Filmstjärnan bara river sönder den.

Någon gång i en avlägsen lycklig framtid ska jag ha listat ut vilken tåt som är den rätta. Så att jag bara kan dra, varje gång.
Någon gång, någonstans, någon dag.
Tills dess pillar jag och småklipper lite men står ändå där med ett snårigt trassel.
Förutom vid pass var femte gång då en perfekt tråd snällt repar upp sig, påsen öppnar sig snyggt och jag känner att det här, det är en bra dag.