Söderbergs takes tävlingsidé snor jag och gör om lite:
Vad är det mest patetiska du äger?
Hu, det här är hemskt. Here goes:
Någonstans i en liten plåtlåda har jag en halvmeterlångt hårstrå från en man jag "träffade" på en regnig Roskildefestival för nära fyratusen år sedan. Han visade sig vara gitarrist i ett norskt/svenskt metallband (vicka kan det vaaaara?) men först när jag såg dom på scenen begrep jag det och kände mig som en idiot. Jag var lite betuttad, jag såg honom aldrig igen.
Fyra veckor senare, tillbaka i Sthlm på tunnelbanan hittar jag hårstrået som fastnat i tryckknapparna på regnkappan ( då inte använd sedan festivalen). Som den sentimentala fjompa jag är, lade jag det i en plåtlåda som jag fann i flytten hit för fem år sedan. (Noteras bör att jag vid det laget var gift sedan ett år och hade just fått en bebis. USCH vad det här var jobbigt.) Jag kunde inte för mitt liv begripa varför jag sparat den så länge och jag minns att jag då skulle slänga den, men är ganska säker på att jag inte kom till skott, nyförlöst och ofokuserad som jag var.
Tänk om den kommer fram i flytten nu och Filmstjärnan hittar den. Och har läst det här. Kan bli kul.
Ok, people: Spill me your beans!
(rött inlägg = enbart här, inte på andra bloggen)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ok. Bra snoning. Återkommer med tävlingsbidrag.
/S
En gul ros, torkad vid det här laget.
En gåva av en väninna som vid en tidpunkt i mitt liv dök upp som från ingenstans när mitt numera ex lämnade mig. Det blev aldrig väninnan och jag, men jag uppskattar den tid vi gav varandra när jag behövde slicka mina sår, och hon uppenbarligen tröttnat på att vara ensam. Hennes gula ros hänger här ännu, men jag vet inte varför jag låter den hänga kvar egentligen.
/f.
Åh, jag återkommer också om jag får! Tiden är min fiende bara...
Skicka en kommentar