En hit!

Kola- & röda vinbärspajen (recept) blev typ dubbelt så god som jag trott.

Sparring - en skarping

Det här har jag också funderat på.
Och eftersom jag nuförtiden verkar länka tillbaka i min egen blogg var och varannan dag så tar vi det här också, när vi ändå är inne på OS.

Vad i allsindar ska jag köpa här, tror ni?

Tipstack till Barlach

(...och nu stänger vi rimstugan för den här gången)

Städfynd!

Hallstädning

Nu är jag väl så där glad igen?

Filmstjärnan ska filmstjärna sig och den här gången ska han vara "den tuffe, snygge, sportige" i ett gäng snutar runt den huvudpersonsnut kring vilken själva historien rör sig. I det förra snutgänget var han "den IT-kunnige, lite fumlige halvtönten" (Oh, vilken bredd han har, min Filmstjärna!).
Förberedelserna har inneburit några veckor av stenhård träning med PT och grejer, och eftersom han är så jädra ihärdig (läs: har DAMP) har det givit jättebra resultat. I går var han på maskprov hos vår vän Maskörgourmetissan som ska sköta om ansikts- och hår-delen av "snygget" i filmerna. Han kom hem som en...om inte hel- så iaf halv-hunk. Det är underligt, det där med utseende. Som närstående behöver jag en känslomässig invänjningstid innan hjärnan riktigt accepterar att den här "nya" gestalten faktiskt är samma gamla vanliga person.

Nu ska han lära sig skjuta och träffa trevliga kamrater också; han har åkt iväg på hardcore-snutträning i hufvudstaden. Polisen som ska handleda dem har sagt saker som:

"Ni ska kunna springa upp i ett tolvvåningshus...och sen vill jag ha mer."
och
"Det blir tidiga morgnar, men jag lovar kompensera med sena kvällar."

Det har vi fnissat lite åt. Jag är väldigt glad att hans hjärna inte förändras så radikalt som kroppen gör av träningen.

(Rubriken syftar tillbaka på det här gamla inlägget.)

Japp...

avd. "Saker man hittar när man slösurfar på Fejan".

Triss - men inte Snokis-varianten

Varning! Följande inlägg är enbart gnäll, men jag är så trött på att vara förkyld att jag inte kan låta bli. Så:
Jag började hosta strax innan vi for till Bohuslän för drygt tre veckor sedan. Det gick en vecka, jag gick på bröllop och först därefter började de larviga, till intet botande, hostningarna avta...
...för att övergå i ett sällan, åtminstone ur min näsa, tillförne skådat snorflöde, nästäppa och total doftlöshet på allt-allt-allt. Jag kunde smaka om maten var salt, söt eller besk. Riktigt riktigt tråkigt.
Igår började jag dock känna mig pigg och kry igen. I morse kände jag åter så smått smaken av de nyplockade hallonen i frukostyoghurten. Aah!

Nu killar det ånyo välbekant i näsan, ögonen rinner och snytfrekvensen har tredubblats.

Sommarförkylningar håller gärna i sig, sa min Ingiftassvägerska (till yrket akutsyrra), just för att det är så varmt och härligt.
"Mmm, va´ gosigt, häär stannar vi" sa virusen.

Faaaan!

Stentrappan, gången och rabattreportage

Trappan av granitblock är färdig och kommer i framtiden att flankeras till vänster av ett gäng funkior
(som ser ut så här: ),

eftersom den ligger i en östslänt på norrsidan av huset och de tål skugga bra, samt ett enkelt skjul för trädgårdsredskap.
Stengången läggs av 5-10 cm tjocka stenar (av en bergart som jag inte vet vad den heter, kan vara granit det med) och är fortfarande under, om man ska vara vitsig, nedläggning:
Lägga ut ovanpå gräsmattan, provgå och skära ut gräsmattan under med spade med stenen som mall. Vattna, provlägga, provgå igen, krafsa ut eller lägga tillbaka jord och småsten tills tillfredsställande resultat uppnås. Säkert ett hafsarbete om du frågar ett proffs, men så gör vi:

Upptäckte en fellow trädgårdsnörd i lilla huset och svarar på hennes trevliga undran med följande fördjupningsreportage om rabatten vid Lillstugans trädäck:

Där jag grävt låg tidigare enbart promenadstenar i pussel, övervuxet med kirskål:
Och så från andra hållet (har bara hunnit gräva ena sidan p.g.a. getingjävlarna som jag tror bor där någonstans):
Precis invid trätrallen lägger vi ner gatstenarna (som barriär för att inte jorden ska leta sig in under trätrallen). Där det är mellanrum mellan stenarna på bilden skall promenadstenarna ligga (utom vid trädet, då). De kommer (troligen, om de räcker, det ligger sådana strösslade lite varstans i buskarna här) att vara av samma typ som de i stengången, pusslade i en liten fyrkant lika bred som rabatten.

Och så växtvalet. Knepigt, men roligt och kärt besvär. Främst önskar jag mig sådana som passar i en gammal trädgård. Tujor och dylikt kommer icke på fråga. Jag är ännu novis på området och kommer förmodligen att chansa rätt kraftigt beträffande växter, men dessa funderar jag kring så här långt:


* Silverarv (Tack igen ÖH som tog reda på namnet!) som marktäckare.


* röd Rudbeckia


* Tagetes


* Blå nävor (mjapja, kanske)


* några Alliumbollar

och måhända att det på äppelträdet klättrar

* en orange/vit Kaprifol

Vad tycks? Jag tar ödmjukt emot tips och förslag, gärna på juliblommande växter.

Slussens Pensionat sett från bryggan. * även här uppdaterat m länk

Folk kvällsbadar. Sorl från restaurangen. Oj, hörni. Det här kan bli ett sjutusan till bröllop (Vi är alltså också här och rekognoserar lite).

Dom pussades i pausen

Magiskt

Vi reste ståndsmässigt * uppdaterad m länk t Slussen

...i Doktorns Landrover (även kallad Afrika-bilen). Här har vi just anlänt till Slussens Pensionat, Doktor Blod, Shetlandsponnyn och jag. Det är snyggt här.

Ikväll på Slussens Pensionat på Orust

Jag är ett väldigt lyckligt Huskors.

(som försökt lägga upp från youtube upprepade gånger)

Jag tror jag smälter

Ute och gräver i trädgården är vi, i denna välsignade hetta.
Idiotiskt. Men kul. Under ett halvårstid har vi hållit oss, för att kunna se var vi traskar mest och hur vi använder trädgården. Nu gick det inte längre och vi satte igång.
Det blir, förutom rabatten jag redogjorde för häromdagen:

* En stentrappa i slänten ner mot källaren för att slippa halka omkring där i höst- & vintergeggslask.
* Promenadstenar från grusplanen ner mot växthuset.
* Rabatt med inlagda promenadstenar invid trätrallen vid lillstugan.

Filmstjärnan storgräver, spolar med slangen och släpar sten. Jag släpar mindre stenar, spolar med slangen och gräver undan den förbannade kirskålens evinnerliga sat-rötter. Och så provgår vi. Femåringen bygger med lego, det är för varmt att vara ute. Lillkillen leker med vatten i baljan och får spola med slangen ibland.
Skillnaden mellan våra sysselsättningar är egentligen högst marginell.

Till Jonna

29 spänn på Indiska. Dödar 20-30 om dagen. Som en liten början på din quest.

Efter

Inte helt färdiginredd, ehuru trevlig, rabatt för kryddväxter!
Vit klätterros i hörnet intill förstukvisten, likadan på andra sidan trappan (som man inte ser) till höger, där tidigare Libbstickan stod som nu ståtligt vissnar till vänster på bilden. Vi får se om den tålde flytten vad det lider. Men Rosa Helenae Hybrida på var sida om förstukvisten blir fint som snus.

Under

Tack Bregottfabriken!

Middagsplanering i Bregottfabriken

Före

Fula ampelkrukor...

...men vad gör man inte för ett par schyssta hängpellisar. Den uppmärksamme botanikern ser även en binge humle och två stycken 'Rosa Helenae Hybrida'.

Skönhet på parkeringen vid Landvetter Trädgårdsforum

(det står inte 'övningskörning' på skylten)

Jag har en benfast tro på mänskligheten, men vår välsignade fria vilja går mig på nerverna! * uppdaterad

Att bli ordentligt vuxen (alltså inte enbart myndig) i det tjugoförsta århundradet handlar mycket om att lära sig om sig själv som konsument för att därmed behålla rätten att själv få definiera vem man är.

En gång i radions Ring P1 talade en lyssnare om hur våldet inom sporten har ökat. Ett slagsmål under en ishockeymatch hade t.o.m. varit ämnet för rubriken i en stor morgontidning. Så var det inte förr, sa han, vad ger det för signaler till de unga och vad händer med ishockeyn som sport?

Uppdatering - Nedan ger jag mig alltså på den svåra komediformen satir:
Jag har - vi alla har ett ansvar här. Problemet är att det tar sådan välsignad tid för att jag måste vara så noggrann och systematisk. Jag tvingas plåga mig igenom flera kabeltv-sända ishockeymatcher och deras reklaminslag, föra bok över reklamen för att sedan se till att just den-och-den tandkrämen inte hamnar i min badrumshylla. För när jag får tandkrämspersonerna att förstå att jag inte vill ha deras tandkräm på grund av att hockeynissar slåss i tv, då kommer slåsshockeyn att försvinna. Allt enligt marknadsekonomins lagar om orsak och verkan.
Uppdatering - Här var det slut på satiren.

Skräpjournalistiken skulle t.ex. försvinna om vi bara inte köpte den, men det gör vi. Och vi måste ha förståelse för alla oss vuxna skitungar. Inte för dem av oss som som slåss, men de som skvallrar, skattefuskar, smiter från gårdsstädet, käkar chips till middag etcetera. Jag ger mig själv en mental guldmedalj varje gång jag sopsorterar, inte köper porr-, tobaks- eller vapenfonder som ger läskigt bra avkastning, eller bara inte pratar strunt fast jag har värsta skvallret. Om det ändå hade märkts på något vis! Om näsan blivit blå på mig varje gång jag ätit choklad en vanlig vardag - gissa vem som hade slutat fort som ögat?

Filmstjärnan hävdar att han hört att damhockey är intressantare att titta på. De får nämligen inte tacklas tydligen, p.g.a. att det från början var så få damer som spelade. De var så glada när de fått ihop till två lag att alla fick vara med, fjortonåringar som trettifemåringar. Men fnisshockeyfjortisarna kunde ju inte få tacklas av butchhockeytrettifemåringarna, därav regeln. Det kanske är ljug, men medge att tanken är tilltalande! Vilken stilig sport ishockey skulle kunna vara. Går det överhuvudtaget att som hockeykille bestämma sig för att ändå spela schyssthockey? Eller är det som att be om att åka på däng?

Det är med ishockey som med allt annat. Teater och skådespeleri, inte minst. Att rakryggat välja det som mest gynnar sammanhanget är trist och otacksamt för det märks inte. Det är mänskligt, men också pinsamt, och barnsligt. I ett kort perspektiv funkar det, men det är som att äta rostat bröd med marmelad när man är hungrig.

Ack, den strid det är att själv tvingas bestämma över sig. Ingen övervakande mamma, pappa eller fröken.

Och rekylen är givetvis fruktansvärd

Det händer ibland när jag läser t.ex. kvällstidningarna på nätet att en ljudslinga startar, en som är illustration till någon av reklamrutorna till höger på skärmen. Det kan vara ett lustigt ljud, någon som pratar eller musik. Något som hörs, helt enkelt.
Något som stör mig i det jag håller på med.

"Nå dina kunder/din målgrupp där de inte kan komma undan, stänga av eller vända bort blicken!"

Ovanstående är, efter vad jag har läst mig till, en sorts guerillamarknadsföring och det hetaste inom reklamplatsförsäljningsbranschen (om det nu är så den kallas). Jä-hä-hä-vligt kort-tänkt, om ni frågar Huskorset:
Om den som stör mig inte vill mig något vettigt blir jag enbart provocerad - vilket jag nog inte är ensam om.
I det här fallet yttrar det sig så att jag genast, som den tant jag är, kollar upp vad saken gäller och lägger på minnet att aldrig, aldrig, aldrig (om jag kan hjälpa det, monopol har sina sidor det med) bli kund hos det företaget. Den sortens långsinthet kan jag, å andra sidan, mycket väl vara ensam om.

Seg semester? Inget att göra? Regnar det på er?

Varför inte ta ett parti couronne?

Det var ju det jag gjorde

Jag plockade en näve smultron när jag var ute och hämtade tidningen i morse. Tillbaks i hallen ropade jag på småkillarna och frågade om de ville ha. Jag delade upp smultronen broderligt mellan dem (något fler till Femåringen, eftersom Lillkillen ändå inte kan bedöma skillnaden) och jag frågade om jag kunde få ett.

"Du kan väl plocka egna."

sa Femåringen.

Huskorset roar sig när saften runnit klart

Aspartam - ett jättegott nervgift

Det här hittade jag tack vare Ataharis kostblogg.

Jag lade av med lightdrycker för några år sedan när en kompis berättade att han läst (uppmärksamma läsare märker redan nu att källhänvisningen i detta inlägg lämnar en del i övrigt att önska) att amerikanska forskare (som sagt) upptäckt att aspartam kunde göra något som inget annat ämne klarat tidigare. Nämligen att vandra mellan hjärnbarken och blodbanorna i hjärnan. De visste inte vad det hade för konsekvenser eller vad ämnet gjorde där, bara att det inte ska kunna vandra någonting däremellan. Det är inte meningen.
Mer källhänvisning behövdes inte för min del.

Kolapaj med Röda Vinbär

Röda vinbär är så syrliga att det är knepigt att komma på riktigt vad man ska göra av dem, som Cityhusmodern så riktigt påpekade när jag fick receptet. Trots att jag aldrig provat baka pajen tvekar jag inte att lämna ut det, allt hon gör blir smaskens och dessutom låter det grymt gott:

Kolapaj med röda vinbär

Till pajskalet:
125 g smör
1 dl socker
1 dl havregryn
2 dl vetemjöl

Till kolasåsen:
2 dl grädde
1 dl ljus sirap
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör


Till garnering
3-4 dl färska röda vinbär

Pajskal
Blanda havregryn, smör och socker. Rör sedan ner mjölet och tryck ut degen i en pajform (gärna med löstagbar kant), ca 24 cm i diameter. Degen är ganska mjuk, så ta gärna hjälp av en bit plastfolie så blir det mindre kladdigt. Grädda pajskalet i 200 grader i 20 minuter.

Kolasås
Koka grädde, socker och sirap under omrörning i 15 minuter då det bör ha blivit en krämig kolasås. Rör ner vaniljsocker och smör. Låt såsen svalna (men inte stelna) innan du häller den i pajskalet. Hit kan man förbereda ett par dagar innan servering.

Garnera sedan med 3-4 d färska röda vinbär strax innan servering.
Servera med vispad grädde eller vaniljglass.

Enjoy!

Nu blir det mera saft!

Körsbär, hallon och röda vinbär.
De sistnämnda påminner mig om ett recept jag ska gräva fram åt er, på en paj med just röda vinbär i som jag fick av Cityhusmodern härom dagen. Det lät ljuvligt, med kolasås och grejer. Men först ska jag koka ihop det här. Tjing!

Bröllopstillägg

Bröllop är ju per definition roliga fester, men Filmstjärnan och jag har kommit fram till att detta dundrade in på topp 5 av de roligaste. Vårt eget räknas inte, det kommer förmodligen alltid att utan konkurrens vara den bästa och roligaste fest jag varit på i hela mitt liv. Sedan 1996 har jag (vi) varit på minst ett bröllop (ibland fyra) varje sommar och somt är gikt och somt är dikt. Planering verkar vara ett nyckelord i sammanhanget. Jag hoppas att det här inte betyder att nästa blir katastrof...Det är nämligen Shetlandsponnyns och det är det min tur att vara toastmaster (då går det nog inte heller att liveblogga, haha.)... Men oddsen beträffande planeringen, gästerna, festplatsen etcetera är på min sida och jag tror, pepparpeppar, det kan bli två kanonbröllop i år.

Filmstjärnan skötte sig f.ö. och fick med utmärkt beröm godkänt

Det visade sig kännas extremt oartigt att liveblogga från bröllopet (nä-hä?!), men de unga tu sa ja till varandra i den rara lilla Stenkyrkan i Resteröd, allt gick som det skulle och det blev ett sjutusan till kalas!


Istället för traditionell bröllopstårta, serverades till kaffet någonting som bäst kan beskrivas som kondis-buffé där två stora Spettekagor tronade som en kung och drottning av sweet - detta eftersom bruden, liksom jag själv, härstammar från Skåne.
Jag var i himmelriket, men skäms att säga att jag inte åt upp allt av det jag tog för mig. Det gick helt enkelt inte. Och let´s face it: Spettekaga är snyggare än gott. Äpplekakan med den lenaste lena av vaniljsåser var däremot en av årets topp-fem-bakverksupplevelser.

Barpersonalen tog ordentligt leg på alla som ville köpa, så att de inte skulle råka sälja alkohol till någon som inte hade åldern inne.

Sedan blev alla bilder och filmer jag tog rena skräpet och sådana har jag haft tillräckligt av i den här bloggen. Men jädrar vad vi dansade! Liveband, Janssons frestelse frampå nattkröken, traska barfota med Filmstjärnan vid handen genom den vackra parken till hotellet, sovmorgon i skön säng och så en brunch dagen efter som inte gick av för hackor! Ett strålande trevligt bröllop som jag är mycket glad över att få ha varit med om.

Tjusigt ställe

Filmstjärnan spattar omkring och är nervöst kissnödig, han ska vara toastmaster. Själv har jag just tjuvkikat på bordsplaceringen och smäckt på läppstift och Panamahatten. Nu kör vi!

Bröllop!

Societetshuset på Gustavsberg i Uddevalla är platsen för kalaset, och då blir det genast begripligt att kungaparet flankerar brudparets rosenbåge.

Lite sommarkrafs

Min dröm om trädgård rymmer bl.a. de sommarblommor jag plockade i Skåne som barn. Därför rev jag åt mig fröställningar från diverse blommor och bär jag kände igen när vi var i Bohuslän i jåns, även om de inte riktigt var sådär idealiskt torra än. Här ligger de på tork i växthuset, så får vi se vad som gror och inte. Jag har mina dubier angående blåbären, det har jag. Här finns också frön från vår egen trädgård, för jag har gärna Aklejor i rabatterna, men det är opraktiskt mitt i grusgången. Kalla mig reaktionär.

Väl på plats i växthuset såg jag mig omkring lite mer noga och där hade det hänt grejer må jag säga! Kolla in de här tomaterna, med namnet Money Maker (uppe till höger skymtar man en klase Gul Pärontomat):

Herr Chili Nånting-som-jag-inte-minns bjuder upp sin Fru, som har finkjolen på, till dans:


Vad våra Black Russian sysslar med har jag faktiskt ingen aning om...

...men när till sist jag kom ut från växthuset visade det sig att Filmstjärnan tydligen porrsurfar på en annan blogg när jag vänder ryggen åt:

Fablernas Värld...

...är en annan gammal favorit.
Här med bl.a. Pentti Varg som "Munspelets Häxmästare" och "Landskrona 4", kapplöpningshäst.

Lagom till att jag lagt upp det här ligger det väl tre likadana youtube-klipp efter varandra...

Jag har nämligen tre gånger försökt lägga in ett klipp med signaturmelodin till The Pling Plong Show från youtube med tillägget:

Jag såg tv-serien som barn, älskade den, fick LP-skivan som jag nu spelar för barna. "Lattjoblajblaj pling plong" sjunger givetvis Lillkillen.

Varför går den inte i repris?
Är den för långsam?
För lågbudget?
För enkel?
För knorkad och "tokig"?

I think not.

MÖLLENÖH!

Ur Lattjobolaget Pling & Plong

Robboten, barna och underbara Järnvägsövergångsång.

Sedan kom vi hem till vårt eget paradis - Jonsered

Den fina torskromstunnan vi fyndade uppe i Bohuslän att ha i växthuset (för extra fukt och värme) visade sig inte ha varit så rentvättad som försäljaren hävdade...urk. Tänk om det här var en lukt-blogg.


Vi tog en bild bara, sedan slängde vi i den igen.

Brekille Folkmusikfest 2008 - helgen i (stundom ganska pissiga mobil-) bilder

Det är som att komma till ett slags paradis, när man traskar in på gården till Huldrans hus. Ibland är det ett övervintradhippie-paradis, fläckvis är det paradiset för galna bonnpersoner, då och då är det paradiset för kulturstjärtar med en romantisk idé om det ultimata livet på landet (som yours truly), ibland paradiset för knätofs och fiolgnid; men det det alltid är, är godhetens, tålamodets, trevnadens, välviljans, barnens, hundarnas och musikens paradis. Alla sorters människor, alla åldrar och nästan alla vill dricka the Old Speckled Hen.

Jag tror att det var trettonde året i år som festen hålls, och för första gången skulle vi bo i tält på campingen. Annars har jag/vi huserat på madrasser i huset hos Huldran eller i "Kvinnofängelset", en pyttestuga på campingängen som jag, Jomp & Lotta-li invigde under en alldeles extra partajig och omoralisk folkmusikfest för kanske tio år sedan. Det var då som svetthyddan (primitiv bastu) gick varm, folk kopulerade på scenen (efter konserterna när de trodde det var tomt i ladan), ölen tog slut redan på fredagkvällen (dåförtiden pågick folkmusikfesten i två dagar. Så icke numera.), vi hyrde släp och körde skytteltrafik till Danmark för att köpa mer. Jag, Fleo och Bobban bestämde kl åtta på söndagmorgonen att nu var det nock och stängde puben genom att spika igen den gamla ko-kätte-dörren där inget lås fanns.
Men i år var ongarna med och eftersom Lillkillen är i en synnerligen opraktisk ålder (om man vill partaja) blev det bara ett nöjes-pass i puben för mig. 18-20 lördag kväll och fanken vad det är kuuuul att sälja öl, jiddra med folk och sjunga skabrösa folkvisor.

Nedan ett kollage som inte riktigt gör kalaset rättvisa, men som kan ge en aning om hur det går till:

Restaurang, café och underhållning drar igång först på lördagen vid lunch, men det är som om ingen riktigt kan hålla sig. I varje buske sitter det nån och lirar och vid eldstaden i vindskyddet på gården blir det alltid jam fredag kväll:

Frukost lördag. Knotten är inte bjudna, men kommer ändå.

Ännu är ladan barnens lekplats, i hörnet syns bardisken:

Ladan från andra hållet, scenen syns i bakgrunden:

StruMadamen bjöd på skumpa, minsann! En rätt dryck på ett rätt ställe och ändå en lustig kombo.

Trevliga hemlighus, med kran & vask längst bort. På natten leds kissnödiga dit av marschaller och värmeljus. Som gjort för långsittningar. I mellanväggen på det ena finns en lucka med hasp på varje sida och texten "skitsnack". Även skåningar är göteborgare ibland.

Buskspel. Tyvärr filmade jag inte, mannen med frisyren står och hårddiggar:

Lillkillen och Filmstjärnan på upptäcksfärd i puben:

Interiören i restaurangen/caféet:

Lördag kväll:

Konsert i ladan lördag kväll:

Parkeringen är inrymd i hästhagen. tur att jag köpt så bra gummistövlar.

Söndag morgon. Sömnigt. Spelmännen på bänken i bakgrunden drar en trudelutt, de verkar outtröttliga. Caféet serverar frukostbuffé. Arrangörerna städar. StruMadamen dryftar sin förestående tågluff med pojkvännen.

Är man med i styrelsen, får man sopa även om man är höggravid (nja, det är mest Jomp själv som envisas)...:
...ackompanjerad av:



Känns detta omistligt? Gå med i kulturföreningen Leende Geten!