Det är som att komma till ett slags paradis, när man traskar in på gården till Huldrans hus. Ibland är det ett övervintradhippie-paradis, fläckvis är det paradiset för galna bonnpersoner, då och då är det paradiset för kulturstjärtar med en romantisk idé om det ultimata livet på landet (som yours truly), ibland paradiset för knätofs och fiolgnid; men det det alltid är, är godhetens, tålamodets, trevnadens, välviljans, barnens, hundarnas och musikens paradis. Alla sorters människor, alla åldrar och nästan alla vill dricka the Old Speckled Hen.
Jag tror att det var trettonde året i år som festen hålls, och för första gången skulle vi bo i tält på campingen. Annars har jag/vi huserat på madrasser i huset hos Huldran eller i "Kvinnofängelset", en pyttestuga på campingängen som jag, Jomp & Lotta-li invigde under en alldeles extra partajig och omoralisk folkmusikfest för kanske tio år sedan. Det var då som svetthyddan (primitiv bastu) gick varm, folk kopulerade på scenen (efter konserterna när de trodde det var tomt i ladan), ölen tog slut redan på fredagkvällen (dåförtiden pågick folkmusikfesten i två dagar. Så icke numera.), vi hyrde släp och körde skytteltrafik till Danmark för att köpa mer. Jag, Fleo och Bobban bestämde kl åtta på söndagmorgonen att nu var det nock och stängde puben genom att spika igen den gamla ko-kätte-dörren där inget lås fanns.
Men i år var ongarna med och eftersom Lillkillen är i en synnerligen opraktisk ålder (om man vill partaja) blev det bara ett nöjes-pass i puben för mig. 18-20 lördag kväll och fanken vad det är kuuuul att sälja öl, jiddra med folk och sjunga skabrösa folkvisor.
Nedan ett kollage som inte riktigt gör kalaset rättvisa, men som kan ge en aning om hur det går till:
Restaurang, café och underhållning drar igång först på lördagen vid lunch, men det är som om ingen riktigt kan hålla sig. I varje buske sitter det nån och lirar och vid eldstaden i vindskyddet på gården blir det alltid jam fredag kväll:
Frukost lördag. Knotten är inte bjudna, men kommer ändå.
Ännu är ladan barnens lekplats, i hörnet syns bardisken:
Ladan från andra hållet, scenen syns i bakgrunden:
StruMadamen bjöd på skumpa, minsann! En rätt dryck på ett rätt ställe och ändå en lustig kombo.
Trevliga hemlighus, med kran & vask längst bort. På natten leds kissnödiga dit av marschaller och värmeljus. Som gjort för långsittningar. I mellanväggen på det ena finns en lucka med hasp på varje sida och texten "skitsnack". Även skåningar är göteborgare ibland.
Buskspel. Tyvärr filmade jag inte, mannen med frisyren står och hårddiggar:
Lillkillen och Filmstjärnan på upptäcksfärd i puben:
Interiören i restaurangen/caféet:
Lördag kväll:
Konsert i ladan lördag kväll:
Parkeringen är inrymd i hästhagen. tur att jag köpt så bra gummistövlar.
Söndag morgon. Sömnigt. Spelmännen på bänken i bakgrunden drar en trudelutt, de verkar outtröttliga. Caféet serverar frukostbuffé. Arrangörerna städar. StruMadamen dryftar sin förestående tågluff med pojkvännen.
Är man med i styrelsen, får man sopa även om man är höggravid (nja, det är mest Jomp själv som envisas)...:
...ackompanjerad av:
Känns detta omistligt? Gå med i kulturföreningen Leende Geten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Jäääääävlar vad mysigt.
Mmmmm.
Åååå - ett av mitt livs största återkommande misstag är att jag år efter år missar festen i Brekille. Min styvpappa var stammis där många kvällar och andra i min omgivning lyckas... men inte vi.
I år kan jag i alla fall skylla på att vi befann oss i Östergötlnad (hos samme styvfar, som nyss flyttat dit).
Men nästa år!
Lotta (och tips till Sparring):
Men åh, du fåår inte missa fler gånger. Det är världens bästa ställe. Kom på Balkanfesten den 9/8!!!
Åh! Jag är numera medlem och tillbringade en helt underbar lördag där, i juli. Och till helgen blir det Balkanfest, ju! JÄJ!
Skicka en kommentar