söndag 17 februari 2008

Fysik, m.a.o.?

När man packar upp efter en flytt hittar man resterna av sina forna liv. De liv man levde före olika personer och efter andra personer; före och efter diverse utbildningar; samt inte minst från de liv man levde under de perioder man förändrades allra mest.
I en av mina gamla "idé-böcker" (de där jag skrev ner lite vad som helst och alltid hade med mig) hittar jag följande:

"Jag tror inte på någon Gud.
Jag tror på makterna
som skapar
mellanrummen
mellan löven i träden."

Jag minns att jag åkte spårvagn längs Vasagatan i Göteborg när jag tänkte det. Det var en sådan där smärtsamt vacker höstdag, löven knallgula, orange och roströda. Genom spårvagnsfönstret såg jag, klarare än någonsin, just de där mellanrummen förflytta sig i förhållande till mig, där jag satt.



3 kommentarer:

moder solo sa...

ibland......det är ju för f****n iklass med Gunnar Ekelöf...

Huskorset from Hell sa...

Nu blir jag generad. Men glad. Men generad. Men mest glad.

Söderbergs Take sa...

tack!