner bopålar på.
Sin hank och stör.
Sin borg.
Sin dröm om att höra hemma.
Hur vill man att det ska se ut?
Var det ska ligga är viktigt. Stan eller förort eller landet?
Atmosfär.
Närhet till bra skola och dagis (uh, tråkigt men nödvändigt att beakta).
Kommunikationer.
Vuxenbeslut. Uff.
Mina och Filmstjärnans alternativ har utkristalliserats till:
* Behålla vår (hyres-)lght och (hyres-)pörtet-på-landet?
eller
* Hus och jävlar-inte-ett-öre-till-att-behålla-något-pörte?
Trädgård, uteplats, klätterträd, öppen spis, grannar (trevliga, givetvis. De otrevliga ingår inte i den här fantasin) puttrigt kök, syrénberså, växthus,
topplån, rörlig och fast ränta, amortering, driftskostnad, kontantinsats...helve där sprack det. Oftast. För vi är många. Och då springer priset iväg.
...som Filmstjärnan så genialiskt uttryckte det:
"Drömmen om den perfekta kaffebrickan har en väldigt hög månadskostnad"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hus suger. Det är bara en massa jobb, såtillvida man inte köper en ny, dyr och oftast ocharmig kåk. Bo kvar i lägenheten, så kan ni njuta av lantstället i stället.
...och så blev det också. Vi förbliver hyreshundar - dock med ev uppgradering till 4:a via grann-byte. Där ser man vad som kan hända när man börjar röra om i grytan.
Men det var roligt att hojta "Vi höjer med 100!" till mäklaren när han ringde sista gången. Vi ville ju inte att någon annan skulle hinna före till yttersta hålet på vårt monetära skärp.
Skicka en kommentar