Jag är inte för närvarande knuten till någon teater-, TV- eller filmproduktion. Det som händer när man jobbar är ju inte enbart att man jobbar utan man deltar i ett sammanhang: Man träffar medarbetare & branschkollegor och får prata både skräp och konst och för mig har Facebook utvecklats till en veritabel livlina. Mitt virtuella fikarum.
Jag får veta vad folk gör, hur de mår, var de är, vem de är ihop med och så slänger nån ett får på mig all of a sudden. Om inte det är kul så vet inte jag.
Det är väldigt trevligt att logga in och ha blivit addad som vän av en gammal folkhögskolekompis som nu bor i Norrland och plötsligt bereds jag möjlighet att hålla kontakten med henne på ett mycket enklare vis än förut.
Trots att jag inte träffar alla de här människorna, blir de en del av min vardag.
Jag känner att jag finns.
Jag är del av ett sammanhang.
Återigen detta människans flockbeteende som är till så mycket gagn och samtidigt skuld till så mycket sorg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar