Varning! Följande inlägg är enbart gnäll, men jag är så trött på att vara förkyld att jag inte kan låta bli. Så:
Jag började hosta strax innan vi for till Bohuslän för drygt tre veckor sedan. Det gick en vecka, jag gick på bröllop och först därefter började de larviga, till intet botande, hostningarna avta...
...för att övergå i ett sällan, åtminstone ur min näsa, tillförne skådat snorflöde, nästäppa och total doftlöshet på allt-allt-allt. Jag kunde smaka om maten var salt, söt eller besk. Riktigt riktigt tråkigt.
Igår började jag dock känna mig pigg och kry igen. I morse kände jag åter så smått smaken av de nyplockade hallonen i frukostyoghurten. Aah!
Nu killar det ånyo välbekant i näsan, ögonen rinner och snytfrekvensen har tredubblats.
Sommarförkylningar håller gärna i sig, sa min Ingiftassvägerska (till yrket akutsyrra), just för att det är så varmt och härligt.
"Mmm, va´ gosigt, häär stannar vi" sa virusen.
Faaaan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Skjut dom! Virusarna alltså. (Inte den ingifta).
Nä, efter tre veckors förkylning har du all rätt i världen att gnälla. Gnäll på du. Och skjut skarpt!
PS. Det vet ju alla att virus är en ras med sällsynt vederstyggligt utseende, de byter aldrig kalsonger och så har de ovanan att alltid stanna för länge när de kommer på besök. (Precis som vissa släktingar). Dessutom har de ingen humor.
Kunde inte sagt det bättre själv. Dessutom verkar det som om det där med humorlösheten också smittar. Urf. Tack för stöd.
Stackare, vi får hoppas att du fyllt din snorkvot för en tid framöver.
Skicka en kommentar