torsdag 22 november 2007

Koll på klyket

Tbfkaem tycker sig höra Allan Edwall när Mikael Persbrandt intervjuas. För den intresserade kan jag tala om att den gamle Lars Hanson lät precis likadant.
Självklart är detta inget som bara uppstår. Naturligtvis är det en Dramatenprägling. Det handlar däremot om att göra det till sitt eget.

Precis som att det finns ett sätt att prata som direkt identifierar en fjolla. Alla bögar pratar inte på detta vis, men de heterosexuella män som gör det är mycket få. Somliga fjollor låter beyond tillgjorda när de sätter igång, somliga låter som om svadan är en del av deras blodomlopp. Vilken kategori Persbrandt tillhör är ganska uppenbart, tycker jag.

Ur en fonolingvist-arkeologisk synvinkel bör vi kanske vara tacksamma att han har tagit idiomet in i 2000-talet. Ingen annan lär vara tillräckligt självgod för att göra det.

3 kommentarer:

Erik Ahrnbom sa...

fonolingvistik? Jag googlade resultatslöst. Upplys en bonde.

Huskorset sa...

...genomslöjad. Jag hittade på det. Men inte utan grund:
Jag tänkte fono som i "ljud", att Persbrandts tugg var en ljud-språklig kvarlämning av en tid som svunnit.

Erik Ahrnbom sa...

okej. då förstår jag, vilket jag borde gjort från början. jag är lite korkad, du är en bedragare. nu går vi vidare, tycker jag.