Minns ni plommon&mandel-marmeladen (hittar inte det eländiga inlägget, men det var i höstas någon gång)? Den blev visserligen supergod, meeeen har under vintern stått i kylen och sockrat sig - något som edert Huskors tar som en personlig förolämpning. Särskilt med tanke på att hon i stor stil gav bort en burk till Citymorsan, alias Sara bakar. Pinsamt är ordet.
Men, den marmeladen fick idag sitt straff (alt. en andra chans), när smör/kanel/socker-röran vid dagens bullbak inte räckte till.
Så får vi se om den kan skärpa till sig.
7 kommentarer:
Bra hämnat, marmeladjävel!
Den haver stått och såkkrat sig? Ah fi donc. Precis som vissa karlar. Ge den pisk. Minst 200 grader.
Men åh! Så fint! Alltså baket. Eller?
Vad betyder det, förresten, "sockrat sig"? Är det alltså negativt?
Jag tycker det låter trevligt. Nåt som har stått en stund och funderat och bestämt sig för att sockra sig lite... he he...
Å! Detta funkar säkert även som fyllning till en fantastisk Huskorset-semla. Sockrig marmelad + extra sötmandel + inkråm + ev. lite mjölk.
Fett å socker, fett å socker - kan aldrig bli fel enl svågern.
Har han en poäng månne!!
Ser mamsigt ut, mamsigt!
Snokis är en tokis. Hur menar hon tror ni?
LB: Fi donc var sannerligen ordet! (orden). Och japp, 200 grader hjälpte.
Godiva: Jo, hur gulligt som helst...på bild ;). Alltså, det är helt crazy att baka med ongarna, men jag vill så himla gärna att de ska tycka att det är roligt med bakning. Så då gör jag det ändå, biter ihop och ler över det värsta kladdet, gormar lite och försöker få till några stycken "normala" bullar vid sidan av. Störtlöjligt, jag vet (att eftersträva normala bullar menar jag) men så är det.
Jo, och att marmeladen sockrat sig betyder att sockret i marmeladen gått tillbaka till kristallform. Det har med kokningen att göra - jag vet faktiskt inte riktigt varför, det kan vara att jag rört för mycket under koktiden. Och, hehe, det låter trevligt men är alltså inte bra. Sockret ska småbubblande smälta ihop med frukten och stanna där til Kingdom come, annars är man en uschlig marmeladkokerska som får skämmas.
Sara: Min övermästare i sötsakshittepå! <3 Strålande idé!
KB: Jojo, svågern har rätt, han. Marmeladen skärpte sig och förgyllde som den skulle
denna lilla bulle.
Skicka en kommentar