Sån´t här skulle jag strössla mina inlägg med, om jag läst latin eller idéhistoria eller litteraturhistoria eller för den delen nordiska språk eller annan superintressant kurs på universitet. D.v.s. om jag hade täckning för dylika skriftliga utsmyckningar/fåfängligheter (välj själv vilket). Som det är nu slänger jag ur mig ett "nota bene" ibland, eftersom jag vet vad det betyder, samt förorenar vårt vackra svenska språk med shitloads of american crap. Gissa om jag kommer att plugga wikipedialistan och framledes fejka en oerhörd bildning!
I USA, under ett utbytesstudentår 88/89, hade jag en uuunderbar lärarinna i engelska, mrs Boyer: En tvärhand hög, ramsvart hår i page med brett diadem, glada blå ögon som gnistrande ikapp med hennes intellekt. Hon hade oss att plugga "latin and greek roots" för att djupare förstå det engelska språket och - pull me on a little carriage - vad intressant det var: Prefix och suffix på de båda språken som lever kvar i ett otal engelska ord och uttryck, t.ex. pro-, mis-, sub- och -oid, - cid- , -ex (som i Kleenex och Fedex, då va. Haha.). Kolla här.
Varje dag hade hon i övre vänstra hörnet på svarta tavlan skrivit upp ett berömt citat (kunde komma varifrån som helst; ren poesi eller "bara" något klokt) som vi diskuterade en liten stund innan hon började lektionen. Ibland ledde det till diskussioner som tog hela lektionstimman. Oftast var citaten på engelska, men ibland var det latin eller grekiska. Jag skrev upp vartenda ett. John Keats var en av hennes favoriter, Gertrude Stein en annan, William Shakespeare en tredje. Det var mrs Boyer som öppnade mina ögon för honom och oj, vad jag blev kär. Kan ni tänka er att ännu i denna dag har jag aldrig, säger aldrig fått spela Wille. Och jag som skulle göra det så bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag blir galen på alla begåvade människor som skriver begåvade blogginlägg just nu, hur hinner ni? Hur orkar ni? Har ni semester eller? Herregud jag får panik.
(halvfalsk smiley efter den kommentaren)
Nä, nä, jag bara försummar mina barn, min man och mitt arbete.
Intressant! Jag kollade länkarna och folk säger att latin är ett dött språk! Det lever ju vidare i andra språk.
Vad roligt det är med lärare som inspirerar! Jag hade en engelsklärare på gymnasiet som hade samma förmåga att få folk att tänka till och anstränga sig. Alla klasser satt som ljus när han undervisade. Helt fantastisk människa.
Kan man snusförnuftigt få komma med den lilla kommentaren att om du pluggar Wikipedia-listan, så kan du plötsligt en massa nya saker och fuskar därmed inte kunskap. Tvärtom! ;-)
Skicka en kommentar