lördag 31 januari 2009

No trial but error

Hart när alla artiklar om långlivade parförhållanden, som den här t.ex., innehåller tipset att man aldrig ska gå och lägga sig osams för att äktenskapet ska hålla riktigt länge.
Om de aldrig provat motsatsen, hur vet de då att det var just det som gjort att äktenskapet höll?
Om de provat, hur kommer det sig då att de fortfarande håller ihop?
Måhända ett luddigt argumenterande här, men jag undrar.

11 kommentarer:

Snokis sa...

Framför allt undrar man hur klyschiga tips ska kunna hjälpa folk att hålla ihop. Människor väl trots allt ganska olika.

Erik Ahrnbom sa...

Man testar väl båda varianterna och avstämmer. Jag tycker att det är ett utmärkt råd i all sin förnumstighet. Med åldern tycker jag dessutom att jag börjar se klyschors och klichéers värde.

Fredrik sa...

Jag kan tycka att lite sömn gör att man får distans till skiten och att det kan kännas bättre efteråt...

Anonym sa...

Hmmm... har gjort båda delarna ... alltså somnat osams och också "gjort mig sams" innan sömnens inträde... Jag är gift med en och samme man så... det gör nog ingen skillnad utom att ens egen sömn blir lite lugnare och skönare om man somnar sams... säger en snusförnuftig gammal äkta hustru.. Kram!

Anonym sa...

Ja, jag tycker att ett ordentligt gräl är bästa huvudkudden.

moder solo sa...

men handlar det inte egentligen om bara vanlig gammal hederlig kristendom ...."Grips ni av vrede, synda inte. Låt inte solen gå ner över er vrede."....he he...det första : "grips ni av vrede....kan ju också tolkas som att ett hederligt försoningsknull inte heller skulle vara på sin plats...

Anonym sa...

Tycker bara att det är jättesvårt att mitt i ett praktgräl kl 01.30 bara säga - ok förlåt mig let´s knulla...
Jag har en förvirrande syn på min egen ödmjukhet. Jag kan fan inte ge mig.. och inte min partner heller. Så ett rejält gammalt hederlig "slam i dörren - du kan ligga på soffan" -koncept funkar varje gång. Men efterföljande ångest och tåspetstassning dagen efter eller spännande fortsättning följer... Har också varit ihop länge, 15 år. Försoningsgullet på natten funkar inte för oss. Men alla är olika, som Snokis säger, och var och en salig i sin tro.
Tack för mig och KRAM

Anonym sa...

Ps. KRYMPER när man blir äldre??!!
How lucky is he.

Anonym sa...

Jo tack, den klyschan har man hört förr från strävsamma par i 80-årsåldern.
Men jag tror att det är rätt sant faktiskt. Som tummregel, jag menar: att inte gå och lägga sig osams, innebär ju att man måste göra sig sams innan man går och lägger sig, vilket i sin tur leder till att man måste prata med varandra och vara hyfsat uppriktig när man gör det och DET tror jag är hemligheten.

Huskorset sa...

Usch, ni är så kloka allihop.

...alla utom Filmstjärnan (fast det blev en himla god godmorronpuss av det, hehe).

Gäddan sa...

Hm. Ja det kanske är så man ska göra. Men jag gör det inte.
Det är så svårt att få till det när man är trött, sur och bara vill sova. När solen går upp är inget glömt men väl förlåtet.
Distansen gör i alla fall mig klokare. Och inte lika förbannad som i stundens hetta! Goda förhållanden att reda ut problem över alltså.
(Men det funkar inte om den andre ska vara långsint och sura vidare, på morgonen måste det finnas en outtalad överenskommelse om att 'nu är vi vänner fast vi var arga igår')