tisdag 27 november 2007

Demokratin & Sanningen

Jag har länge varit på jakt efter Sanningen. The Sanningen. Det är mycket svårt. Den är fullständigt ogripbar. Omöjlig att definiera, svår att genomföra, kan inte beskrivas generellt. Min är inte din. Men allas finns. Typ. En annan tänkvärd fråga är huruvida Sanningen demokratisk? Vems Sanning i så fall? För att inte tala om vems demokrati. Farbror Fredriks är inte min, den saken är klar.

En del av Sanningen gör att jag gräver min egen grav som skribent när jag pläderar för att vi inte ska köpa så mycket grejor. Det finns ingen, av Mammon född, tidning/förlag/företag som egentligen vill jobba med en som tjatar om sådant. Då pajar systemet. Det är sant. Det ger på tok för dubbla budskap att ha artiklar med rubriker som ”Du är fantastisk som du är” och bredvid en annons från Nivéa Beauté. Även om annonsen har betalat artikelns väg till läsaren.
Ändå händer det hela tiden. Vad är det då som gör att jag och miljoner andra går på det? Om och om igen.

Ett exempel ur verkligheten: En dag känner sig Huskorset lite nere. För att i dimridåer hölja den egentliga orsaken till sitt dunkla sinnestillstånd, begagnar hon sig av en devis hon kallar ”Cherchez-le-moneymaker”. Den fungerar som så, att hon funderar ut vem det är som i slutändan tjänar pengar på att hon är moloken. När hon så hittat den pengastinne girigbuken (oftast är de flera), berömmer hon sig med att ha sett igenom vårt ruttna samhälle och går ut och köper sig ett nytt läppstift för pengarna hon fått för en krönika hon skrivit.

En annan del av Sanningen gör gällande att jag av de styrande kan tillåtas skriva, i princip, vad farao jag vill eftersom jag är en komplett ofarlig person i lilla kungariket vid polcirkeln. En tredje del gör att du är i din fulla rätt att tycka att jag skriver som jag har förstånd till. Nu börjar vi närma oss någonting: Sanningen må vara odemokratisk – men kanske att demokratin är Sanningen? Den är också fullständigt ogripbar. ”Omöjlig att definiera, svår att genomföra, kan inte beskrivas generellt. Min är inte din. Men allas finns. Typ.” En hyfsat träffande sammanfattning av demokratin och dess snåriga tillämpningar, om jag får säga det själv.

Jag borde verkligen inte shoppa för mitt höga nöjes skull. Krämer, klänningar och kuddar är inte kärlek. Det vet jag, men det är som förgjort. När jag efter en halv dags uträttande av ärenden stolpar hem med dinglande påsar vid knäna och radar upp mina förvärv samtidigt som jag redogör för Filmstjärnan för allt jag köpt och fixat samt varför jag gjort det - då känns det verkligen som om jag har uträttat någonting. En stund.
Konsumere ergo sum. Där har jag min demokrati. Det är pinsamt. Jag är så bedragen. Jag har glatt svalt hela betet och jag vet om det.
Min Sanning var tydligen Pinsam, när jag väl hittade den. Det känns…sådär.

Inga kommentarer: