måndag 21 juli 2008

Och rekylen är givetvis fruktansvärd

Det händer ibland när jag läser t.ex. kvällstidningarna på nätet att en ljudslinga startar, en som är illustration till någon av reklamrutorna till höger på skärmen. Det kan vara ett lustigt ljud, någon som pratar eller musik. Något som hörs, helt enkelt.
Något som stör mig i det jag håller på med.
"Nå dina kunder/din målgrupp där de inte kan komma undan, stänga av eller vända bort blicken!"
Ovanstående är, efter vad jag har läst mig till, en sorts guerillamarknadsföring och det hetaste inom reklamplatsförsäljningsbranschen (om det nu är så den kallas). Jä-hä-hä-vligt kort-tänkt, om ni frågar Huskorset:
Om den som stör mig inte vill mig något vettigt blir jag enbart provocerad - vilket jag nog inte är ensam om.
I det här fallet yttrar det sig så att jag genast, som den tant jag är, kollar upp vad saken gäller och lägger på minnet att aldrig, aldrig, aldrig (om jag kan hjälpa det, monopol har sina sidor det med) bli kund hos det företaget. Den sortens långsinthet kan jag, å andra sidan, mycket väl vara ensam om.

3 kommentarer:

christel sa...

Nej nej nej, inte ensam alls

Die Quelle sa...

Tyvärr är det väl så att saker som stör en tar upp mer minneskapacitet. När man sedan ska handla en vara och börjar fundera över utbudet så är det varumärket man stört sig mest på tidigare som man kommer ihåg. Varför man kommer ihåg det har man dock glömt.
Så länge det inte blir helt vidrigt. Jag kommer tex ALDRIG att köpa en cykel på sportson. Men i övrigt är det blankt. Och då är det MÅNGA reklamsnuttar jag fullständigt hatat. Särskilt då radioreklam.

Huskorset sa...

Christel: Oh, så skönt!
DQ: Jo, det där känner man ju till. Nästa steg blir att i sann Bergmansk anda skaffa en liten svart bok.
Uh, energin som krävs för att komma ihåg vem och vad man ska hata. ;)