torsdag 10 juli 2008

Madness is in the eye of the beholder

Jag hostade mig igenom vistelsen på Tjärnö, där Svägerskans med familj lilla hus ligger, i övrigt var det trevligt. På väg dit kör man först nästan hela vägen till Strömstad, sedan svänger man av vid Daftö femstjärniga campingplats och detta ställe föranleder dagens inlägg.

Bara att den heter "Daftö" är roligt eftersom engelskans daft översätts av språkrådet till knasig, fånig, löjlig eller tokig. Stället är sjukt stort och ändå trångt som i röva på Karl den tolfte. På någon kvadratkilometer trängs stugor, säsongscamping, husvagnsplatser, husbilsplatser, tältplatser - välj själv i vilken övernattningsmiljö du vill att ditt sinne ska ryka åt fanders! - äventyrsminigolf, äventyrslekplats, äventyrsparkeringsplats (blev det när vi skulle spela äventyrsminigolf och jag tappade sikte på Lillkillen som stack iväg samtidigt som stora blåa bussen kom), strand med klippor eller med sand, pool med solstolar att låna som på Mallis, restaurang, affär, kiosk, diverse bekvämlighetsinrättningar så som tvättstuga, kök, bad & dusch.
Femstjärnigt, va.
Och så folk precis överallt (särskilt norrmän, och ursäkta mig så mycket Suziluz, din norrbaggefetischist, men efter en vecka i och utanför Strömstad: I hate the mfs. Nordens tyskar.)
Vägg i vägg, bil vid bil, vagn vid vagn, i princip ovanpå varandra. Jag fattar det inte. Så mycket folk överallt hela tiden och aldrig kommer de undan. De är på semester! Hur tänker dom? Hur slappnar de av? När slappnar de av?
Vi åkte förbi campingen och såg varje liten enklav, intill förvillelse likadan:
En vuxen läser kvällstidningen, en annan står och pratar med husvagnsgrannen. De två barnen leker med någon leksak eller med varandra.
Nästa: Två vuxna läser varsin tidning, de två barnen drar varandra på en vagn.
Nästa: En vuxen läser kvällstidningen, en vuxen lagar mat, de två barnen rockar med varsin rockring.
Nästa: En vuxen löser sudoku, en lagar dragkroken, de två äldre barnen badar den minste i en balja.
För mig var det sinnebilden av människor slowly going crazy. För mig, vill jag understryka.

Jag känner att jag behöver smälla in inte mindre än TRE brasklappar här. Vassegoa:
* Min kära morbror och moster har alltid campat och oh, vad jag ville följa med när jag var barn. Jag har varit och hälsat på dem på deras säsongscamping i någon avkrok i Uppland, Kapellskär tror jag det heter. Det är väldigt mysigt.
* Jag tycker bra om andra norrmän. Bara inte sådana som campar i Strömstad.
* Det finns trevliga, hövliga, hänsynsfulla och lågmälda tyskar också, det finns det visst det.

Sedan kom jag att tänka på att om man inte bor som jag gjorde fram till för inte så länge sedan: I stan, i en holk på tre rum och kök med folk under, ovanpå, vid sidorna och tvärs över gatan plus inpå en när man går ut på gatan, överallt och hela tiden; utan man bor på en gård eller i en by på landet och ser tre personer om dagen och de känner man allihop - då kanske Daftö Camping är grejen.

2 kommentarer:

suziluz sa...

Hahahaha... vilken skön bild. Vilket crazy liv.

Jag kanske skulle ta en tur till Strömstad för en slags norsk avgiftning? ;-)

Ordsnoken sa...

Vi åkte ofta på husvagnssemester när jag var liten. Skitmysigt, tyckte jag då. Funderar på att testa i vuxen ålder, som lite av ett socialt experiment.