måndag 21 mars 2011

Blod, hor och skitfilm

Hej. Mycket nu.
Tillbringade halva helgen med att se en amerikansk riktig skit-barnfilm tillsammans med ongarna som belöning för deras uppförande när Lillkillen i förra veckan sånär skar av sig vänster pekfinger med sin täljkniv som han fått av sin gudfar Kultursamen. Följande uttalas med lätt norrländskt idiom:
"I min värld är det så att när man fyller fem, då får man en täljkniv."
Men det ingick förstås en kurs i hur man hanterar denna: Alltid tälja ifrån sig, föräldrar ska vara med etc. etc.
Hur som haver vaktade den fruktansvärt oansvariga modern inte ordentligt - i samma ögonblick som Lillkillen glömde bort att man ju måste hålla vänsterhanden bakom kniven på pinnen man täljer på.
Ni får ursäkta att jag inte mobilbloggade, men det pumpade så om jag inte höll emot.

Vårdcentralen var stängd så vi två fick åka till primärvårdsakuten i Mölndal, medan SmålandsAmazonen (som var hos oss för att käka, vi var båda gräsänkor med ongar), Bullen och Katten tog med sig Åttaåringen hem till sig för en spontan-översovning.
Om ni kan er Göteborgsgeografi vet ni att jag lika gärna kunde åkt åt andra hållet och kommit en fjärdingsväg till Stockholm. Nej, nu överdriver jag. Men det är min blogg.

I Mölndal (alltså den tredje kommunen bort) klistrade de ihop Lillkillen (ja, så gör di nuförtiden, som tur var hade han missat senor och viktiga nerver), gav honom ett snyggt fingertuta-bandage som han riktigt fick visa upp på dagis (sin egen mor till straff och androms till varnagel) och vi var hemma till halv nio.

Så vi gick på bio i lördags. Både han och hans storebror hade verkligen varit duktiga, Lillkillen på sjukan och Åttaåringen när han till slut skärpte sig och gjorde sig i ordning för att tillbringa natten borta. Han bröt nämligen ihop när han märkte att ingenting fick hans mor att prioritera honom före lillebror i det läget.

Egentligen var det bara en halv skitfilm jag såg, eftersom nämnda lillebror behagade tröttna efter halva och började gnälla så pass att han och jag fick gå ut och sitta i foajén i femtio minuter och vänta på storebror och pappa - och då får man fan inte spela på mammas telefon, det kan jag bara tala om. Det var den dagen det var sol.

Den andra halvan av helgen ägnade jag åt att slåss med vår skrivare. Den lever på lånad tid om den fortsätter såhär. Saaatan i gatan säger jag bara.

Och idag har jag varit verktyg på HFF. Det vill säga skådespelare åt en regielev som en del i vederbörandes utbildning. För att beskriva detta värv myntade jag en gång det vanvördiga uttrycket "regihora". Jag har blivit äldre och klokare och är ännu mer ödmjuk (jaa-aa då!) numer, så klanglådan är intakt, s.a.s.

5 kommentarer:

Helena Hansson sa...

Å, vad fiiint och myyysigt!

Huskorset sa...

Jeeedra vad snabb du var där, ÖH! Det blev ju blogg av det ialla fall, fast jag inte trodde det, haha. Hälsa din trevliga make.

Snokis sa...

Bra rapport. Läskigt med knifven och duktig 8-åring.

Snokis sa...

Det var en fin inläggsrubrik också förresten.

Huskorset sa...

Tack Snok! Jag var rätt nöjd själv.