Tog idag mod till mig och stegade upp på en riktig Filmproducentents kontor för att undersöka möjliheterna att få pitcha ett filmmanus jag filat på i några år. Med knorvig, nyvaccinerad Lillkille på armen som något slags skydd (à la "jag är inte bara skådespelare och wannabemanusförfattare, jag är mamma också") hasplade jag ur mig mitt ärende så världsvant jag kunde och så fick jag till ett möte. Det var liksom - inga problem. Weird feeling...
Det har tagit mig flera år! Av manusskickande och brevskrivande och hoppandesande (if that´s a word) att någon skulle fastna för det jag svettats ur mig...
Äntligen ska jag få pitcha. Om några veckor. Nu hör det alldeles säkert till saken att sedan Filmstjärnan gjorde IreneHuss-filmerna hos samma filmbolag, så vet Filmproducenten mycket väl vem jag är och att jag skriver. Det kan ha hjälpt. Men i alla fall! Tjoho!!!
Detta är rött, för det skriver jag inte på den andra bloggen. Det är lite för...känsligt för det. Vill inte att följande scenario ska utspela sig på Haga Nygata om tre år:
"Öh tjaaaa, Längesen! Döh! Hur gick det med din långfilm?" - Kalle Banan från Partille
"Eh, näe, det blev inget..." - jag
"Nähä vafförente dårå?" - K. B. från P.
"...dom sa att den var för...eh.." - jag
"Vaddå?" - K. B. från P.
"...banal och...tråkig.." - tillintetgjord jag
"Jasså...och bilen går bra?" K. B. från P.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar