Vem behöver 62 kokböcker?
Det är ju högoktanigt vansinne att någon äger 62 kokböcker (alla syns inte på bilden, det finns fler i en annan hylla) (jo, det är sant).
Det är i ännu högre grad koko att människan inte kan komma fram till att det är fler än ett par stycken av dessa 62 kokböcker som hon skulle kunna tänka sig att göra sig av med.
Idiotin fullbordas när vederbörande dessutom sätter en ära i att aldrig i helvete till punkt och pricka följa ett recept.
TLR mår däremot bra av en snabb bantning då och då. Vissa recept begriper jag inte varför jag sparat. Andra förstår jag precis varför och somliga blir jag enormt uppiggad av att enbart återse.
8 kommentarer:
Jag vågar inte räkna mina kokböcker, men jag är rätt säker på att det är fler än 62. Vi kanske skulle byta lite kokböcker nån gång? Fast då blir de ju inte färre, förstås.
Vad ska man med kokböcker till när internet finns.
Kokboksbytarkväll vore väl en kul idé?
Jag köper sällan, men får rätt många recensionsexemplar. Jag brukar ge bort en del, men jag har definitivt mer än jag behöver, för när man letar efter ett recept blir det ju ändå på nätet…
Kokbokbytarfest är en superide´. Förutom det då, att jag inte vill bli av me några...;)
Snokis: Suck. Ja. Jag vet.
(Är det ingen som klickat på nedersta bilden?)
Hehe, nu har jag klickat. Den jävla kakan kanske du kan bjuda på när vi ska byta kokböcker? :)
Haha, ja det kan bli kul!
Jag är som du: Jag skulle aldrig i helvete göra mig av med en kokbok, och jag följer mycket sällan något recept.
Vi har kanske inte 62 kokböcker hemma, men väl 3 utgåvor av Bonniers stora (50-tal, 80-tal och nu). 50-talsutgåvan håller inte ihop i pärmarna längre, men det är fortfarande den som är bäst. Mycket få genvägar och inga andra kryddor än salt, peppar, kryddpeppar och en gnutta senap eller en skvätt anjovisspad.
Kapitlet om pasta coh pizza dock, läser man mest som ett gammalt band av nordisk familjebok. MEd ett lätt översseende leende i mungipan och en förfasans rynka mellan ögonbrynen.
Sparring! Jag är uppfödd på Bonniers 50-talare och fullkomligt såld på salt, peppar, kryddpeppar, en gnutta senap eller en skvätt ansjovisspad.
Och bilderna på omslaget, med texter till:
"Chefen på middag? Ta det lugnt!"
Det var från den jag tog mitt första recept på sockerkaka.
Vårt pepparkakshus såg EXAKT ut som på deras bild.
Jag kan julgodissiorna snudd på utantill.
Det var med den allt började...
Thanx for the trip down Memory lane!
Skicka en kommentar