onsdag 2 juli 2008

Stoppa pressarna! Kringeläng är till salu! * uppdaterad

Min kära, kära Jompens barndomshem Kringeläng säljes av hennes underbara föräldrar, Loppisdrottningen och Mulle Meck.
Det är ingen tillfälllighet att jag bor som jag gör nu, i ett 150-årigt rött trähus med vita knutar, kuperad trädgård och liten bäck bredvid tomten. Det har varit min dröm sedan jag kom dit första gången, 18 år gammal. Om mitt hem rymmer en bråkdel av den värme, humanism och kärlek som finns här kan jag vara stolt.
Så många fester i detta hus. Ännu fler spontansammankomster. Så många skratt, tårar och insikter om vem jag var, är, vill vara, kanske kommer att bli, över så många koppar te i den gamla köksoffan (som man måste klättra in i för bordet står kloss intill för att rymma så många som möjligt). Loppisdrottningen som bara sitter ned korta stunder i taget, för det är alltid något som ska ur eller i ugnen, upp från eller ned till matkällaren, ett loppisfynd som ska demonstreras, en katt eller hönsen ska ha mat, det ringer i telefonen eller piper för degen har jäst klart eller hon ska byta om och ut och rida. Mulle Meck som kuckelurar i ett hörn och är klokast på jorden. I detta kök är det aldrig tomt och alla är välkomna, lord som lodis.

Skrotletande på det enorma loftet med alla sina skatter och alltid hitta vad man behövde.
Hoppa i höet, hämta ägg och steka guldgula plättar.

Sena nätter med bad i dammen, bastu, nakenbiljard och den där nödvändiga, stadiga kvart-i-tre-groggen.
Klia hund och kasta pinne.
Inte rida på hästarna, men klappa och utfodra dem.
Den totaldimmiga millenieskiftenyårsnatten, när vi inte köpt raketer för vi tänkte tjuvkolla på de tre granngårdarnas olika festers fyrverkerier. Men vi hade Louis Roederer-champagne och Cohiba Esplendidos och hörde knallarna.
Och alla våra barn som älskar detta ställe med alla sina vinklar och prång och djur och hemliga ställen.

Loppisdrottningen och Mulle Meck var lika självskrivna på vårt bröllop som någonsin några mostrar eller farbröder. När jag träffat Filmstjärnan och skulle visa honom Skåne var det till dem, till Kringeläng jag tog honom först. Han hajade grejen. Då visste jag att han var nå´t att satsa på.

(uppdateringen är en strykning då att länken är inaktuell)
Vill ni se mer av Kringeläng, klicka här, välj rubriken TILL SALU och scrolla längst ner till rubriken Lantbruk. Där finns det, på länken "Bjärehalvön, Fogdarp". Kan vara bra att veta att ett bättre begagnat biljardbord förmodligen följer med på köpet. Det ställdes in innan renoveringen av längan var klar.


6 kommentarer:

Anonym sa...

Åååååååh.... *suckar, ler och suckar längtansfyllt igen*

Underbar text, du. Tack!!

loathing sa...

alltså det är exakt sådär jag drömmer om att bo....en egen liten sjö där...grönska...fan...aaa alltså inte nu, men senare i livet, shit alltså.

Uttrycksrum sa...

Kärlek, kärlek, kärlek hör jag!

Huskorset sa...

Lilla Blå: Vad glad jag blir! Tack.

Loathing: Håll drömmen levande! Jag var som sagt 18.

Uttrycksrum: Ja, det må du tro.

Anonym sa...

Nämen oj! Jag har funderat lite på att köpa Kringeläng, faktiskt... Vi bor bara någon kilometer därifrån och har varit där en gång på novembermarknad. Underbart, helt klart. Men... vi bor ju redan fint, förstås...
Fast dina fina ord väcker lustarna igen!
Jompen (eller ett syskon?) har jag kanske ridit med när vi var ganska små och hästarna var mycket stora.

Huskorset sa...

Lotta: Nämen oj själv! Vilket sammanträffande! Jag ska hälsa Jompen när jag träffar henne nästa helg.